I'm Fallin

Keep, keep on fallin
Slowly lifting my feet from security
Lifted up as a cloud in the sky
fallin slowly, feeling purity

I'm fallin,
leaving the ground
Fallin
leavning all my fears' sound

Slowy the feelings starts to shift
I'm feeling my nervs in my soul
Your eyes staring in to me
With you, I might be hole

I'm fallin
leaving the ground
Fallin
leaving with my fears surround

What can I say
Keep on fallin
In love with you

Naiv Super

Att börja läsa en bok med de minsta förväntningar du kan ha är troligen det bästa sätt att börja läsa en bok. Det var på det sättet jag började läsa Naiv Super. Jag var osäker på om jag skulle kunna ta mig igenom hela boken. Nu när jag ser tillbaka på tiden jag läste Naiv Super, ser jag hur jag förändrades. Det är märkligt hur en bok, som är så naiv och enkel, kan vara livs förändrande.

 Erlend Loes ”Naiv super” kastar snabbt in dig i en fundersam persons liv. Utan den blekaste aning ställs frågan till både huvudpersonen och läsaren: ”Kommer allt att gå bra tillslut?” Naiv Super är en avslappnad och opretentiös bok som hela tiden bearbetar den stora frågan: ”Vad är meningen med livet?” Jaget som inte avslöjar sitt namn berättar verkligt och trovärdigt om sin utveckling från ovisshet till visshet. Loe skalar bort samhällets regler och krav för att slutligen avtäcka den sanna meningen med livet, detta med hjälp av en röd boll, en bultbräda och många fina människor.

 Varför berörde Naiv Super mig så djupt, är en fråga som jag fått ställa mig själv för att försöka få någon sammanfattning på min läsupplevelse. En av anledningarna tror jag var eftersom att frågorna som ställs i boken, och hela idén bakom boken, är så aktuell idag! Jag själv har funderat över frågorna ett flertal gånger. Det som förvånade mig mest med hela boken var nog att en så simpel och naiv bok, kunde innehålla så mycket och säga mig så mycket mer än böcker som är skrivna på ett mycket mer avancerat språk. Huvudpersonen säger i ett tillfälle i boken att han skulle vilja att livet var lätt, att livet var naivt. ”Jag skulle önska att jag...” Genom detta citat beskriver huvudpersonen hur den önskar att livet var så lätt, att den inte ens skulle behöva önska att livet skulle vara lätt. Det är en ganska bra grund för hela boken. Hela boken går egentligen ut på att hitta enkelheten i livet. Igenom hela boken strävar huvudpersonen efter att undankomma samhällets krav, att se bortom dessa. Jag själv har många gånger funderat över samma sak och varit nedstämd över att jag fått samhällets krav över mig. Samhället som omger oss säger åt oss att vi alla ska ha ett mål, att alla ska nå upp till en karriär. Det jag inte riktigt orkar med är pressen till att nå upp till detta. Vi lever i ett prestationssamhälle. Naiv Super behandlar detta ämne bra och försöker att få läsaren och huvudpersonen att inte bry sig om detta. Utan att istället försöka att upptäcka en annan mening och väg i livet.

 Jag blev snabbt fäst vid huvudpersonen. Detta var ganska förvånande eftersom du aldrig riktigt får en invecklad beskrivning av personen. Eftersom personen inte ens är namngiven kan man tro att det inte blir någon fördjupade relation mellan denna och läsaren. Men tvärtom, under ytan finns det såg mycket mer att hämta av en person och just detta får du veta om personen. Just eftersom samma tankar ägde rum i våra huvuden kände jag genast att denna person låg mig nära. Jag byggde verkligen upp ett förhållande med huvudpersonen. Ytterligare ett plus angående detta var att du fick lära känna alla karaktärer på ditt eget sätt. Inga noga personbeskrivningar på utseende, utan helt enkelt en beskrivning på personens beteende, så att läsaren sedan bildar en egen uppfattning om hur personen ser ut. Bara denna lilla detalj, hur personerna beskrivs, beskriver egentligen hela boken. Om du ser utseendet på samhället ser du alla krav och prestationer, men om du får reda på insidan, bygger du istället upp en alldeles egen mening med livet och inte samhällets.

