säger bara ett ord: TANDSTÄLLNING.

kl 10.00 imorgon

Eastman

JAG vill INTE x100

Så säg till mig, varför jag någonsin skulle sitta här. Varför skulle jag någonsin ha ägnat mig åt något, varför skulle jag ens gått upp ur sängen. Om du inte fanns till.

Det är skrämmande hur man påverkas av alla omkring sig, hur man kan vara uppåt med vissa människor och i samma stund nedåt med andra. Jag är riktigt, riktigt lycklig och det är helt fantastiskt. Jag umgås med underbara människor var dag och jag är väldans tacksam för dem!



Den fanns en plats för mig

Här satt jag fast, i mitt eget liv
som om ett steg lett fel,
där jag stod, fanns ingen återvändsgränd
bara fortsätta framåt för att göra vägen hel
jag stod och stampade visste ej
av alla vägar fanns ingen för mej
men med ett kort ord från din mun
så fann jag det jag sökte
egentligen inte en så stor grej
men det fanns en plats för mig

Jag var slut, hade ingen ork kvar
att klara dagen vad vad jag klarade av
att behöva ta ytterligare ett steg
var ett alldeles för stort krav
så jag danns mig stampandes
ingen väg för mig lämpades
men med ett kort ord från din mun
fann jag det jag sökte
egentligen inte en så stor grej
men det fanns en plats för mig

Kanske inte så stor sak för dig
men för mig, det fanns en plats för mig

slutligen hamnade en ljus/klar blå Kånken i min gröna Naturkompaniet kasse. Det känns riktigt bra, och jag är riktigt nöjd. Den är väldigt bekväm att ha på sig, och man känner sig så där utomhus aktig. Vilket jag ju egneltigen inte är, men men!

Sommar och vår, längar efter kläderna till tusen. Jag vill egentligen shoppa sönder, men det kan jag inte riktigt göra. Så istället får jag ju helt enkelt dröma mig bort. En skada av att sy sina egna kläder och så, är att man har väldigt svårt att köpa något nytt i affärer, om det inte är riktigt komplicerat. Annars vill man själv sy det.

Var är dom?

vilka?

Dom som bryr sig.

Jag har en vän,
hon är vacker, hon är snäll
hon är unik, och speciell
Jag har en vän
som ler mot människor omkring sig,
men jag ser oron som även finns i mig

Världen har sagt någonting till dig,
som jag inte vågar tro på
Världen har gjort något med dig
som gör att du inte tror på mig
på det jag säger nu:
Var bara du!

Jag har en vän,
som tagit smällar,
som kämpat emot,
Jag har en vän,
som jag önskar skulle se
det som alla hennes vänner kan se

Världen har sagt någonting till dig,
som jag inte vågar tro på,
Världen har gjort något med dig
som gör att du inte tror på mig
på det jag säger nu:
Var bara du

Världen har gjort någonting med dig
som gör att du inte, inte alls tror på mig
på det vår gud och jag säger nu:

VAR BARA DU!

Jag är alltid mig själv. Låter det konstigt? Ja, kanske låter det lite underligt, men så är det inte. Det är helt enkelt bara så att jag alltid är mig själv. Nej, jag sitter inte och skryter med hur mycket självkänsla som jag har eller att jag är bättre än någon annan på något sätt. Jag tror de allra flesta är sig själva ständigt. Jag hoppas iallafall det.

Det finns dock ett problem med detta, åtminstonde för mig. För dig som alltid alltid alltid är dig själv utan en endaste skillnad så grattis! Men det gäller tyvärr inte mig. Jag är alltid mig själv, men ibland är jag lite suddig, som om kanterna, de där sakerna som spetsar till min personlighet, har blivit oskarpa. Det är konstgit, men jag tror att det stämmer. Ibland är jag riktigt färgstark med en kontrast som bara skiner, en del av er som läser detta kanske har sett mig i det formatet. Jag föredrar att vara det skarpa fotot som lyser av färg. Men ibland får jag helt enkelt acceptera att jag får vara svartvit och suddig. Men istället får jag försöka göra kontrasten i det svartvita så skarp att det nästan ser ut som om fotot är i färg. Tror att jag behöver få in nåot sätt att alltid ha färg i fotot, om jag trivs med människorna omkring mig så är jag ofta färgstark, eftersom jag inte tror att de omkring mig skulle säga att jag lyser i fel färger. Men ibland kan det hända att det känns lättare att vara svartvit, och inte kunna bli lika dömd.

