Jag är inte den som är ute och reser ofta. Så jag önskar att jag skulle få åka ut nu. Jag vill verkligen se lite mer än det jag sett. I förra sportlovet var jag i England. Jag älskar England och jag var där bara fem dagar. Ja, det gav mig ett stort intryck. annars har jag varit i Paris, och i Frankrike, men jag har inte rest på en endaste sol semester. Men det är inte heller det som jag längtar efter. Det jag längtar efter är att få se någonting. Se en stad. Eller ett landskap. bara upptäcka. Ibland tror jag att det jag längtar efter egentligen är att komma iväg. Se någonting annat, istället för min egen verklighet.

Varför är det så? Att vi ständigt letar efter någonting som kan få oss att försöka fly verkligheten. Som om vi tar en paus ifrån verkligheten. Saken är den att på samma plats som jag tar en paus ifrån min verklighet, så pågår en annas verklighet i exakt samma stund. Livet blir inte lättare i något annat land. Vi kan fortsätta inbilla oss det men det stämmer helt enkelt inte. Men trots det vill jag ut och resa. Se något nytt. Till London, är vart jag egentligen vill. Ska dit inom detta år, men vet dock inte när. Men någon gång. Blir något att se fram emot.

Idag så var det inte en vanlig dag. Konstigt va. Förlåt för dessa konstiga inlägg på sista tiden och hemlighetsmakeri och helt enkelt en frånvaro från bloggen. Det har inte varit meningen att vara så tråkig. Iallafall så har jag idag bytt skola. Till Kulturama. Samma linje dock en helt ny skola. Nu kanske ni tänker: Varför? Och ja, det har jag frågat mig själv ett antal gånger. Men jag vill faktiskt inte gå in på helt detaljer här på bloggen, det kändes helt enkelt inte rätt. Så nu är jag här. Lite småläskigt sådär att bara vara där. Men jag tror att det blir bra! Jag tror att det blir riktigt bra. Eller ja, jag hoppas. Men jag är ganska så rädd för att det inte ska bli det. Det är en ganska stor process att byta skola och det kräver mycket av en både fysiskt och psykiskt. Men, nu ska jag sluta. Mitt huvud bubblar av tankar, men det var konstigt att inte skriva någonting här. Så vet ni.

Var är du, nu
jag letar efter dig
var är du, nu
Har du sett mig

Jag har klarat mig igenom
allting som var svårt nu
men även om det är över
kan du

Aldrig försvinna från mig
för jag...behöver dig.

Förändringar sker hela, hela tiden. Bara skillnaden är små eller stora. Älskar det!! Eller, egentligen har jag alltid avskytt förändringar,, men det börjar bli lättare och lättare att inse att det faktiskt kan vara riktigt bra med förändringar.

Iallafall så var jag hos min mormor och morfar idag. Jag åkte dit efter skolan och det var så mysigt. Mina morföräldrar är några av de finaste människor som jag känner. Framför allt eftersom jag tycker så mycket om dem! Min mormor Margareta ordnar alltid ett jättefint fika, när jag kommer även om jag kommer hastigt, det gör ingenting, det blir alltid lika fint. Sen så brukar hon alltid vilja fixa iordning saker och ting för mig. Som att låta mig sitta och måla en stund, och hon älskar att höra mig sjunga. Min morfar Carl-axel, vet jag ingen som är som honom. Han har alltid tusen historier att berätta och det känns ofta som om han vet om det mesta. Men de båda är alltid väldigt intresserade av vad jag gör! De lyssnar gärna på berättelser om mitt liv och är verkligen intresserade. Jag älskar dem mycket och jag bor ju med dem hela sommaren nästan. Vi delar landställe med hela släkten ju, så det blir en hel del umgänges tid med det. Ville bara uttrycka lite tacksamhet tilldem. Dessutom så är det väldigt avkopplande att vara hemma hos dem. Nästan som att vara på hotell. Nåväl, det var det.


