Heeej igen:D

Jag suger verkligen på att skriva långa inlägg jag vet:P OCh jag vet även att typ ingen läser min blogg:P Men det gör inget. För jag skriver för min egen skull!

Det har varit så galet konstigt att komma tillbaka till skolan...Jag har liksom fått mötas av den värld jag lämnade innan jag åkte till transtrand...Ni som innan jag åkte, kunde säga attt jag känner Anna jätteväl, kan nog inte vara lika säkra längre...För jag ...

Är inte samma person längre. Det är inte så att den som jag träffar inte skulle känna igen mig utan bara gå förbi, utan mer på insidan... Jag har hittat ytterligare en pusselbit av mig själv...Jag tror faktiskt att man kan se sig själv lite som ett pussel. Det bästa är när man bygger själv och kan jobba i sin egen takt. Men ibland så får man bygga tillsammans med en kompis eller någon som har kommit dig nära. Och ibland kan det bli toppen...men ibland inte alls bra. Dessutom kan de som sårar dig, ryka bort några pusselbitar bara för att riva sönder en bit av ditt hjärta.

Uppe på Transtrand levde vi ett helt annat liv...Jag kunde vara vem jag ville och fick på så sätt fram den person som Gud vill att jag ska vara! För det är en sak som vi så lätt missar. Vi har fått en underbar framtid utstakad av Gud, men vi måste lyssna på Guds vägledning för att kunna få del av hans underbara framtid för oss! Men det är en sak som gör mig så ledsen där... men samtidigt tacksam. Så många där ute får aldrig veta vad Gud kan göra för en! Jag visste inte heller det men jag vill ta del av guds storhet och välvilja! Uppe på Transtrand lärde man sig att Du är Värdefull precis som du är! Ingen ska kunna säga till dig vad ful du är eller det har ingen betydelse att just du lever! För alla är viktiga! Verkligen ALLA!

Jag vet att ni ställer er frågan "men varför händer allt hemskt som händer i världen då, om nu Gud är så god". Men Det är inte guds fel... Det är vi människors fel. De människor som inte följer Guds plan för dem kan hamna i situationer där de gör förfärliga val som vållar hundratals människor olycka.

Ja, man kan ha problem med sin tro... Det är inte något som gör att man jämt är lycklig och aldrig får tillbaka slag. Nej, tro är en kamp! Jag har det svårt ofta och ser det som att "Nej, men Gud, du är inte nära mig nu, varför hjälper du mig inte?? Men han är där! Och det är så fantastiskt att han är det! Han bär dig genom det svåra! Det är bara att se tillbaka på dina svåra stunder så ser du att Gud faktiskt var där. Han hjälpte dig förbi svårigheterna. Men kanske just inte på sättet du föreställt dig...Men gud är outgrundlig, så förvänta dig inte att du ska förstå honom!

Haha, detta blev visst ett långt inlägg och jag hoppas att ni gilla det!

Kramar Anna<3

Idag, fick vi en ny musiklärare som var helt och hållet grym!!! BAra upplägget under hösten verkar vara grymt! Det ska bli super att arbeta med honom i höst!

okej, första dagen i skolan...altså det känns som om jag inte känner dessa människor...de är liksom heltr andra personer...JAG VILL HA MINA UNDERBARA KONFA KOMPISAR TILLBAKA...jag vet att det inte är så att de är försvunna men jag vill umgås med dem hela tiden...
men, men, jag får klara skolan:D

Ha det gött<3

okej, det har inte hänt så mycket i mitt liv på sistone...eller jo, det har det, men inget som jag tycker är värt att nämna på min blogg, min blogg är verkligen till för mig ch ingen annan:D Men jag gillar att mina fina vänner läser den:D

Jag läste precis malin andereds blogg...hon hade skrivit en grymt bra text om att hon led av att vara för smal...jag har varit rejält avundsjuk på hennes kroppsbyggnad då och då, men jag är faktistk ibland avundsjuk på de som har rejäla kurvor och former och ser skit snygga ut...Denna sommar har en viktig sak lagt sig till ro i mitt huvud...detta utseende fixerande vi har!!! Att vissa människor inte klarar av att gå ut utan smink...det borde vara tvärt och om för man ser ingenting av skönhet i någon som är super sminkad....JAg har själv sminkat mig, varje morgon har jag stått framför spegeln och lagt på lager efter lager med foundation...men det tänker jag inte göra mer, jag vill inte göra det, jag skrev för ett tag sedan en dikt om en av mina vänner, och ett tag senare en om mig själv...jag insåg att de ungefär handlade om samma sak...och att den första dikten också kunde handla om mig. När jag har smink på mig så är jag inte mig själv...men när jag inte har smink så känner jag mig så mycket friare...och det är en underbar känsla!!!

Jag har varit utmobbad för min hy flera år, så många elaka kommentarer jag har fått...vissa har fortfarande spår kvar i mitt hjärta men de flesta har passerat förbi...men jag verkligen lidigt...och jag vet att många som läser detta ibland tänkt: oj, vad anna har ful hy...och kanske till och med , oj vad anna är ful...och jag har också tänkt så, men varför. Jag har fina vänner som har visat mig att jag är vacker på insidan och om jag är glad så blir jag ännnu vackrare, då strålar liksom den inre skönheten ut! och det är så viktigt att komma ihåg det i dagen samhälle...för det är så viktigt med utseendet...har du någonsin sett en finnig eller tjock modell i typ hm katalogen, till och med våra kndisar vill se perfekta ut. Det är därför jag har valt att inte längre ha några filmstjärnor som förebilder...framför allt inte typ zac efron och vanessa hudgens. Vad gör de för att stärka barns självförtroende. Nej, min största idol är Jesus, och jag tycker att du som tvivlar på dig själv borde kolla upp det där med gud...för Gud tycker att du är underbar, och helt perfekt, han vill inte ändra något på dig, han vill bara att du ska må bra:D Ett bra bok tips är boken: "Du är värdefull". Den hjälpte mig en hel del...

Nu så har jag skrivit en bit och jag tror att en del börjar bli trötta, men tänkt på er insida istället för er utsida. Vilken människa tror du får nobel priset:
*den som är otroligt vacker men som mobbar ut människor
* Den som hjälper andra men kanske inte är så fullt snygg,

Tänk på det nästa gågn du står framför spegel:D