 En sak som jag tror hade sin del i att jag blev så fäst i Naiv super är att tiden ifrågasätts. Själv har tiden alltid varit ett problem för min del, jag har haft svårt att kompromissa med tiden, den har alltid tyckts springa iväg före mig. Så nu i Naiv super, beskrivs det hur huvudpersonen får upplysningen av en vetenskapsman att tiden inte existerar. Att alla har sin egen tid vilket i sin tur leder till att tiden inte kan existera. Jag för min del, trodde att detta koncept skulle lugna ned mig, men jag liksom huvudpersonen blev istället väldigt förvirrad. För vad förhåller man sig till om tiden inte finns. Vad ska vi rätta oss efter. Men återigen fick jag följa huvudpersonens utveckling och på samma sätt utvecklas själv. Efter ett tag vande sig huvudpersonen och jag detsamma. Så vid bokens slut hade tidens icke existens förvandlats till något positivt istället för negativt.

 Det sista jag vill ta upp, är hur bokens enkelhet gärna når ned till barns enkelhet. Barn är anspråkslösa, behöver inte tänka på hur man ”borde” vara, utan kan helt enkelt vara sig själva. Under hela boken är det den enkelheten personen söker. Tillslut tror jag att han finner den. Jag tycker om detta letande och blev själv sugen på att söka. För vem längtar inte tillbaka till barnaåren då du fick vara vem du ville. Till sin hjälp till detta har huvudpersonen en röd boll och en bultbräda från Brio. Två saker denne använde sig av under barndomen. Ytterligare en sak som personen gjorde var att försöka komma ihåg vad denne tyckt om, vad som gjort personen uppspelt som barn. För att sedan kunna återvända till de tankar som personen haft som barn. Det lite skrämmande men även en sak som beskriver författarens skicklighet var att jag vid bokens början tyckte att det verkade idiotiskt med en röd boll, eftersom bara barn lekte med dessa, upplevde ett starkt behov av att själv ha en röd boll när boken var utläst. Denna förändring var bara en bland flera under läsupplevelsen.

 Naiv Super var den svåraste och lättaste bok att skriva en bok recension om. För den var så bra att jag verkligen brinner för boken, men samtidigt så känns det som en stor press att skriva om just en så bra bok. För då måste ju recensionen bli bra också. Men det är just detta boken försöker att lyfta bort från mig. Jag ska inte lägga pressen på mig själv utan nu skrev jag denna recension från hjärtat. Aldrig hade jag skrivit en likadan text om jag inte läst Naiv super, för som sagt, den har förändrat mitt liv och mig själv.

Första Advent lyste vackert och fint igår framför mina ögon. Dock så känns det som om jag just nu har så mycket att göra att jag inte riktigt kan fokusera och skriva någonting vettigt. Längtar tills på onsdag, men först har jag gemuprov, eosprov, Arrkoläxa, engelskaläxa, matteprov och ska hålla i tjejgruppen ikväll. Ja, jag har lite annat att fokusera på just nu så det får bli ett kort inlägg, och kanske kommer någonting väldigt mycket längre senare idag. Nu skulle det vara fint om ni också gav er ut och lekte i snön, och i solen!


Är det konstigt att jag längtar?

To spread joy, laughter and a smile to ya all :)
Ett fint år och en fin jul är vad jag ser fram emot nu. Jag är helt salig över att julen är påväg. Jag klarar liksom inte av att inte tänka på det. Idag så har jag haft både fin och lite stressig dag. Men Ida, tack för pratstunden och att få hoppa omkring i snön. Älskar dig för det! Ni anar inte hur roligt det är att åka pulka. Men man märker att man blivit äldre. Iallafall, så har vi bakat pepparkakor och lussebullar, och druckit glögg. inte jag så mycket då, jag överlät glöggdrickandet till resten av familjen.


One day in pictures by me :)

Julen närmar sig med stora steg och jag försöker hinna med. Jag känner det där bubblet i magen och jag är mer spänd på julen nu än vad jag var förra året. Förra året kände jag att jag saknade julkänsla men nu så är den tillbaka. Jag är mer spänd än någonsin innan. Åh, vad jag längtar. Julstjärnor i fönstren och på himlen gör mig så glad! Har haft en vacker dag och nu sitter jag och myser med en varmkopp choklad, chokladpraliner och tjuvstartar med en KalleAnka julfilm. Det känns bra, och snart är det dags. Det märks på allt. Drottningholm har tänt sin julgran och åh, ett hus här i närheten håller på att tända sitt Godjul som täcker istort sett hela deras hus!