En vanlig sommar kväll den 17 juli i somras. Nere på vårt land!

Morgonen i går!

När jag bloggar, bloggar jag om mitt liv. Men när jag inte riktigt vet var jag står i mitt liv, blir det en smula svårare att blogga. Så jag sitter fast i ett enda irrvarr. Om en vecka eller så kommer jag ha koll på livet. Men tills dess kan jag varken blogga om mitt val, eller göra någonting annat. Men iallafall så ville jag bara klargöra det. Den dagen som jag själv sitter och tittar tillbaka på bloggen och funderar på varför jag inte bloggat på så länge.

Böj er alltså ödmjukt under Guds starka hand, så att han upphöjer er när tiden är inne,
1 Pet 5:6

Jag kunde varit helt värdelös, ingen mening alls med att jag existerade. Jag kunde ha varit helt utan någon talang, utan någon framtid. Jag kunde varit jätteful, och inte alls passat in under världens ideal. Jag kunde ha stått utan mål i livet. Jag kunde ha varit livrädd för att ens gå utanför dörren, pågrund av farorna som lurar. Jag kunde vara utan hopp. Men nu är det inte så. För vi har en Gud som ger oss hopp. Och det är vad allt hänger på. Utan gud, så vore jag ingenstans, vad skulle jag göra utan honom? Mitt liv vore ingenting utan dig! Utan Gud skulle ingen av oss kunna andas, ingenting skulle kunna fungera, kretsloppet skulle aldrig kunna slutas. Därför tror jag och älskar han som skapat oss och vår värld. Jag storgillar ett citat från Prinsen av egypten:

"Farao kan ta ifrån er era hem, er frihet. Han kan ta ifrån er era söner och döttrar. Farao kan ta ifrån er era liv. Men det finns en sak som Farao aldrig kommer kunna ta ifrån er: er tro!"

Värt att tänka på!

Jag känner mig lite stolt just nu. För jag läste precis min fjortonåriga kusin Sofias blogg och satt och log för mig själv. Att jag inte har någonting att göra med det faktum att hon är underbar vet jag, men satt och blev stolt ändå. Hon påminde mig om saker jag själv tänkt och liknande.

Jag vet att jag har en gåva från Gud. Och jag vet att jag inte skulle stå någonstans, om det inte vorit för honom. Utan honom skulle jag inte kunna sjunga. Framför allt skulle jag inte kunna skriva låtar. Aldrig någonsin skulle jag kunna göra det. Jag måste börja skriva klart mina låtar däremot, de ligger bara och drar.

Ni vet att jag älskar musik. Men det finns en sak som aldrig går efter musiken. Det är relationer. Jag skulle klara mig utan musik mer än utan människorna omkring mig. De gör mig till den jag är och visar mig hur fruktansvärt älskad jag är. Vilket glädjer mig.


Sorry att jag använder bilden så mycket, men storgillaren!

"Blev den jag ville, men inte det jag vill vara.

Igår var en mysig kväll. Var på tjejmiddag hos min vän Agnes och det var väldigt fint! Vi var sju tjejer, som känner varandra galet bra! Verkligen väldigt bra. Så samtalen flög fram och jag var varm i hjärtat över att se dem igen! vi badade i går och bastade! Mm, vi är mycket stolta över det. Jag trivs i deras sällskap, där är jag jag.

Jag känner tre eller kanske fyra Anna. Nu menar jag inte olika människor utan alla dessa är jag. Jag har verkligen olika personligheter som skiljer sig helt från varandra, eller inte personligheter utan snarare sätt att vara. Det finns två väldigt tydliga. Det ena är första gången man träffar mig. Jag vet inte hur många av er som träffat mig för första gången och fortfarande kommer ihåg det, men jaja. Iallafall så är jag extremt blyg första gången jag träffar någon. Det är en väldigt drastisk skillnad från hur jag är annars, alltså en annan anna. Då är jag helt crazy. Jag kan verkligen vara helt galen, både positivt och negativt.

