Nu har det gått en vecka. En hel vecka har gått. Sedan jag flydde iväg. Nja, flydde iväg gjorde jag väl inte. Jag åkte iallafall. En lång sextimmars färd som drog ut och blev nio timmar. Iallafall så för var dag som går så saknar jag de där människorna som jag lämnade. Några som jag inte ens hann säga hejdå till. Det är märkligt hur man kan åka iväg och sedan inse, oj. Jag kommer inte hem på hela två månader. Och det gör jag verkligen inte. Det är ingen mellanlandning utan jag försvinner för två månader. Det insåg jag kanske i lördags. Märkligt att säga hejdå till alla dessa människor som man tycker så mycket om. Kajsa & Ida, förlåt att jag inte hann säga hejdå. Och förlåt att jag inte sagt förlåt.







På nästkommande bild ser det ut att vara en idolbild av Elin, med fyra knäppa tjejer bakom.
Alltså den perfekta Elin, som har galna kompisar. Ungefär så är det ju också.

Idag försvann rastlösheten med ett enda ord från min far. SY. Eller, ja snarare en mening. "Anna, du ska inte sy lite då?". Först sa jag ett defintivt nej, jag kände inte för det sa jag och att jag helt enkelt inte ville. Vilket har varit anledningen till min rastlöshet. Har helt enkelt inte velat göra någonting, men inte heller inte göra någonting. SÅ när pappa först sa orden ville jag inte alls. Sen kom jag på att jag faktiskt hade ett mörkblått tyg i väskan. Men fortfarande nej, jag ville ju inte. Men jag hade samtidigt fått en väldigt fin spets i födelsedagspresent. MEN nej, jag kände ju inte alls för det. Fast, tänk en liten blandning mellan femtio & sextio talet, med det vita spetsbandet i midjan...Men ANNA SLUTA NU! Du ska inte sy idag. Fast jo, jag har ju till och med ett blixtlås. Så efter ungefär två minuter i mitt huvud vände jag mig om till min far och sa "Jo, pappa, jag ska nog sy ändå!". Imorgon ska jag baka kanelbullar. Det är fint att göra saker. De andra här bygger ett växthus. Det ser riktigt fint ut, och kanske att jag ska hjälpa till lite i morgon. Är lite mer bakandes och syandes men man kan ju alltid utveckla sina kunskaper. Tänk vad fint det kan bli av att sitta vid symaskin i några timmar. Tänk vad nöjd man kan vara när man sedan snurrar omkring framför mormors spegel med tre olika speglar i. Finemang.

Så ytterligare ett sommartips: Gör någonting, ha projekt. Det är fint det.


Jag föll liksom in i en glömska. En glömska där det jag glömde var mig själv.

Börjar bli rastlös...INTE BRA!

Nu har de åkt. Mina systrar. Känns lite märkligt att bo i ett rum helt själv med tre sängar i. Framför allt när sängarna fortfarande är bäddade och ligger så där slarvigt så att man tror att någon bor där. Nu ska de vara i stockholm i en månad och jag här. Alltid lite tråkigt när någon åker, som man kan ha ganska så trevligt med.




Mmm, vackert ;-.)

Idag är den dagen då jag, Anna Sofia Margareta, föddes för sjutton år sedan. Tänk vad länge sedan det var egentligen. Men jag är inte gammal. För jag är fortfarande tretton, eller fjorton. Inte sjutton, Men samtidigt tänkte jag att jag skulle gifta mig runt tjugo års ålder och just nu känner jag inte för att gifta mig om tre år. Tänk va? Man trodde att tiden gick så annorlunda än vad den egentligen gör.

Tänk va. Här sitter man den tjugosjätte juni, klockan halv sex och bara väntar på att få somna in så att nästa dag ska komma. Jag kan nog bli hur gammal som helst och födelsedagar kommer aldrig bli tråkigt. Det är en skum grej med mig, jag växer nog aldrig upp.