Men ändå så längtar jag riktigt riktigt mycket tills det börjar på riktigt. I går beställde jag "Julens hjältar" :)
Åh, det kommer bli fantastiskt!

JULLÅTAR:
Where are you christmas
All I want for christmas
The christmas song(frank sinatra)
Santaclause is coming to town

Har du reflekterat över hur vackra snöflingor är? Jag tänker på det varenda år. Det är förunderligt att små vattendroppar som fryser blir till så fin stjärnform. Tyvärr har jag inte den bästa kameran som kan fotografera detta fint, men du förstår säkert principen. Jag blir förvånad iallafall. Det ser fint ut, hur allting bara glittrar där ute i snön. Kan inte rå för att hoppa omkring lite av glädje. Ni kommer se mer och mer över hur galen jag är i julen. För jag är galen, mer galen än de flesta. Nu ska jag återvända till att göra vettiga saker :)


julpyntningen har börjat för många nu. Men själv spar jag allting tills på söndag. Men sedan kommer allt!

Jag vill ge dig allt du önskar,
ge dig allt jag har,
du är trygg i mina armar,
där du jämt ska stanna kvar.
Cornelius, tummelisa

Snö snö snö. Jag älskar det. Kan inte säga mer än så. Fint med promenad ute i snön tills kylan bet sönder kinderna. Fint med julklappsfixning så det smäller om det. Fint att planera hela december. Månaden kommer bli super. Vill tipsa alla om att ta bil/buss ut til troxhammar på lördag för en julspecial på kyrkornas second hand! Där kommer jag, Agnes och andra stå och sjunga också. Bara mysiga julsånger självklart, men tror nog det blir riktigt bra. Iallafall, så vill jag mest säga: Njut, nu!!! Det varar bara en månad så njut!

Stjärnan uppe i det blå, det är julens stjärna för de små
den har en hemlighet, som bara barnen vet,
när man var liten var julen speciell
men när man blir vuxen, stor och stark
försvinner julen i en hast

Men kvar har man minnena där
om julens lyckliga dagar bär

Denna skrev jag när jag var kanske 11, 12 år. En fin liten jullåt tycker jag, dock lite deprimerande nästan.

Alla människor gör ett avtryck. Beroende på hur nära personen är avgör hur stort avtrycket blir. Det avtrycket stannar oftast kvar och du får leva med det. Det är svårt att släppa taget om sådana avtryck. För vi tar det som om vi borde rätta oss efter dessa. Nu har jag glidit in på dem som lämnar avtryck och bara går. Utan en vidare förklaring. De människor sårar. Det vet både de och jag om. Jag har säkert gjort det själv någon gång, men försöker att inte göra det. Iallafall så har jag pratat tidigare om hur man lånar ut sitt hjärta. Istället tror jag kanske att man låter människor få komma in i ens hjärta. Att andra personer får ta del av dig, som verkliga personen du är. Ju mer du visar av dig själv desto jobbigare blir det om du inte duger i personens ögon efter det. Det här kan gälla vänner, pojkvänner, allt möjligt. Till och med familj om det har ställt till sig lite. Iallafall så präglas man så otroligt av dem som lämnar de här avtrycken. För du tror då att du inte räcker till. Eftersom personen inte tyckte om dig när du visade ditt hjärta för honom/henne, så är du helt enkelt inte tillräckligt bra. Dessutom förlorar du förmågan att lita på människor. Eftersom du litat helt och fullt på en person som sedan lämnar så vågar du inte mer. Du tycker inte om att ha det här avtrycket i hjärtat utan vill helst bli av med det. Och då vill du ju inte ha ytterligare ett. Så personen som lämnar, kanske inte alltid tänker på vad den gör. Det finns stora chanser till att den inte gör det. Jag, som en gång upplevt detta ganska tydlgit, är förevigt märkt av den personen. För detta gör att jag har svårt att lita på människor. Jag kräver att ständigt få reda på att jag verkligen betyder så mycket för en person som jag tror att jag gör. För att jag inte vill bli lämnad igen. Detta är ingenting man kan göra åt. Det bara blir så. Men vi kan kämpa mot det. Både för oss själva och andra. Håll löftena och svik ingen, lämna ingen. Om det inte är så att ni båda tillsammans bestämmer er för att det kanske är bäst att gå separata vägar. Men framför allt, få ingen att tro att ni älskar den och bryr sig om en, när ni inte gör det. Det är nog en av de värsta saker man kan göra mot en människa. Iallafall så har jag nu skrivit långt och ingående om detta, men om ni har varit med om något sånt här, säg till. Vill gärna prata om det i så fall!! Kan ju inte skriva jätteingående på bloggen eftersom jag inte vet vem, eller vilka som läser så kommentera gärna!