Detta var en av de många saker som vi disskuterade igår. Hur man blir annorlunda tillsammans med olika människor. Jag tror verkligen att det stämmer mycket väl och det gör mig både rädd och glad. Det är lite läskigt hur man ständigt förändras i så fall och präglas av personerna omkring. Dessutom kan det vara så att du blir mindre omtyckt av någon för att denne inte tycker om personen du är när du är med en annan person. Helt knäppt. Jag känner många såna människor och har faktiskt förlorat relationer pågrund av det.

Är du olika personer ibland? eller bara skiftar du. Jag känner ingen som inte förändras tillsammans med andra människor så det ligger kanske i människans natur. Jag vet inte.


Våfflor från kvällen.

Fina affärer lyser upp en shoppingtur. Framför allt när det gäller en fin shopping tur tillsammans med en av bästa vännerna Agnes Wessman. Vi promenerade ned för tegnérgatan, påväg mot ett ställe som heter Gumensons. Men så såg jag bara ett skyltfönster som på direkten fångade både mitt och Agnes intresse. Dessutom var ju namnet inte helt fel heller. Vi två hade hamnat utanför syster lycklig. Det är en av de allra finaste affärer som jag någonsin varit inne i.


hämtad bild från http://www.systerlycklig.se/
I allafall så fanns det bara långa rader, med de mest underbara saker. Det som jag blev mest salig av var ett dockhus, men framför allt den lilla vita miniflygeln i dockhuset. När jag stod och stirrade på den började Agnes gapskratta för jag såg tydligen helt faccinerad ut, vilket inte vore så konstigt, för den var så fin! Det var en sådan affär där det verkligen inte fanns en enda sak som jag inte ville ha. Verkligen ingen! Sen ville jag väl ha saker mer eller mindre men jag hade blivit glad för allt! Ett litet tips till min födelsedag kanske. Slutligen köpte jag ett jättefint A och tändstickor, för affären var tyvärr inte super billig. Men så värd att besöka och drömma sig bort en stund i. Det kommer jag göra, många gånger! Räkna med presenter från syster lycklig!

Jag vill hålla kvar känslan. Känslan av att jag är en bra person och att jag ständigt omges av bra personer och en person som aldrig kommer överge mig. Det är någonting som jag verkligen vill bära med mig ständigt i mitt liv. ville bara säga det. Hur lycklig jag är. Men det sägs ju så, efter solsken kommer regn. Och i mitt liv, väldigt sant!! Jag ville bara säga till alla er just nu att det finns alltid goda saker i livet. För oavsett om allting skitit sig, så lever du ändå. Det är någonting att alltid vara tacksam för.


The sun come out tomorrow!

Jag har haft en extremt dålig självkänsla en gång i tiden, och ibland har jag en riktigt bra självkänsla. Jag är extremt beroende av människorna omkring mig och de har mycket att göra med min självkänsla! Jag märker det på mig i vissa stunder, ibland har jag jättebra självkänsla när jag är med vänner som jag vet att jag kan lita på, medan jag i nya sammanhang, inte trivs alls. Jag har ett bekräftelse behov vilket plågat mig ett bra tag. Det har varit jättejobbigt framför allt för några år sedan. När jag var mindre hade jag väldigt lätt att lita på människor och var väldigt godtrogen, behövde inte höra ständigt hur mycket jag betydde. Men så en gång så trodde jag att jag betydde mycket mer än vad jag gjorde, och det gjorde mig förvirrad. För då hade jag bara räknat med att betyda en viss del, och blev sedan väldigt sårad. Det tog hårt åt helt enkelt. Sedan dess så behöver jag ständigt höra att jag betyder någonting. Det är helt knäppt, egentligen. För det är klart att jag betyder någonting, jag tror inte att jag är värdelös. Men jag är ständigt rädd att mina vänner ska lämna mig. Att min familj skulle lämna mig tror jag adlrig någonsin skulle hända. Min familj betyder väldigt mycket, och även mina vänner. Men vänner är inte lika garanterade som familj. Iallafall så blev jag ibland riktigt rädd att mina vänner ska ändra uppfattning, eller inte ha den uppfattning som jag tror. Tycker ni att det låter jobbigt? Det är det. Men jag försöker arbeta emot det nu.