Men som sagt, jag är alltid mig själv, bara med mer eller mindre konstrast.


Se här, så förstår ni vad jag menar! ;-)

Tänk dig den värld där du kan vara den du är, där ingen säger åt dig: du passar inte in här. Tänk dig den plats där din min, kan skina så som varenda solstråle fin. Tänk dig de barn som leker i parkerna där, endast glada och hoppandes på vad framtiden bär. Tänk dig en värld där du och jag, kan få flyga och leva utan någon levnadslag. Om utom möjligen att aldrig såra, aldrig slå, aldrig håna. En värld där alla är lika värda, en plats där kärlek existerar totalt. Den platsen känner varken du eller jag, men det kommer vi göra en dag.

Somliga stunder tar trötthet överhand
kan man se ett samband
över att ha kämpat på en längre stund
och behöver ett tystnandes larm

.............................................................

Livet verka lätt ibland,
nästan som en saga,
drömmar blev till verklighet
ingen kom till skada

men jag vet hur det känns
när ingen finns kvar
och jag vet hur det är

Jag är här,
väntar på dig varje steg du går
Jag är här
jag är där, där du är
Jag är här
Väntar på dig varje steg du går
jag är här,
jag är där, där du är

GOOIIINNG CRAZY! Eller inte, men det är ganska nice med musikalbesök imorgon tillsammans med kusinerna!

Second hand i våra hjärtan säger jag bara. Idag köpte jag faktiskt ingenting, men kan fortfarande sitta och titta på min femtiotals kjol, och bara njuta. Idag tittade jag och Issa, förbi en stadsmissionen vid skånegatan. Dessutom var det första gången som jag insåg hur söder är uppbyggt med deras gator, stordiggar systemet. Iallafall sprang vi omkring och provad massvis med saker. Jag brukar faktiskt inte skriva vad jag gör under dagen, men nu gör jag det för det leder in på ett annat ämne nämligen:...SECOND HAND!

Jag tror inte det finns så många bättre idéer och egentligen så fanns ju den för hur många år sedan som helst. Förr i tiden ärvde man alltid sina storasyskons kläder, och sedan skickades ungefär lådorna med kkläder runt bland gårdarna. Tänk om det vore så nu. Iallafall så är det så bra att jag kan få tag på ett plagg från 60' och dessutom för en mycket billigare summan än i de vanliga affärerna. Jag vet att många tycker att second hand kan vara lite ofräsht och liknande men ge det en chans. Jag tyckte samma förut men nu så börjar jag bli totalt fast i det, borde nästan få köpstop eller någonting. Issa gick ifrån affären med ett par skor som, ja, var helt enkelt sjukt snygga. Jag hade inte passat i de, men hon var väldigt fin i dem! Så gå in på Second hander helt enkelt.


Ett sånt där plagg som man mest bara provar för skojs skull.

Jag hittade dock en så fin gul klänning som såg ut som en riktigt prinsessklänning men trots ansträgningar så fick jag inte ihop den där bak. TRÅKIGT nog...Annars hade jag troligen införskaffat den tror jag.

Jag förstår varför Björn och Benny stannade tillsammans länge. Efter ett tags sammarbete i musik, kan det vara svårt att lämna det. Framför allt om det gick bra. Under snart tre år...Oj, tre år. Under snart tre år har jag och Agnes spelat tillsammans med varandra, och vi har verkligen gjort allt möjligt.

2008- Av längtan till dig,
2009- Gabriellas sång, När löven faller
2010- Himlen är oskyldigt blå
2007-2011, typ Hela tiden, allt möjligt.