Idag har vi njutit av solen som äntligen har bestämt sig för att stanna. Det blev morgondopp på morgonbryggan och även igår blev det ett dopp. I vit klänning vid stenstranden la jag mig ner och lät saltvattenvågorna välla in över mig. En riktigt härligt känsla. Älskar sommaren. Älskar havet. Älskar Mäsinge.

Så nu spricker jag nästan av längtan till att få gå och lägga mig. Men först ska jag njuta av en av de många sommarkvällar som man får här nere. Det hettar redan till på axlarna av kanske en smula för mycket sol. Men det gör mig ingenting. Om bara några dagar kommer den röda färgen vara gyllenbrun!


Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo.

Att plantera potatisen i landet, tyckte jag inte var riktigt intressant. Tanne fick göra det och jag såg väl på lite. Men att dra upp dem!!! Det var hur kul som helst! Det var som en skattjakt att hitta alla potatisar som var i jorden. Ibland hittade man typ fem på samma gång!




Jord, jord, jord!
Men något riktigt härligt att göra!

Jag reser nu. Till lugnet. Gillade alltid att NP Nilssons hus i madicken kallades lugnet. Men nu åker jag verkligen till lugn och sommarlov. Jag brukar alltid tycka att det är en smula tråkigt att åka ner eftersom jag inte får träffa mina vänner på ett bra tag. Men så tänker jag inte i år. Jag tycker det är tråkigt att lämna dem jag lämnar men tro mig! Jag behöver denna vila som nu sjunker in. Vi åker i eftermiddag den 23 juni och kommer hem den 14 augusti tror jag, så knappt två månader spenderas där nere.
Och vart är här nere? Det är alltid svårt att beskriva, men jag tar det ett steg i taget. Om ni ser på en karta så bor vi på västkusten fast ca två timmar längre ner än Göteborg. Sen om ni verkligen har en karta så kan ni se att det sticker ut en liten udde lite ovanför helsingborg. Där, längst ut på den udden bor vi. Torekov, eller Ramsjö eller helt enkelt byn Mäsinge. För dig som inte har någon koll alls på karta så är det något som kallas tennisveckan i Båstad varje sommar, och vi bor ca 20 min därifrån.
Men nu åh, det ska bli så fantastiskt. Fyller år om fyra dagar också vilket gör livet lite mera bra! Men nu, nu ska jag gå. Jag ska packa, fixa grejer och sånt man gör innan man åker. SÅ hejdå!
P.s I år kommer jag dock fortsätta blogga under sommaren!


Sommar sommar sommar

Jag förundras över det om och om igen. På ett sätt blir allting så tydligt när man tänker i efterhand. När någonting ska förändras. Under jobbtiden har sommaren kommit och jag har knappt hunnit med att märka det. Det nästan svindlar till i huvudet då jag tänker på vad som skett i naturen och i livet. Jobbet är avslutat men lkvar var då alla farvälen. Jag har svårt för dem, samtidigt som jag gillar dem. Att säga hejdå till någon är både att skiljas från personen, men även att faktiskt då känna hur mycket personen betyder genom att känna hur mycket man kommer sakna den. Det är lite som det där, du inser inte vad du har förrän det är försent. Nog är det så ändå, att vi inte riktigt inser vilka som betyder riktigt mycket förrän man ställs i situationen då det känns som om de ska försvinna.

Att känna sig älskad är något av det vackraste som finns. Det måste vara den härligaste känslan i världen faktiskt. Jag tror att många som mår dåligt i världen är en känsla av brist på kärlek och älskande. Men idag har jag umgåtts med fyra högljudda, stökiga, sega, ickebestämmande sig tjejer som gör att jag känner mig så fantastiskt älskad! Jag bubblade av kärlek när jag hade kramat om dessa då jag faktiskt kände deras kärlek bara sprudla igenom mig. Det är någonting man inte känner varenda dag.

Att säga farväl kan vara jobbigt. Men det flesta saker osm är jobbiga för ofta något gott med sig.