Alla borde ha en bra självkänsla. Alla människor har ett gott hjärta och har från början haft goda avsikter till allting. Men en dag blir det så att man blir påverkad av andra som påverkar en så mycket att man ändrar sig och sin självkänsla. Underligt att vi bygger våra liv på andra. Jag bygger mitt liv på andra också, men försöker ha en stadig grund i det jag vet aldrig rubbas. Jag vet att det alltid finns någon som älskar mig. Jag skulle önska att alla hade så bra självkänsla som man har som treåring. Då man tror att man är kung över världen och är den absolut viktigaste i hela världen. Det vore fint! För egentligen är det så. Vi spelar alla vår egen huvudroll i vårt liv. Jag tycker om det citatet från Holiday:"Du är en primadonna, men du beter dig som den bästa vännen". Den är ju uttagen ifrån ett samtal mellan en gammal Hollywood producent och en tjej som alltid faller för fel killar och som aldrig slutar vara kär i dem. Det är intressant. Jag tycker om det och det stämmer mycket väl. Håller ni med? Jag vill vara huvudrollen av mitt liv och jag börjar bli det. Men man får akta sig, får ju inte bli allt för självgod heller.

Tack för att ni läser!

Om jag lagt mitt liv i din hand,
kan jag inte bara vända om när det inte går som jag vill.

Jag försöker ständigt påminna mig själv om de här raderna. För det är så lätt att tänka: Jag följer dig, Gud, jag gör precis som du vill. Men bara så länge som det är på mina villkor. Men det är inte på mina villkor, det är på Guds villkor. Och Gud ser ständigt andra saker än en själv. Jag ser bara ytan på saker och ting, och kortsiktigt. GUd ser långt, och han ser hjärtat av allt. Han vet. Han har en plan. Det är ju bara det att jag också har planer. Fast egentligen krockar inte mina och Guds långsiktiga planer, bara de som existerar just nu. Så vi får se. Men...jag tror att jag uppfattat vad jag borde göra. Nu är bara frågan om jag ska göra det jag borde göra, eller det jag vill göra.

Hoppas att ingen tar illa upp att jag skriver om allting sådant här. Men det är ju jag som skriver, och det här är en del av mig. En väldigt stor del!

Tack!

Kära sommar kom tillbaka!

Ojoj, stackars tankar som trängs i mitt huvud. Det borde finnas burkar som var till för att förvara tankar. Alltså att man liksom kunde göra som Dumbledor gör med minnen, liksom lasta av dem i burken. Så kan man sedan skriva på baksidan vad burken innehåller! Positivt. Hm, jag tror att denna smarta idén är allting från mig idag. Möjligen ett kort inslag av:

Lycka. Jag känner mig lycklig. Jag vet inte riktigt varför, men troligen för att jag inte längre känner mig så förvirrad och vilse längre. Det känns ganska bra! Åh, vad glad jag är faktiskt. Har mycket att se fram emot och njuter i stunden. Je suis tres content!

I'm really happy. I don't really see why, but I don't have to do that either. It feels really good! And I'm realizing that I'm using the word "really" pretty much, should probebly start to change that before my teacher notice it. I know I 'm not an A student in english, but I like writing in english. Some day I'm planing to become really good!

LYCKLIG!!!
(one of my favorite word: Happiness!


Med de där ögonen skulle jag kunna spela en skräckinjagande person!

