Har spenderat en mycket trevlig helg hos bror och hans fästmö! De hade en av de allra finaste lägenheter jag sett. Så jag har vandrat omkring på Göteborgs gator ett slag, träffat släkt, ätit god amt och allmänt haft det mycket trevligt. Dock sakna jag mitt vatten!

Nu befinner jag mig i linköping med syster. Väldigt trevligt.

LYSSNA!!! På feist nya skiva metal är alldeles fantastisk! Åh, ja jag har nästan nästan inte hört mycket bättre! Lyssna. För jag är trött och jag vill bara försäkra mig om att alla lyssnar!



Jag saknar er, ljusa kvällar om våren!

But you know my dear friend
I'm sticking by you til the end
every little thing you do
can't keep me away from you

You see, I think we're meant to be
friends, you know you and me
and you can say wht every ya wanne say
I'll stay!

You can kick down your walls
and I'll stamp them to
I can call you up at five, night
and you'll be here before the light

You see, I think we're meant to be
friends, you know you and me
and you can say what ever you wanna say
I'll always stay!

Kass kass kass kass dag.
Tills jag och Mo9lly satte oss och åt lite godis, kollade på foton och bara allmänt chillade.
Men har sovit helt enkelt för lite.
Jag känner av magkatarren hela hela tiden.
Nåväl, detta var ju egentligen ett helt onödigt inlägg, men jag gillar att skriva av mig.
jag måste skriva av mig. Och detta är min blogg så!
Farväl.

Igår fyllde Molly år. Bästa fantastiska Molly. OCh vi firade henne i skolan med min muffin och paket. och sen var det dags för INSPARKSFEST kultramas elevkårs grej. Men det var hur kul som helst! Hade trott att det skulle bli helt okej, men det blev mycket roligare än så! Verkligen!

Sov dock till tolv idag eftersom jag inte somnade förrän fyra, så snart blir det en höstpromenad och sen säkert lite plugg och mys med bästa vännen!

Jag låter mig fångas bara för någon minut. Bara för att få känna det ett tag. Jag ser tillbaka och tänker på hur härligt jag tyckte det var.
Jag sjöng Du Måste Finnas från Kristina från duvemåla ikväll. En av mina favoritlåtar!
Jag älskade det! Jag sjöng inte alls rent varenda ton och det sprack några gånger men usch vad bra det kändes!

varenda gång som jag gör det där så drabbas jag både av en nervositet som inte är normal och samtiidgt en adrenalin kick som gör att jag bara vill stå kvar och köra tio låtar till. Det är en salig blandning mellan dessa men i kombo så blir de realtivt bra ändå!

Alla var så duktiga, alla, alla, alla var så otroligt bra! Min kära mormor var så söt och satt efteråt och var helt överväldigad över hur duktiga alla hade varit. Jag själv var ganska överväldigad över mina duktiga vänner. Oj, tänker jag ibland.

Tack för ikväll!

Idag var den värsta dagen på otroligt länge.
Jag vet inte ens om jag vill säga varför.
Tror bara att ni kommer få er ett gott skratt åt mig
eller känna er deprimerade.
Eller inte känna någonting alls.

Iallafall så hade vi ett fantastiskt singsong uppspel. Alla människor var så otroligt grymma!
Jag var så otroligt stolt över mina fina klasskamrater trots att jag inte hade någon anledning.
Sen var det ju bara det att det var min tur....Och min gitarrist kom aldrig till skolan.
Så hon som skulle spela gitarr nu hade ju bara hört låten typ tre ggr.
Så när vi väl gick på scenen så började katastrofen. Först spelade gitarristen fel någon gång, men framför allt slutet!
Då slår trummisen av fyra takter för tidigt. Gitarristen tappar bort sig och jag tittar chockad på alla.
Så är det helt knäpptyst. Alltså i hela tio sekunder hörs inte ett ljud...
Kul. Riktigt riktigt kul.

Sen så ska jag gå upp till sjuan. Kommer på att jag glömt gitarren så jag springer ner igen och hämtar den. Kämpar mig upp till sjuan. Inser sakta att min kamera inte ligger i min väska. Får panik, känner hur tårarna snart kommer. Får låna lärarens hisskort, åker ner och åker upp. Sen sitter jag där. Kul dag...Men när man tror att det inte kan bli värre? Vad händer? Jo självklart spöregnar det när man kommer ut!

men ja...nu så mår jag bättre!

jag intalar mig, jag var inte mig själv
eller är jag precis den som jag var i kväll?

När du börja prata var jag först helt tyst
när jag sen skulle säga något
lyckades jag nämna att jag aldrig blivit kysst
Till varje ord jag säger, tänker jag minst en minut
men ändå är det bara idiotiskt mummel
som slutligen kommer ut

jag intalar mig, jag var inte mig själv
eller är jag precis den som jag var ikväll?