Det händer så mycket på sommaren, vill inte åka!

Igår var det bröllop vilket betydde fina kläder. Älskar de tillfällen då man får klä upp sig och känna sig fin hela dagen. Igår hade jag på mig en blå klänning från H&M, ett par guldsandaler från England, en gammal skinväska och hade plattat hår. Var mycket nöjd med utstyrseln.


Många fina klänningar och skor!
t
En mycket vacker dag helt enkelt!

Inte mycket att säga om mitt liv just precis nu. Det händer inte så mycket mer än att jag jobbar. Nu leker livet som mat-tant och häng med goa vänner. Det är ett ganska så nice jobb tycker jag ändå. Vill hinna se alla mina vänner innan jag åker, men jag förstår INTE hur det ska kunna gå ihop. Så bara så att ni vet så får ni höra av er om ni vill ses för jag har inte mycket tid. Börjar halv två och slutar tio varje dag så har ju inte all tid i världen precis!

Veckans låt som jag känner att jag sjäv är i starkt behov av att lyssna på bara för att få lust att dansa är denna. Jag kan vara helt slut och så sätter jag på denna och så bara flyter livet på. Trots att den egentligen är ganska hemsk så finns det i stort sett ingen låt som får mig lika uppåt. Möjligen i så fall håkans låtar men denna ligger i så fall inte långt ifrån. En dag som denna behöver jag höra denna låt och sedan sätta mig framför TV:n med hopp om att korvstroganofen är slut snart. Iallafall är detta en låt som passar alla tillfällen så länge du behöver en kick. Ett definitivt val när jag ska göra disken eller ta en promenad!

jag är inte gjord för att jobba. Iallafall inte att kånka lådor fram och tillbaka, cirka 50 lådor. Inte heller att lägga ner himla strumpor i kanske 200 påsar och sen behöva packa upp dessa igen och packa om. Absolut inte att packa tröja, tröja, shorts, hood, strumpor OCH vattenflaska till typ 300 pers heller. Usch, usch, usch. Nåväl, livet går väl vidare trots att jag ibland känner att det tar slut när jag är så slut som jag var. Men stort tack till de fina Johannes, Felix och Agnes som arbetat minst lika hårt och gett mig oräkneliga skratt idag.

Jag funderar fortfarande vad jag ska göra när jag har mina pengar...Någon idé??

Följer dig hem, tar den långa vägen så jag får känna mer av din lukt
En kort paus, utanför statoilmacken vi köper folköl 3,5
Det kommer bara leda till nå't ont, ändå
Det kommer bara leda till nå't ont, ändå

Jag är rädd, för du ser för bra ut i svart, svart lugg och blå anorak
Den där skogen, gör nånting med mig jag blir alldeles för ärlig, säger:
Kyss mig inte, det kommer bara leda till nå't ont, ändå
Det kommer bara leda till nå't ont, ändå

Aahh, aahh

Det är kallt, du får låna min halsduk, du går så misstänkt nära mig
Du har missförstått, jag är inte värd det här jag har ingenting som du vill ha
Det kommer bara leda till nå't ont, ändå
Det kommer bara leda till nå't ont, ändå

Kyss mig inte det kommer bara leda till nå't ont ändå
Kyss mig inte det kommer bara leda till nå't ont ändå

Aahh, aahh
Aahh, aahh
Du kysste mig nyss det kommer bara leda till nå't ont
INGEN KAN SKRIVA TEXTER SOM DENNA!

Idag är en sådan dag som jag bara vill att alla ska låta mig bestämma. Så svårt kan det ju inte vara. En dag som jag bara önskar att allting skulle kunna få flyta på, riktigt fint. Men nej. Så ska det tydligen inte vara, utan allting ska haka upp sig, alla ska vilja olika saker och alla bara vill allting annat än mig. Jag orkar inte med dessa dagar. Dessa dagar är inte till för mig, de är till för de människor som behöver dem. Om det ens finns någon som behöver dem.