Att läsa om musik på massvis med andra bloggar och samtidigt ha feist i öronen, fick mig att inte kunna hålla tangenterna borta. Jag lever i min egen lilla musikal, men jag vill leva i en riktigt musikal. Ni vet, just nu är det tillfället i musikalen då huvudpersonen försöker lista ut hur hon ska fixa sina problem, och leva sitt liv. Men jag vill komma till paradnumrena, då alla på scenen är lyckliga. Jag skriver låtar stup i kvarten, men jag blir ständigt osäker på vad de levererar...Vad säger mina låtar till någon annan? Det är ju inte jag som tar emot texten och sången, utan någon som jag kanske aldrig får höra vad den tycker. Men det kanske är precis så som det ska vara. Att artister bara skriver och skriver och aldrig får uppskattningen visad till sig. Men hallå! Det går ju definitivt inte! Hur ska musiker klara av sitt liv? Nej, jag tror nog alla behöver få deras lilla uppmuntring och ett ord på vägen helt enkelt. Musik...Det finns liksom inte ord jag kan sätta på musik. Gud har skapat underbara saker som kärlek och liknande, men nästan jämnsidigt med dem står musik. Det är det bästa sättet att byta känslor enligt mig. Ni som känner mig vet kanske om det här, eller inte. Men jag har lättast att uttrycka mig i skrift, vilket även gör att jag tycker det är lättare att skriva en dikt, eller en sång, till någon person som jag behöver få någonting sagt till. Många av mina vänner har en sång som är dens. Det är det absolut finaste jag kan ge någon. Förutom att älska personen, så kan jag ge dem det som jag gör. Jag skriver låtar och ger därför iväg av min musik. Till den som vill, och i vissa fall till den som inte vill. Jag vet att jag inte är bäst i världen, tro mig. Jag skulle aldrig någonsin sätta mig under den kategorin och säga: Jag är bäst! Det behöver verkligen ingen meddela mig att jag inte är. Men jag tror på att det lilla kan göras till någonting stort. Om det är meningen att jag på något sätt ska jobba med musik, så blir det så. Och tyvärr, så blir det inte så om det inte är meningen att jag ska jobba på musik. Man måste tillåta båda sidorna om ens liv ska fungera. Det är just där jag står just nu. Igen. Musiken, åh, du kära musik! Hur har inte alla dessa texter och melodier hjälpt. Ibland behövs de bara för att liva upp mig lite. Som när disken ska göras och säkert får ta plats i CD spelaren. Ibland behövs de för att torka mina tårar, för att få beviset att allting blir bra. OCh ibland, i mitt fall, behövs de för att förklara en känsla för någon annan, en känsla som jag inte kan prata om, utan måste sjunga om. Det låter knäppt. Det tycker till och med jag och det är jag som skriver det. Musik är makt. Musik har makt. Det är häftigt. Såg en dokumentär om Cornelis vreeswijk igår, som föresten är en av mina favoriter just nu. Iallafall så hade han, med bara sin musik, makten att få varje tiding i stan skriva om honom. Han gjorde sig känd genom sin musik. Lite konstigt egentligen, men samtidigt inte alls. För musik och låtar uttrycker åsikter, precis som skribenter gör. Musik är ett faccinerande ämne som jag skulle kunna skriva om hur länge som helst. Men tror inte ni skulle orka läsa då. Mitt liv är inte musik. Men utan musik så skulle mitt liv se annorlunda ut kan man säga. Tack för den underbara skapelsen som det är! Visst blir jag trött ibland när broderns trumpetspelande har hållt på i över två timmar, men det hör bara till att man är allmänt mänsklig. Men i varenda liten låt, och i varenda liten ton, finns det någonting att hämta. En känsla som kompositören lagt ned i den lilla tonen, för att du sedan ska kunna plocka upp den och ta till vara på den i ditt liv.