Kram! 

Love, it's a hard game to play, it's not easy to save, and you can lose more than you gave.

Det ser ut som sverige ska förbli vitt några månader nu. Men jag gillar't så det känns bra! Är trött på den hemska hösten som fortfarande ligger och drar i luften. Jag har längtat till julen och även mycket till jullov. Idag, när jag kom hem, var det den tröttaste dagen jag någonsin varit med om. Alltså inte i skolan, utan påväg hemåt. Jag var helt förstörd. Jag har varit i skolan i cirka nio timmar, och varit borta hemifrån i cirka elva timmar. Ja, min skola tar kol på mig! Men jag mår  bra ändå. Hur förbereder ni inför julen. Eftersom jag inte får börja förrän första advent. Tro mig, det är ett vettigt beslut. Jag sätter inte fram bara en adventsljusstake utan jag sätter ut ALLT! Och då är det verkligen allt, granen, julklapparna, tomtarna, chokladkalendrarna. I år har jag även fått en smink kalender ifrån Åhlens faktiskt, så det ska få förgylla morgnarna! Nu skickar jag en stor varm vinter och höst hälsning till alla er som kämpat er till datorn och slagit er ned framför prinsessan Annas blogg. Hoppas verkligen ni får något ut av det!

Kram!

JAG HATAR ATT JAG ÄLSKAR DIG, OCH JAG ÄLSKAR DIG SÅ MYCKET ATT JAG HATAR MIG!

Jag bloggar när jag känner för det. Bara så att ni vet. Det kan ta ett år mellan inlägg, eller en sekund. Men det får ni helt enkelt ta som ni vill. Iallafall så sitter jag nu och tar det lugnt. Jag blir så sugen på julen. Ledsen men jag kan verkligen inte få mig till att inte längta. Att det bara är sex dagar kvar tills advent. Då så kommer det hela gå så snabbt. Åh, vad jag längtar!!! Iallafall så har dagen varit fin! Har varit och handlat lite och så där. Tillexempel så en fin klänning, dock lite genomskinlig, men jag vet inte alltså. Men det kan jag bestämma senare!

Flickan som stod och stampade på vägkanten kände att hon strax skulle bli galen! Här fanns ju tusen skyltar som ledde åt samma håll. Vilken skulle hon ta för att komma fram bäst, snabbast och trevligast? Hon såg sig omkring efter någon att fråga med vägen var öde. Någon hade gått förbi tidigare men ignorerat henne. En annan hade föreslagit en väg, men den var den enda som inte skulle leda dit hon ville. Så här hade hon nu stått och stampat i flera timmar. Snart fanns det inget mer grus att svepas upp av hennes fötter. Flickan var nära till tårar. Varför hade hennes far inte gett henne en karta. Visst vet hon att fadern nämde några vägmärken att leta efter, men hon lyssnade inte. Hon hade bara brytt sig om att få komma iväg. Men nu stod hon här, hjälplös. Så hon skickade iväg ett sms till sin far: "pappa, kom och hjälp".

Efter detta kände flickan, varför ska jag stå här och stampa, jag har matsäck i ryggsäcken, och här ligger ju en fin äng. Så flickan valde att istället för att fortsätta utan att veta vägen, tog hon en paus. Satte sig ned bland blommorna, vilade, tänkte och njöt av matsäcken. Hennes far skulle hjälpa henne det visste hon, nu gällde det bara att vänta in tecknena.