Dåliga dagar, vem har inte det? Men samtidigt så kan man fråga sig hur mycket de dåliga dagarna beror på ens egen inställning. Jag har sämst inställning idag, har haft det hela dagen vilket självklart gör att min dag inte är den bästa som jag varit med om! Ibland blir det bara så att man vaknar med en inställning som gör hela dagen. Ofta tror jag att man kan rycka upp det där och dra upp sig ur sängen och med ett leende möta spegeln. Men kanske är det okej att någon dag bara ställa sig framför spegeln och säga "aa, jag tycker riktgit illa om den här dagen och mig själv just nu". Och så låter man dagen bara vara så. Ibalnd, ibland tror jag man kan behöva den där dagen. Jag behövde den inte idag eftersom artbetandets dagar börjar om bara några timmar. Så tyvärr får jag lära mig att leva med denna dag. Som den är.


I cross the street, I have a dream.

En dag kan bli helt fullproppad! Igår var en sådan klassisk dag. Skolavslutning som inte nådde ens förändringar. Inga blommor, inga kort, ingenting. Men sedan åkte vi, tiotal från klassen, till söder och åt lite lunch tillsammans. Efteråt gällde det att besöka tandläkaren, en lagning som höll tills klockan tolv i går kväll. Smart va? Sedan så åkte jag och Molly på en sådan där spontantripp som vi brukar. Molly frågade vad vi skulle göra och jag sa "Skansen". Så dit far vi. Med tunnelbana till slussen och sedan djurgårdsfärjan. Usch, vad mysigt det är att åka båt i stockholm! Sen var det ju det med inträde. Ni förstår, jag och Molly är fattiga studenter, så vi har inte så mycket pengar. Men molly hade fått lite av sin mor, så vi gick in som två barn* för 100;-. Väl där började vi kika omkring bland djur och grejer. Mycket spännande. Allmänt trevligt att bara vandra omkring på skansen och se alla de där sakerna som man inte sett sedan man var liten.


Redo på djurgårdsfärjan för en riktigt krävande dag.

Finfina djur att titta på!

Det var ett tjugotal turister som stod och kollade och fotade dessa två...

Fin säl som låg och stekte i hettan.

En riktigt söt fem veckor gammal älg.

Jag tyckte det var riktigt trevligt,

Det gjorde Molly med.
Men efter ett tag hade det blivivt för varmt, och drickan hade tagit slut. Vi trodde aldrig att vi skulle kunna ta oss därifrån. Vart vi än gick kunde vi inte komma någonstans. så när skylten syndes blev jag och Molly stor glada!!!

Lycka!

Vi njöt av vatten på vägen hem.

Men mysigt var det!!!

en riktgt bra sak om man själv vill känna sig bra och snäll är att ge bort någonting. Det behöver inte vara något stort bara något som visar att man bryr sig. Och kanske inte alltid vänta till födelsedag utan en dag bara överraska någon. Jag vet inte, men jag tycker det är en ganska fin grej att göra. Jag själv stannade idag till vid en affär och köpte "Sommarlovspresenter" till mina kära föräldrar. Nu ligger de här och bara väntar på att öppnas. Delad glädje är dubbel glädje. Och när du ger någonting blir personen som får det glad, men även du blir glad för att du har gjort någon glad. lite komplext men egentligen väldans enkelt. Nu ska jag återgå till min familj och till presentöppnande så ha en go kväll!

Mums för en riktigt god lunch!
Mor och jag möttes upp efter fyra timmars jobb.
Åkte till affären och shoppade lite till en god lunch.
Med mozarella ost, spenatsallad, melon, surdegsbröd, rostbiff blev det riktigt gott!
Mums!