Konstig grej egentligen. Här är mitt liv, läs om det. Knäppt egentligen. Jag sitter precis och skriver ett simpelt fadderbrev om att jag vill vara fadder på ett konfirmations läger i sommar. Jag vill verkligen!!! Men vet inte vad jag ska skriva...Kan ni komma på något som skulle göra att jag blir vald bland typ tjugo underbara människor?? Inte jag heller. Aja, igår så berättade jag om min dag via bilder, idag blir det mer tankar, eftersom jag är ganska så trött. Var hemma idag. Anledning...inget som jag kan säga här på bloggen. Men iallafall så har dagen varit alldeles skön. Men, jag blev plötsligt oinspererad att skriva. Jag har alldeles för mycket i mitt huvud för att skriva någonting vettigt. Farväl.


Haha, jag har nästan aldrig varit så lycklig som jag var under de veckorna!!!

att jag gillar musik hoppas jag att ni vet. Men jag storgillar att lära mig nya saker också. Framför allt nya instrument som jag aldrig provat innan. Jag fick en blockflöjt i julklapp som jag ganska så fort började spela på som jag kanske redan skrivit om. Sen nu har jag börjat ägna tanken åt en tvärflöjt, för det är fantastiskt roligt! Och det låter så vackert när man lär sig.


Själva instrumentet är väldigt fint också. Lyssna lite på något.

Narnia har alltid sagt saker till mig. Bortom det som filmen berättar för många andra. Att C.s Lewis skrivit Narnia med en mening så djup att den bär på den största hemligheten i världen, det vet inte många. Första gången som jag såg Narnia, häxan och lejonet, så fattade jag ju småsakerna, eller egentligen de stora sakerna. Som tillexempel att Aslans offer var som Jesus offer och liknande. Men för varje gång har jag uppfattat fler och fler likheter. Och idag, fick allting sin egen mening som jag kunde relatera till den berättelse som är störst i mitt liv.

Det finns så mycket ute i världen som verkar skrämmande. Det finns mycket som faktiskt kan få mig ur balans, att jag blir så rädd att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag tror, precis som det säger i Narnia, att livet är en lång väg med strider inblandade. För jag har varit med om vädlgit många strider, som varit svåra att ta sig igenom. Men Aslan kämpar med dig hela tiden. Precis som han gör med de fyra syskonen Pevensi, eller vad de nu heter.


"Ingenting kan skilja dig från Guds kärlek"

Håkan hellström. Om du inte visste att jag tycker om honom kan du inte följt min blogg en längre stund. Men nu vet du. Han är fantastisk. Jag vet att han inte sjunger så bra och att han kanske ibland sjunger falskt men det spelar ingen roll. Hans röst tillsammans med hans musik och texter har ett perfekt sammanband och resulterar i flera fantastiska låtar. så här är det, ge honom tre veckor då du lyssnar på honom. Om du inte gillar honom då, så kan du släppa honom, men så är det med Håkan, man lär sig lyssna på honom. Jag lärde mig lyssna på honom för fyra år sedan och nu är jag totalt fast. Så nu lämnar jag er med Håkan och en låt från hans nya skiva.

Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik.

De säger det ja, men jag funderar ibland på om musik inte kan byggas av vilken känsla som helst. Försök tänka ut alla låtar du vet som bygger på glädje, som verkligen bygger på muntra saker och som muntrar upp även dig. tänk ut typ tio sånger och tänk på hur lång tid det tar.

Gör nu samma sak med tio ledsna låtar, som får dig att känna dig mer vemodig och sorgsen. Tänk efter hur lång tid det tog.

Så vilket tog längst tid, jag fick fundera mycket kring glada låtar själv iallafall. mest för att jag uteslöt musikallåtarna men, men.
Jag önskar ibland att jag visste hur musik kunde inbringa så mycket i människors liv. Men kanske skulle musik inte vara lika speciellt om jag visste om det. Och på ett sätt kan jag tycka att musik är ett av Guds bästa verk. För det skänker så mycket. Musik kan ge allt. tröst, liv, glädje, allt! Jag är kär i musik. jag kan inte säga annat. Men ibland blir jag rädd att jag ska tröttna på musik. Att jag en vacker dag ska tänka: usch, vad jag är trött på musik. Men så vill jag aldrig tänka. Det har farit många tankar i mitt huvud kring musik under julen. Både bra och dåliga. Ett sätt att se ned på sig själv och ett sätt att lyfta upp sig själv. Dock så gillar jag faktumet att Gud använder det lilla till att göra stora verk. Det är fantastiskt faktiskt! Ojoj, jag kom precis på att det inte var någon veckans artist förra veckan. Okej, då ska jag ge er en. En riktigt bra. alltså, helt fantasisk bra. Men inte i detta inlägg. Ha en bra dag!