Jag och Agnes har byggt upp något sorts sammarbete som jag haft svårt att hitta med någon annan. Vi lyssnar in varandra, förstår varandras musikspråk och överhuvudtaget, bara kunna sammarbeta. Dock har vi inte spelat tillsammans sen skolavslutningen i nian. Då menar jag inte allså för andra, utan aldrig"! Inte ens spelat igenom en endaste låt. Men så idag, tack vare Molly, fick vi spela igenom en låt tillsammans. Det kändes rätt på ett konstigt sätt. Som om vi faktiskt borde spela tilsammans oftare. Kanske Gud har en liten plan där med, att vi kanske kommer bli en duo som lyckas med någonting. Vem vet, allt jag ville säga var att jag tror det finns sådana kompanioner som oss, björn och benny, Raymond och maria, Tim burton och Johnny Depp. Sådana som helt enkelt gör bra grejer tillsammans. Jag tänker det iallafall.


Foto av Molly

YEAY för bra musik.

Du är med om någonting. Men pratar inte om det. Jag har gått på Kulturama i två veckor. Konstigt nog. Här om dagen var jag på en tjejdag, som bara så att ni vet, var helt underbar. Men det jag tänkte säga var att jag då lyssnade på ett föredrag som hette "bevara ditt hjärta". Jag har inte alltid bevarat mitt hjärta och om det finns en enda person som läser min blogg som känner att ens hjärta inte fått sina törnar. Snälla. säg till. Vill gärna veta din hemlighet. Det jag tror är iallafall att de flesta har fått riktiga törnar på hjärtat som kanske inte försvunnit. Som möjligen fortfarande sitter där skruvade runt hjärtat, och det kan göra riktigt riktigt ont, eller kanske inte knappt märkas av. Men även om du känner att det inte märks av, så gör det möjligen det ändå. Eftersom att du troligen påverkades av det som hände. Min syster, som höll i föredraget sa att även om man vet att det är en lägn som man får höra. Tar man ändå in en liten del av den och gör det till en sanning. Och med fler och fler av dessa lögner så finns det inte mycket att göra, för slutligen finns det så fruktansvärt många lögner i en som nästan tar över och ja, verkligen tar slut på en.

Men, vill ni veta det bästa med det här? Det är att Jesus kan göra hjärtat helt. Ens hjärta kan vara helt förstört helt sönderbultat, Jesus tar ändå emot det och gör någonting bra av det. Helt fantastiskt tycker jag. Jesus har fått mitt hjärta och jag ger det på nytt varje dag. Eftersom det nästan varje dag blir lite nedskrynklat, men ju längre tid jag är med Jesus, desto mindre nedskrynklad blir jag av de lögner jag får höra. Vill ni veta varför, för jag vet sanningen. Jag vet verkligen sanningen.

Kom hem, jag har väntat länge nu,
jag har saknat dig, och du har saknat mig,
kom hem, jag vill visa livet nu,
visa dig sanningen, om du vill se den så kom hem

Alla hjärtans dag är en vacker dag. Ibland så har jag total-avskytt alla hjärtans dag eftersom jag aldrig, faktiskt aldrig, haft en endaste flirt under den dagen de senaste åren. Nu kanske ni tänker 'what, har anna skaffat pojkvän nyss eller??' Men nej, det har jag inte. Men det jag insåg igår är att alla hjärtans dag dels, egentligen är en vanlig dag som alla andra. Men även en dag då man ska vara tacksam över dem man älskar. Dem man älskar, vilket nödvändigtvis INTE är lika med ens pojkvän eller flickvän. Jag tänker att man kan uttnyttja alla hjärtans dag till att verkligen vara tacksam över sina vänner. Det är därför jag vill att alla hjärtans dag ska vara en dag som alla andra dagar. Bara det att man kan försöka komma ihåg sina vänner lite extra! Och självklart, ska de som är tillsammans med någon också få fira. Jag tycker det är en smula vackert med kärlek (och med en smula, menar jag självklart typ hur mycket som helst) och därför tycker jag det är fint med en dag som lyser upp just det. Ville egentligen spendera gårdagen med att se på kärleksklassiker, äta geléhjärtan och bara njuta men istället blev det ett fläng fram och tillbaka. Kärlek utformas på många sätt. Det var det.


bild tagen från pixgallery.com

One thing in life, changes the way
to look at my life, and making me wanne stay
the thing called love, gives me a kind of hope
that stay when the dark come
and makes me feel home

In this world, where trouble exists in corners
and where kids dies like flowers in fall
Love makes me feel like there's still time
time for everything to change, after all

igår en fin tjejdag, och idag en bra dag, med mycket planerat. Så för att få fram lite på bloggen bloggar jag innan klockan elva.