Lite sommarspridning, i sommar toner,
Det går en vind över vindens ängar
det fladdrar till i en tyllgardin
och jag ska skriva en sommarvisa
men sol och blomdoft i melodin

En riktigt god lunch!
För en gångs skull lyckades jag göra ALLA pannkakor helt hela och med frasiga kanter
Verkar som om jag faktiskt har fått in talagnen nu!
Men ett starkt tips till alla er som vill ha en lättlagad lunch
Och som har ett sötsug att bota!
Pannkakor som du toppar med lite, lite riven mörkchoklad på toppen!
Jag summerade även det hela med avsnitt av FRIENDS!
Ha en riktigt bra eftermiddag.

Tänk och om är inga farliga ord för sig. Då kan de vara ganska vackra. "Tänk vad vacker du är", och "jag bryr mig om dig" är båda fina meningar med tänk och om. Men så kommer det där skräckinjagande när de sätts ihop. Tänk om. Tänk om. Tänk vad som skulle hänt om inte.

Tänk om jag skulle stannat där jag var
Tänk om det där aldrig hade hänt, då hade jag aldrig gjort så
Tänk om inte du hade kommit in i just den stunden.

Vi har lätt att fastna i vad som hände men även vad som skulle kunna ha hänt. Jag är en av dessa som ofta ser tillbaka och undrar: Varför, just då, hur, tänk om det inte hänt. Det kan både vara bra och dåligt att göra så här, men jag tror att det farliga är när man önskar att det skulle ha varit på det andra sättet. För det går ju inte att ändra. Det går bara inte. Där sitter vi med våra minnen, de minnen som skulle kunnats förändrats med en minimal skillnad. Det är ju ofta de små detaljerna som leder fram till sagans slut. Och så tittat vi på minnena och önskar att vi kunde gjort annorlunda. Tänk om vi ändrat de där små detaljerna, då hade inte det som hände hänt.
          Men det kan också vara ett sätt att vara tacksam. Att tänka det blev så bra. Tänk om vi aldrig träffats, hur skulle våra liv se ut då! Då kan man glädjas över att det inte går att ändra i tiden, att det som hänt, det har hänt. Det är fint att kunna tänka så. 
         Så oavsett om du ser tillbaka på bra eller dåliga minnen, kan det nog vara bra att låta bli att se tillbaka ibland. Att inte tänka "Tänk om" utan istället leva med inställningen: "Idag tar jag det från där jag lämnade det igår". DÅ blir verkligheten kanske det du ville från början. Men en sak får inte glömmas. Hur mycket vi än försöker styra över oss själva, så finns det en plan. Som inte vi kan styra över.

Dagens tips idag är att kila ut, så snabbt som möjligt nu för att hinna se solen stänka solsken över ängrarna, stunden innan den försvinner nedåt bakom trädtopparna. Bege sig ut på en promenad och finna skönheten i saker som kanske inte var lika vackra tidigare. Men när du ger dem tid, så kan du se att de faktiskt har sin alldeles egna charm. En charm som inte går att återskapa utan som Pappa Gud liksom bara satt där så att vi ska kunna njuta av det.


Röda tofflor är mycket bra att ha tycker jag.

Solnedgång över talltoppar

Maskrosornas tid har börjat gå mot sitt slut.

Under en dag kan man fånga olika saker. Fånga olika ögonblick. Vissa missar man och vissa fångar man. Ungefär som med bränboll. På morgonen kastar du upp dina bollar i luften och siktar på att skjuta iväg dem under dagen. Medan dagen går spelar du på ytterfältet för att försöka fånga alla bollarna. Men ibland missar man dem. Så under dagen summeras poängen och så får man se om man fick högst poäng, eller om man är nöjd att man inte satsade allt för då slapp man ju skavsår. Det finns tusen olika sortsers bollar och alla missar vi någon varje dag. Idag har jag både missat och fångar några. Men det bästa jag fångade var bollen med badet. Jag kom hem, cyklade ner och tog mig två dopp i rad. Någonting som förgyller ens vardag till mer än man kan tänka sig.


Nöjd Anna efter ett dopp i mälaren!