Hej där. Jag hade tänkt att skriva djupt och långt idag. Så tappade jag plötsligt insperationen när jag kom att tänka på allt som hänt under dagen. Om du missat det, så har det skett ett mord på Ekerö. Öppnar liksom upp vidderna i ens liv litegranna. Men, men. Jag har därför egentligen ingenting riktigt att skriva. Inga djupa saker eller liknande. Men lite bilder kanske, ändå.


Upp och ned, elelr vad man säger. men det här är jag iallafall.

felvänd igen. ledsen något fel med datorn. Men en klänning jag sytt av ett afrikanst tyg som min far gav mig.

Till sist. Mina maränger. Aa, vad ska jag säga. chokladdoppade maränger är underbart gott. Ska ha marängkalas någon gång i maj och alla är varmt välkomna. Gillar verkligen maränger. Borde starta ett cafe med bara maränger...och choklad. aja, ni märker hur slut mina tankar är och hur få ord jag faktsikt kan få ned på pränt som säger någonting vettigt.

anna

du har sagt mig att det bara är att gå
gå vägen fram,
men vart ska jag gå
när vägen plötsligt tar slut

ge mig min väg tillbaka
låt mig hitta fram
jag blir rädd ibland
när blir livet sant

Vilse på min egen väg
borta i min egen värld
letar och famlar efter ljuset
efter mitt hoppets svärd

....................................

Bakning är någonting av det bästa jag vet. Jag vet inte varför men tror för att det är någonting man skapar. Överhuvudtaget älskar jag verkligen att skapa. Ni vet som att måla, eller att baka, eller att sätta ihop några toner occh texter för att komma fram till en enkel känsla. Det spelar liksom ingen roll. Jag gillar att få bestämma, och när jag skapar får jag ju bestämma. Ett litet kontrollfreak är det ni har att göra med om ni läser min blogg. Testa att baka, alltså exprimentera. Jag älskar det! Jag bakar det mesta, bland annat maränger, jag gillar maränger. Men jag skulle kunna behöva någon ny utmaning. Ska faktiskt kila iväg och försöka leta upp något trevligt recept till att ägna mig åt en stund.


apelsinmaränger


Snälla smält bort, snälla, snälla!!!

Efter varje nyår så fylls jag av både ett hopp men även ett tomrum. Jag älskar att det är ett nytt år, en ny tid och nya möjligheter! Men jag har varit på ett läger nu sen i tisdags, anlände hem för ungefär två timmar sedan, och nu finns det ett tomrum i mig efter människorna som jag delat de senaste dagarna med. De relationer jag har där och den atmosfvär som finns är något av det bästa som jag har erfarit. Jag har njutit i fulla drag, vuxit i mig själv och ja, fått mycket att fundera över! Jag önskar att jag ska kunna åka på läger ständigt, men det fungerar ju inte riktigt så. Det tar emot att tänka att det inte är livskraft på ett helt år. Men jag måste komma ihåg det viktigaste, och det har jag alltid med mig. Det har jag fått tänka så mycket på och lärt mig fokusera bättre. Efter en insikt av ett stort behov av det. Jag saknar er mina vänner, det spelar ingen roll om du är från Ekerö eller livskraft person, jag saknar er alla just precis nu. Men särskilt tack till er som förgyllde min nyårsafton! Ett försenat men ack så väl menat, Ett Riktigt Gott Nytt År!

Anna