Jag vet att jag drömmer, stora drömmar. och jag har en gång haft en inställning att INGENTING kan stoppa mig. Det är inte sant. Det finns saker som kan stoppa mig, en av de sakerna är att jag tänker aldrig pressa mig själv att göra någonting jag inte vill. För om jag någonsin ska kunna jobba med musik, måste jag ju fortfarande känna glädjen i den. Men om du pressar dig till något du inte vill göra, så försvinner snart glädjen. Inte på en gång, men sakta, sakta så töms du ut och blir nedknöglad så mycket att du inte längre känner en glädje för musik.

Jag skulle aldrig såra min familj, eller mina vänner för att nå dit jag vill. Jag skulle aldrig vilja tvinga mig själv att göra något jag inte vill göra, för att nå dit jag vill.

Först och främst har jag för länge sedan sagt att jag inte drömmer om en "carola" stjärnstatus. För varför vill jag ha det? Det gör ju bara att tidningarna tar fram ens värsta sida, och ärligt talat tror jag inte att min musik får plats inom den schangern. Nej, jag vill bli någon som håller på med musik, utan att egentligen bli känd på det sättet. Jag vill spela min musik, och att det ska räcka. Jag vill spela den för dem som vill höra. Sen vet jag ju självklart att det kan komma en dag då jag helt enkelt får släppa taget för att mina fotspår och min Gud leder åt ett annat håll. Men i mitt hjärta har jag någon sorts stark längtan efter att få jobba med musik (att jag drömmer halvt om att stå på scen i värsta musikalen, håller jag ganska tyst om). Någonstans där ute finns det säkert någon person som tycker om mina låtar.

Men som sagt, inte ens om jag fick det garanterat för mig att jag skulle bli riktigt musiker, om jag visste att någon nära skulle bli riktigt sårad på vägen. Jag kommer aldrig såra mig själv eller någon annan så djupt för en karriär. För det är ju det allt handlar om. En karriär. OCh jag tänker aldrig låta det ta över mitt liv.

Kändes som en iskall vind
mot min kind,
istället för din varma hand
och sommarens sand

Våren förälskelse, var som igenting,
en sakta dröm som framträdde
jag gick in en dvala att drömma
inte medveten om vad som skedde

Kändes som en iskall vind
mot min kind,
istället för din varma hand
och sommarens sand

Sommarens sol tog tag i oss båda
vaggade oss i havets sömn
dina ögons glans glömmer jag aldrig
de finns fortfarande i min dröm

Kändes som en iskall vind,
mot min kind,
istället för din varma hand
och sommarens sand

Hösten tog ett iskallt tag,
och du tog tag i mig från annat håll
dina ord den dagen
får mig fortfarande ur kontroll

Kändes som en iskall vind
mot min kind
istället för din varma hand,
och sommarens sand

Att gå ut och hämta posten, brukar vara ganska simpelt och enkelt, men när bussar och allt får problem med snön, får tydligen allt problem med snön. Snö upp till knäna om man bara går ut från huset. I morse vaknade jag av ett sms från bästa vännen, som insisterade på att vi var tvugna att åka två timmar innan vi började för att hinna. Men efter nyhetsinslaget på Tv4 kändes det relativt idiotiskt att åka, vilket vi fick total rätt i när tvärbanan slutade fungera. Att det ska vara snö i februari, det kan jag gå med på. Men inte att snön ska börja förvinna och sen börja om från början i februari. Det är defintivt inte värt det. Nåväl, förhoppningsvis kanske skön försvinner fort nu och jag får använda mina converse igen. Det är egentligen vad allting handlar om. Mina converse...! Ska ändå passa på att njuta av sol och snö under dagen, kanske med en promenad. Innan solen går ned så klart.