En trevlig dag med stad och släkt. Först var jag på en mottagning för min kusin och begav mig sedan innåt gamla stan för att fika med mina Isabell och Emelie. Det kändes mycket underligt att inte ha sett dem på en hel vecka nästan. Tiden susar förbi. Vi slog oss ner på ett café som hette "Kladdkakan". Kan inte göra annat än rekommendera det eftersom det var otroligt trevlig personal, bra läge och gott fika. Enda nackdelen var priserna men det var värt det. Salladerna som mina kära vänner beställde var värda mer än de betalade, tyckte jag, som bara fick se på dem. Själv tog jag en kärleksmums som inte heller smakade helt fel.

Det är fint att bara få sitta med vänner, prata och reflektera över världen. Inga bestämda samtalsämnen utan man griper tag i de som dyker upp. Som om de bara kommer med vinden. Det är underligt hur samtal kan flyta på hur lätt som helst med vissa, och hur det med vissa, går riktigt riktigt trögt.


Mycket trevligt

Tyckte denna blev ganska vacker

Mums för sallad!

Och underbara Emelie!!
Fototn av www.belldiva.blogg.se

Ha en fin natt, så ses vi imorgon!

Jag vill inte tvinga dig att gilla mig
vill inte tvinga dig att vara med mig
men jag trodde jag betydde mer
än jag egentligen gjorde
Jag vill inte tvinga dig att beskydda mig
att beskydda mig från allt ont
men jag önkar att du skulle göra det
Jag vill inte tvinga dig att finnas där
vill inte tvinga dig att att vara trofast
men jag trodde att det var vad du var.

Vänskap är ett underligt ting. Något som det kan vara svårt att sätta fingret på. Något som kan vara svårt att förklara i ord. Ändå kallar jag fler än en för min vän. Hur kan jag då göra det, utan att ha en aning om vad det står för. Men någonstans djupt i mitt hjärta, vet jag trots allt vad en vän är.
En av mina vänner gav mig en bok i julklapp. Den boken gav just denna dag ett glädjerus. För boken heter "Vikten av vänskap" och innehåller tusen citat som ger en verktygen till att beskriva vad en riktigt vän är. Jag kommer ihåg när man  var mindre och skulle skriva om vad en vän var. Tillexempel: "En vän ska vara snäll, inte slåss, ska kunna hålla mina hemligheter, man ska kunna säga vem man är kär i, den ska leka med mig varje dag osv..." Det är lätt att fnissa åt sådant där. Men det stämmer ganska väl. Det är vad man vill av en vän. Men jag har funnit att det jag bryr mig mest om hos en vän, är att den finns där. Inte alltid. Men när jag verkligen behöver den, vill jag att den ska finnas där.
Några citat på äkta vänskap:

"Vänskapen är obehövlig, precis som filosofin och konsten...Den är inte nödvändig för vår överlevnad utan snarare ett av de ting som ger överlevnaden ett värde."
C S Lewis

"Det bästa sättet att hålla vänskapen vid liv är att begrava vännernas brister"
Okänd

"En vän är en som tar mig som jag är"
Henry David Thoreau

"Ingen bryr sig om hur mycket du kan förrän de vet att du bryr dig"
John Cassis

"Önskan att vara vänner kan komma plötsligt men vänskapen är en frukt som mognar långsamt"
Aristoteles

"En vän är den som kommer när de andra försvinner"
Walter Winchell

"Min bästa vän är den som lockar fram det bästa hos mig"
Henry Ford

Tack alla de vänner som jag har som gör allt detta för mig och som jag hoppas jag gör allt för er! En vän är den som älskar mig för den jag är. Ingenting ska tvingas förändras, utan man älskar person precis för den den är.


I'm so happy, I'm so glad, that I've got you.

