Idag är sista dagen. Efter tre och ett halv år av att jag skrivit det mesta hör så känner jag att det är dags att gå vidare till något nytt. Vem vet, kanske tar jag upp denna blogg på nytt. Vi får se!

Men tack för dessa år och om du gillar det jag skrivit här tror jag du borde gilla min nya blogg:

www.annaskapar.blogg.se

Vad är det som gör att vissa människor placeras i fack. Egentligen alla människor placeras in i fack. Vad har vi gjort för att det ska vara så? Var det något barnprogram när vi var små som var anledningen?
Idag är första dagen i skolan för många! Andra började igår och vissa en annan dag. Men runt dessa dagar så händer något. Vissa placeras in i fack och vissa är de som placerar. Vi fick nya ettor till vår skola och jag fick akta mig ordentligt för att inte döma ut någon av dem redan. För det är så lätt att göra. Döma på utseende, deras linje, de första meningar de säger till mig. Men jag skulle säga att den rollen som jag har personen kanske har 1% sannolikhet att vara sann.
En vis person sa en gång till mig att människan är som ett isberg. Du ser bara en liten liten del av personen, det som är ovan vattenytan. Ytan säger så lite om en person så att det är näst intill omöjligt att kunna döma omkring det.
Men vad gör då att några blir nördar, några blir coola, några konstiga? Hur kan de coola betraktas som häftigast på skolbalen trots att nördarna lagt ner minst lika lång tid på sin klänning och utseende? Jag förstår inte det här.
Ibland tror jag att fackplaceringen sker för att alla vi är osäkra. Om vi bildar grupper av människor kan vi lättare smälta in och inte riktigt behöva visa vilka vi verkligen är.

Men allt det där är så dumt! För det häftigaste som finns är nästan att vara sig själv. Och blir du accepterad för den du är, ger det en glädje som du aldrig kunnat tänka dig.

"människor ser till de yttre men Gud ser till hjärtat"
Låt oss alla se till hjärtat!

Jag får vara mig själv. Jag får vara precis den jag är. Helt fantastiskt underbart! Jag trivs så bra i min klass och i min skola. Plötsligt vågar jag ta plats, jag vågar prata. Jag blir bara säkrare i mig själv ju längre tiden går och det är underbart att känna!

Mycket om mig.

Den här låten är otroligt värd att lyssna på. Spelar ingen roll om man rycker om artisten eller inte utan texten ger något till alla. Det är en fantastiskt text och den beskriver något så svårt. På något sätt har låtskrivaren lyckats fånga känslan så väl utan att göra det för töntigt eller uppenbart. Lyssna!

"...som den lillasyster jag är i min familj. Hela min familj håller till exempel fortfarande instinktivt tillbaka mig när vi ska gå över ett övergångsställe, de tror att jag bara ska springa rakt ut på gatan."

Annika Norlin

Så är det. På något sätt är du alltid en lillasyster även om du växer upp. I dina vänners ögon kan du vara en av de mognaste de känner men i familjen är du alltid minst, yngst, tänker inte efter osv. Det bara är så. Men jag klagar inte egentligen. Det är speciellt att vara lillasyster. Både jobbigt och fantastiskt.

Jag känner mig vacker just nu. Jag har precis varit på en ansiktsbehandling och åh, kosta vad vill, det är värt vartenda öre. Denna fick jag i och för sig av en vän i artonårs present.

Helt underbart att få huden komplett rengjord och fin, och fixade ögonfransar och ögonbryn. Massage och massa olika masker. Helt fantastiskt!

Tänk vad ofta vi säger att livet aldrig är enkelt. Vi säger att åh, jag har så många problem och allt sånt där. Men ofta när vi inte har några större problem så ska vi ändå belysa dem. Ni vet som när någon frågar: är det bra? Och du säger: ja, fast jag glömde hårtorken på imorse.

Vad är det vi frågar efter? Vad är det vi förväntar oss egentligen? Ett fullständigt problemfritt liv? Finns det ens? Och då kommer ju också frågan, vad är problem och hur ser livet ut utan dem.

Lösningen till att få ett problemfritt liv har jag ingen aning om. Säg t i så fall om du vet! Nej, men jag tror att det finns en som kan hjälpa en genom livet. Gud. Han tar inte bort problemen men han tar dig igenom dem.

Stockholm! Äntligen! Nu kommer jag hem min vackra stad. Haha, hur ska jag någonsin kunna lämna dig. Jag trivs så bra på dina gator. Kan dina vatten och vägar. Ja, du är min stad. Även om jag far till Paris och London är du för evigt min stad.

Hem. Hemma. Åh, har saknat det så. Alla människor, alla platser, livet! Livet som bara finnas där! Underbart!

Det är så enkelt. Jag kan förstå det bara av att läsa Harry Potter. Det är en kamp mellan det goda och det onda. Det onda är oss fullständigt övermäktigt för vi kan inte förstå oss på det. Men vi har Gud. Gud som skapat oss och som vinner. Det goda vinner genom Jesus. Simpelt och enkelt men alldeles fantastiskt. Jag har ofta svårt att förstå och koppla detta. Men sen är det ibland bara så enkelt. Det är bara att tacka och ta emot. Det kallas nåd.

Stress. Paniken. Över vad som snart tar slut. Men som jag definitivt inte vill ska sluta. Gå inte härifrån. Lämna mig inte till den grå och kalla som kommer efter dig. Du har så mycket att ge till mig så stanna kvar. Låt mig få del av dina vackra dagar och ditt solskens leende.

Jag har bakat och sytt under de senaste dagarna. Något av min favorit sysselsättning. Göra något med händerna. Känner att jag har lov från skolan då jag inte skriver något alls nästan i musikväg. Skamligt alltså. Jag trivs bra. Men jag saknar Stockholm. Jag saknar mina vänner där och min klass. Men ändå är det mycket fint att vara här! Jag njuter av varje sekund. Jag har nya vita converse. Fantastiskt.

Så var sommaren halvt förbi. Men min sommar har inte varit ännu. Det har varit som om sommaren legat och dröjt medan jag har varit iväg både hit och dit och nu gäller det. Det finns saker som gör mig glad. Det finns saker som gör mig mindre glad också. Men jag är lycklig. Livet alltså. Det bara flyter och där springer jag bredvid. Bitvis är jag ikapp men den tappar jag fart. Jag saktar ner, stannar, tar ett andetag och nya krafter! Fortsätter och fortsätter. Når nästan fram men tappar greppet igen. Oj. Nåväl nu börjar sommaren. För mig. Och här ska njutas.

Mitt liv beror av någon. Tar han bort sin kraft kan jag inte längre andas. Det är coolt. Och skrämmande. Men han vill aldrig ta bort sin kraft. För han är grym och älskar dig!!