Hösten är fin. Den är vacker på sitt sätt. Med alla dens färger och former. Jag trivs i mina hittade kängor, i upppiffad duffel och gråa baskern. Att vandra omkring på prasslande löv får en att känna hur fin naturen är. Och jag kan ta körkort. Jag är ganska så glad idag därför. Därför ska ni få se lite glasögon prover senare idag. Men återigen hösten är fin. Och jag älskar att åka hem i detta grönskande landskap!


Min väg hem.

Anna

Anna...

Mina fina, fina skor!

Och vackra träden!

Åh, ja hösten är här!

p.s hittar sjukt fula bilder när jag har långt hår...funderar på om jag ska stay short forever. Men vi får se!

Nu så var många saker avklarade men tyvärr finns en hel del kvar! Jag ligger i soffan nu och försöker hålla uppe ögonen. Ser slutet av Lejonkungen. Imorgon ska jag göra ett syntest. Som avgör om jag får körkort eller inte. Kul. Love life. Men det är klart, det beror ju på vilken macka man väljer liksom. Jag kan ju också se det positivt att jag faktiskt kan kämpa för miljön utan körkort. Men jag vill faktiskt ha körkort! Äsch. Det blir bra ska jag se. Jag gillar mina vänner. jag gillar min skola. jag gillar hösten tills klockan sex på dagarna. Jag gillar mysiga kvällar. jag gillar sjuka internskämt, när man är en del av dem. jag gillar att jag har så otroligt fina vänner. Jag gillar att jag bara mår allmänt bra, utom att jag är trött. Oj, positiv tjej jag var idag. Det måste ju betyda att jag har något fel i hjärnan om man ska tolka metro rätt. Kul grej egentligen. Ja, ni som är glada, ni har någpt fel i hjärnan. Vem vill höra det?

Jag ska sluta nu.


Det är något med dina ögon som har fångat mig.

Jag är ganska nöjd med min tillvaro just nu. Eller ja. Jo men det känns ganska bra. Men det är just det att jag inte riktigt kan sätta ord på det. Men nu ska jag läsa. Istället för att bara plugga ska jag läsa. Jag ska sova. Jag ska äta gott. Jag måste verkligen bli bättre på det här. Men det är en livslång läxa känns det som. Men jag trivs ändå! Ska läsa "Helvetets brevskola" och "den stora skilsmässan". För jag behöver påfyllnad. Jag känner det. jag har nästan ebbat ut lite för mycket. Och nu behöver jag bli påfylld av det där som jag vet lyfter upp mig.

Det finns verkligen något som ger mer kraft än mat, sömn, belöningar allting! Jag vet. För jag vet att den kraft jag får av mat, den försvinner snabbt, den kraft jag får av sömn, försvinner snabbt. Den jag får av belöning, försvinner nästan innan den ens kom. Det är som om man behöve någonting större! Någonting mer bestående! Någonting som inte försvinner! Och jag tror att jag vet varifrån!

Åh, livet blir bra! Jag vet det. Livet är bra! Och allting blir bra till slut Jag vet att det kanske inte hjälper när man är nere men det kommer bli så himla bra! Åh!

Midnatt i Paris!
En film som ifrån början verkade som en fånig romantisk komedi men som slutligen blev något av det bästa jag sett! Om en ung förlovad man som reser till Paris, och som på natten färdas tillbaka till 20-talets Paris. Jag, som inte känner till alla konstnärer och författare från den tiden blev så otroligt sugen på att bara läsa och forska om den här tiden! Och min längtan till Paris växte till nästan outhärdlig!

Jag kan inte minnas de dagarna som jag började gilla Frankrike. Det var väl någonting som jag blev lite uppvuxen med, min syster har alltid gillat det med! Men när jag och pappa skulle planera en resa till frankrike så sprack intresset upp till extremt stort! Vi planerade allting! Vad vi skulle se, vart vi skulle åka, hur vi skulle bo! Och den resan! Jag var tolv år och vi åkte på min födelsedag. Kommer så väl ihåg första kvällen med turen upp i eiffeltornet och att få se hela Paris mörkt och sedan hur det lyses upp när hela staden tände sina lampor samtidigt! Jag gillar fransk musik och franska språket! C'est tres bon! Och jag längtar efter möjligheterna att kunna åka dit om bara för en vecka eller ett år. Men det jag kan säga er är att jag ska tillbaka. Ska vandra på Paris gator i regn, snö, vind, åska, sol eller hagel! Mig spelar det ingen roll! Åh, jag längtar! Men just nu, tillbaka till verkligheten!

Jag har kommit på en grej!

Livet kommer alltid pendla mellan att vara bra och att vara dåligt

så varför inte bara leva det oavsett om det är bra eller dåligt

för let's face it

Livet är till för att leva det (sett från vilken filosofisk synpunkt som helst)