Tillsammans med dig, kan allt vara lätt
én blandning mellan himmel och jord
Med din arm runt mig, går jag säkert
men ibland vet jag att du inte förstod

Som om du nånsin sett mig gråta
som om du nånsin mått så här
som om du varit ensam, helt själv
som om du var här

Du gav ett löfte, om att stanna
men det kändes som om du försvann
när jag verkligen behövde just dig
undrade jag om du ens var sann

Som om du nånsin sett mig gråta
som om du nånsin mått så här
som om du varit ensam, helt själv
som om du var här

Men jag vet att du sett mig gråta
och jag vet att du mått så här
och jag vet att du var ensam, själv
och jag vet att du är här

Jag ber dig kära läsare, som gått in på min blogg, att inte bara scrolla ner vidare till nästa. Utan jag ber att du ska läsa igenom denna sångtext som jag nu skriveer. Den är inte min. Men den tillhör en film som jag så många gånger har sett och älskat. Så jag ber att du läser, och sedan kommenterar dina tankar. Det kan vara att du hatar texten, att du tycker den är skit, eller någonting annat.

Jag trodde allt var lätt
Jag trodde på en framtid
Jag trodde att jag valde rätt
Och nu så är jag här

Jag trotsade ditt ord
Och hjälpen sa jag nej till
Nu vet att jag valde fel
Att vägen slutar här

Du vet bättre än jag
Styr mina steg
Jag ber dig låt allting bli bra
För du vet bättre än jag

Jag tvekade ett tag
Men nu har jag bestämt mig
Jag vandrar nu den väg som du
Planerat ha för mig

Jag kände mig så svag
Men du har gett mig styrka
Att möta sorgen i mitt liv
Nu litar jag på dig

För du vet bättre än jag
Styr mina steg
Jag ber dig låt allting bli bra
För du vet bättre än jag

Jag såg ett moln på himlens mörka blå
En fågel som jag inte kunde följa
Det var du som gav mig vingar två
Dessa vingar bär mig, kom och lär mig

För du vet bättre än jag
Styr mina steg
Jag ber dig låt allting bli bra
Och låter dig få överta; du vet bättre än jag

Så dina tankar får du som sagt gärna lämna nedan.

Romantiska komedier är inte alls lika varandra egentligen. Förutom spänningskurvan. Att några blir kära, allting är bra fram tills det gått ungefär en timme och en kvart på filmen, då händer det något problematiskt och så börjar det spelas ledsen musik tills alla blir glada igen. Under se senaste dagarna har jag sett två romantiska komedier men två helt olika filmer. Den första var "Going the distans". Jag skulle säga att de enda som skulle kunna gilla filmen är de som själva upplever ett distansförhållande. Den var tråkig, och förutsägbar. Dessutom bara lama skämt och ja, riktigt dålig. Just nu sitter jag och ser en riktigt klassiker. "En prinsessas dagbok" är en av de bästa filmerna som jag vet. Den har allting. Bra skämt, roliga karaktärer, en handling som faktikst inte är helt förutsägbar. Mycket trevlig.


Fantastisk skapelse.

Det har sagts att man inte kan leva på hopp
men jag gör det ändå
finns det någon som säger att man inte kan
göra så
Det har sagts att vetenskap vet bäst
men jag undrar ändå
finns det något som säger att det inte kan vara
det jag hoppas på

Men jag drömmer om en verklighet
som är något jag kan förstå
Och jag drömmer om den handen
som räcker ut där ingen kan nå

Det har sagts att man måste ge upp en gång
men hur kan det vara så
Finns det inte något vackert i att tro
att vi får vi två
Det har sagts att livet ska vara svårt
men jag undrar ändå
hur mycket problem jag än har
är livet inte så

Men jag drömmer om en verklighet
som är något jag kan förstå
Och jag drömmer om den handen
som räcker ut där ingen kan nå

Jag har sagt att jag är säker på min sak
men jag tvivlar ändå
Finns det någon omkring mig
som inte gör så
Men jag vet att jag håller mig till min tro
trots tvivel då och då
Det viktigaste är ändå

Att jag drömmer om en verklighet
som är något jag kan förstå
Och jag drömmer om den handen
som räcker ut där ingen kan nå

Vacker som en dag.
Jag tror inte på att vara självgod
men jag tror defintivt på att man ska ha självförtroende
Det är en hårfin gräns
En väldigt, väldigt hårfin gräns
Jag är lite rädd att jag passerat den idag
eller inte.
Kanske får jag faktiskt tycka att jag är vacker
utan att vara egoistisk?