Hemresan i tisdags
och här hade jag tänkt lägga en bild på igårs hemresa, men tekniken går inte ihop.

Strålande sol. Jag älskar sol och framför allt vår. Känner för att göra som Ida i Idas sommarvisa, alltså bara plocka bort snön. Jag har alltid varit en vår och sommar tjej, med klänningar och kjolar. Har alltid känts som det rätta elemnetet liksom. Idag strålade verkligen solen, och för första gången i år kändes den riktigt varm. Gatorna var bara inne i stockholm, och jag saknade mina converse. Ska få ett par nya från London, efter sportlovet så dags att välja färg. Jag älskar just precis allting med våren och sommaren. Det finns ingenting som jag ogillar med det. Hela min klädstil passar in i de två säsongerna. Tro mig, om man går och shoppar nu med mig så ser jag kanske tusen saker som är ett "Anna Plagg". Jag och mina vänner har kommit fram till att det finns vissa plagg som skriker Anna. Det är kanske för att jag har en relativt extrem klädstil. Eller, ja, inte så extrem. Men jag vet inte vad det är med våren, men det är just det där att gå och plocka vitsippor. och blåsippor och gå omkring i converse, i tunna klänningar och bara ett par strumpbyxor. Att springa omkring i kjolar med ballerina skor och matcha med små handväskor. Jag älskar det! Det blir många fikan inne i stan i vår är jag rädd för. Men det blir bara mysigt. Och en del cyklande. Saknar det. Min cykel ska användas febrilt under detta halvår det lovar jag. Ska även börja på en danskurs.


Ful och flummig bild, men dock en glad Anna!

Stockholm.

Vänner i stockholm.

Fikade med Ida och Agnes idag. Saknat att göra det. Mycket.

I solsken, en enda dag
gå omkring i solsken,
kunde även jag,
få känna värme,
frihet, strövs längs med seine,
ska va glad,
Det blir sol den dan för mig.

Hej. Idag så har jag ätit fruktsallad till frukost. Bakat maränger. Sytt mig i fingret. Dansat en dans. Skrivit en låt. Budat på disneyfilmer. Och jag mår verkligen bra. Förutom ett litet hack i fingret. Det känns inte riktigt så bra.


Vet ingen vackrare plats än stockholm.

TACK GUD! För komplimanger. Jag har blivit överöst idag, och detta är inte alls för att skryta utan bara för att säga hur lycklig jag blir av det. På sista tiden har människor omkring mig sagt, helt på måfå att jag fått bättre hy. Först tänkte jag mest, jaja, det är bara så ni säger. Men nu har jag insett att den har faktiskt förbättrats avsevärt. Jaja, där får jag tacka mina två år utan smink ;) Helt otroligt faktiskt att jag inte sminkat mig på så pass länge. Jag använder ju mascara och så, men inte foundation. Iallafall så har jag idag fått höra från massvis med människor att jag är vacker...Vacker, är nog någon av de finaste komplimnager jag vet angående utseendet. Min mormor lutade sig fram emot mig och viskade till mig ikväll: Anna, du har en vacker dag idag! Hon är allt bra söt hon. Oj, hoppas att detta inte tas på fel sätt för det är inget skryt, och inget tigg efter mer komplimnager. Det är helt enkelt av ren tacksamhet som jag skriver detta. Min blogg använder jag ju som sagt till vad jag vill.

Tusen saker att tacka för, det har jag allt. Ibland när jag vill tacka Gud för något så får jag knappt fram något. men man kan ju alltid börja med att tacka för att vi lever, andas, har kläder på oss, äter något varje dag. Listan kan göras lång, både på praktiska, och känslomässsiga saker. Trots det så blir önskelistan oftast längre än tacklistan. Kanske värt att ändra på? Eller?


Alla människor har sin egen skönhet.