Jag vet inte, men kanske ändå.

Lite lugn och ro. En stund att bara få tänka. En möjlighet att inte träffa någon eller att träffa alla. Lite valmöjlighet. Inget bestämt. Helst slippa ta beslut alls. Lite självförtroende. Känna sig vacker som en dag. Men nytvättat hår. Och nya kläder. Lite musik. Men tvärflöjtsspelande. Och med gitarr. Lite umgänge. Men morföräldrar och familj. Överraskande och förväntat. Lite glädje att samla på sig. Lite lycka att samla på burk. Lite kärlek.


Lite av varje blir mycket av allt.

Ett av mina favoritnagelack!
En riktigt bra grej att göra för att få upp humöret och känslan är att fixa till sig. Inte för någon annans ksulle utan bara för din. Typ att raka benen riktigt noggrant, måla tå och fingernaglar, fila naglarna och liknande. Eller bara fixa håret, ta en rejäl hårinpackning och ja, bara få fixa till sig för att få känna sig fin. Jag gillar det iallafall.

Vissa saker bara faller mig i smaken. Vissa på direkten och vissa behöver en smula mer tid för att jag ska inse hur mycket jag gillar de. Var på blocks idag med mor och far och hittade ett mycket fint nattlinne och en topp. Dessa två insåg jag inte hur mycket jag gillade förrän jag faktiskt kom hem med dem. De kostade tillsammans 120;- så kände inte att jag behövde fundera på det så länge. Men när vi gick in på MQ, då var det som det ibland blir som när det bara dyker upp ett klädesplagg som bara skriker dig. Det är som om det är designat till dig. Den klänningen som hängde där var så underbar fin att jag inte kunde låta bli att pröva den. Men en klänning för 600;- är ingenting som jag köper på direkten. Men jag prövade den, och den satt perfekt. Det fungerade så fint att jag inte ens kan förstå det. Så jag sa till mina föräldrar att den helt enkelt hoppade upp högst på önskelistan. Och jag är ganska så säker på att det är precis den som ligger i MQ kassen här hemma. Jag kan dock inte riktigt fota den för det förstör överraskningen lite.


En mycket fin spetstopp!

Och ett mycket fint nattlinne! (Allting som har paris eller eiffeltornet på sig hamnar direkt i min kasse)

Ett stort tips att göra är att skvätta med fötterna i vatten. Jag älskar det. En väldans bra grej att göra!

Så var sommaren här. Med åska och moln, men en ganska så hög värme. Juni är en sommarmånad och jag njuter. Ser fram emot den fina händelsen om tjugosju dagar då jag fyller år. Det blir ganska så stort. Kan jag allt säga. Jag fyller ju sjutton år.

Jag dör av längtan efter havet. Verkligen längtar djupt djupt efter havsdoften. Lyckades få någon lukt här om dagen som luktade som havet. Det är en drog för mig, havsdoften. Jag älskar att bara få sitta vid havet och känna doften av det. Jag längtar efter lugnet som infinner sig i mig när jag kommer ner dit. Här uppe har jag visserligen i stortsett sommarlov nu, men jag lugnar aldrig ner mig förrän jag kommer dit ner. Vi åker dit den tjugotredje, alltså på samma dag som mitt sommarjobb tar slut. Jag vill känna lugnet, vill känna känslan av att jag inte behöver göra någonting. Känslan av att jag bara kan leva, leva och ta det lugnt. Åh, jag längtar.






Längtar, längtar, längtar.