Melissa horn är riktigt duktig. Få är så duktiga som hon. jag känner ofta en samhörighet med hennes låtar. Och det är kanske inte så kosntigt eftersom hon skriver om bra ämnen, som ofta stämmer in. Men åh, vad jag önskar att jag skulle kunna skriva som hon gör. Djupt inom mig så önskar jag det verkligen. Eftersom jag vill beröra med mina låtar, och inte bara skriva för skojs skull. Eller jo, jag älskar att skriva för skojs skull också. Hm, jag tänker på lite olika texter just nu, och är ganska sugen på att skriva en ny låt. Eller två. Men har tyvärr inte tid idag. Ibland måste man oftast ha en tanke innan man börjar skriva. Ungefär en idé man kommer på under bussresan, så skriver man låten sen när man kommer hem.

Walk it off
you know that the world can tell you lies
that hurts even though they might not tell right
but your tears not worth that sacrify,
so instead of crying river for flop
Just walk it off

In a time, you can fool yourself the truth
cause who could ever think something good about you
but in those times your tears tells lies
and those cries, worth nothing more than a peakcock
so Just walk it off

Just walk it off
just throw those lies somewhere else
just stamp your feet
and let all those lies of yours, let them leap.

Jag brukar ofta avge löften att inte göra så som mina syskon gör. Alltså att inte göra samma sak...som att gå på höglandskolan, bli inspratör, bli lärare, bli journalist, bli allt möjligt. Mest bara för att jag inte vill bli som mina syskon. Det är verkligen inget fel med dem, jag älskar dem alla, men vill ha mitt eget liv och inte verka som om jag följt mina syskons fotspår. Däremot så är jag glad att jag inte avgett detta löfte angående en sak som min syster Linda gjorde för ett år sedan. Hon åkte till england, via en folkhögskola, och gick på lärljunga skola. Jag vill också åka till England och det känns som ett bra sätt att åka dit på, att åka med en folkhögshkola. Dessutom hoppas jag självklart att få med mig en viss Agnes eftersom vi tillsammans beslöt för kanske ett halvår sedan att vi ska gå ett år på folkhögsskola tillsammans. Ser mycket fram emot det! Vet inte vad det är jag tycker så mycket om med England. Jag har ju bara varit där en enda gång. men jag trivdes bra då, och jag har sett hur bra Linda trivdes. Dessutom är landskapet det vackraste i hela världen nästan. Har ni sett stolthet och fördom? Den är inspelad i Peak district, som ligger ungefär en halvtimme ifrån Sheffield, där Linda bodde. Åh, längtar till allt det där. Det där som jag vill göra när jag blir äldre.


Vackra bilder va ;)

Jag vill att alla ska se,
när du håller mig hand,
Vill att alla ska se,
när du tar mig i din famn
Jag vill att alla ska se,
dina ögon när du ler
mot mig, och säger: jag älskar dig

Vill att alla ska veta
att du är min
Vill att alla ska veta
att min längd är perfekt till din
Vill att alla ska veta
att du kan luta dig fram
mot mig och säga: jag älskar dig

Jag vill att alla ska se
när du går brevid
vill att alla ska se
när vi ger varandra tid
Jag vill att alla ska se
när du kysser mig
och säger: jag kommer alltid älska dig

En sång, nyligen från mig.

Idag ska jag köpa en ryggsäck till mig själv. Mest av allt för att få någonting som gör sig bra för mig rygg, eftersom jag får så ont i ryggen när jag går omkring med så tunga saker i väskan. Därför täntke jag skaffa mig en riktig bra ryggsäck, och den som det troligen blir är en kånken. Därför så skulle jag vilja kunna bestämma färg i eftermiddag, men det är så svårt!!! Det finns så många färger och alla är riktigt snygga. Jag gillar kånken mycket, och har funderat på att skaffa en sådan ett bra tag. Så om ni befinner er i stan runt kl fyra kan ni alltid komma till naturkompaniet och hjälpa mig att välja.


Jag tycker mycket om den ljusblåa, den vinröda och den där som är mörkrosa med blått. Men, vi får väl se, kanske kommer jag hem med en lila...Nej, det gör jag inte, blir troligen någon av de tre!