"Once in a lifetime, means there's no second chance"

Tröjan blev klar idag
Den blev precis som du sa den skulle va
tröjan är fortfarande blå
och dina ögon i mitt huvud lika så

Trodde aldrig jag skulle göra klart den
men nu ligger den här i min famn

jag log
du försvann
jag stod med tröjan i min hand
jag log
du försvann
och drömmen blir aldrig sann

jag började sticka någon gång i maj
samtidigt som du sa att du frös
trodde du skulle vara kvar hos mig
men tröjan kom aldrig fram till dig

Trodde aldrig jag skulle göra klart den
men nu ligger den här i min famn

Jag log
du försvann
jag stod med tröjan i min hand
jag lov
du försvann
och drömmen blir aldrig sann

jag skrev ett kort brev och la ned
i kuveret brevid tröjan

"Tröjan blev klar idag,
hoppas den blev som du sa den skulle va
tröjan är fortfarande blå
och dina ögon i mitt huvud, lika så"
__________________________________

tänk om, jag inte åkt till stockholm den gången
tänk om, jag inte sett dig på perrongen
tänk om, jag hade tagit ett senare tåg
tänk om, hon hade kommit, den du väntade på

Anna

Jag har ju sådana där konstiga fixeringar vid vissa saker. Och en av dem är speldosor. jag får helt enkelt inte nog av dem! Här är mina tre finaste, och mina enda tre. De är ganska så dyra därför kan jag inte köpa så många. Alla dessa tillsammans kostar ungefär 700kr, så det är ganska mycket pengar. men jag gillar dem, de spelar fina melodier och får mig att lugna ner mig själv.



Detta är min nya, de andra verkar inte vilja dyka upp på bild.

Helgens afternoon tea party var underbart! Min vän agnes fyller hela sjutton år nästa söndag och det var den flickan som vi firade. Hon hade ordnat så mycket! Och så fint. Dessutom var hon fint klädd i en underbar röd klänning med vita prickar. Men det var bara hon som skulle passa så bra i den! Åh, tack Agnes för i söndags, det var så mysigt!


Jepp, jag vet, hon är fin och jag älskar henne så mycket!

Det fantastiska fikats kvar lämnor så att säga!

Ha en fin dag nu!

Kärlek
Du hatar det
Du älskar det
men ingen kan leva utan det

Jag har en ganska ovanlig klädsmak, eller egentligen inte. Men det är inte många som nästan aldrig sätter på sig ett par byxor. För så är nämligen jag. Det är därför jag har skapat en ny kategori "Mode enligt Anna". Mest för att visa vad jag har för smak egentligen. Så som start inom denna kategori tänkte jag berätta om min tursamma dag Först spenderade jag en stund på Kyrkornas Second hand och det var trevligt. Hittade som vanligt finfina saker. Men iallafall så kom jag hem och mamma frågade: Men du, du vill säkert ha massa av de kläder vi har i vårt förråd. Så vi började gräva ur. Och hitills är det totalt lyckat! Har hittat underbara kläder, min favorit är nog min gammelmormors gamla blus! Men iallafall så har jag hittat så fina saker. Och fortfarande är ungefär hälften inte igenom gått. Mor och far har en låda med deras gamla lusekoftor och den lockar mest! Åh, är helt galen över att hitta den. Men det var mycket fint att få förnya garderoben helt gratis. Lite bilder och visningar kommer nu:


Nå? vad tycks?

Ytterligare en ganska positiv sak var faktiskt att hitta mammas gamla husqvarna. Framför allt var det roligt med den fina väskan/lådan som den fanns i! Åh, jag vill så gärna lämna in den på lagning. I så fall kan jag få den av mor min nämligen. Så om ni känner någon som har lagat en symaskin någonstans, gärna billigt, hör av er då! Ni får jätte gärna kommentera, och kanske berätta om eran klädstil. Kanske är den helt mot min. Men iallafall, hare fint!

Mysig kväll nu!

jag är konstig. För jag älskar tior. Det är ingen underdrift utan jag älskar tior. Inte för att de är pengar, och har så mycket värde utan just för att de är de där fina guldpengarna som är så fina. Jag tror det beror lite på att man alltid fick en tio av mormor på ens namnsdag när man var mindre. Kanske, kanske inte. Men iallafall så upptäckte jag någonting trevligt här om dagen. Det går att växla en hundralapp till tio tior i min godisautomat i skolan. En oerhört rolig syssla. Så jag har nu växlat en hundralapp och i min plånbok ligger nu nio fina tior. Jag köpte en Kitkat för den sista tian. Men iallafall så är det så fint så. Och jag tror att jag kommer göra det här flera gånger. Tänk vilka funktioner en godisautomat kan ha. Allt möjligt verkligen.


Som sagt, finfina tior!

Idag har jag saknat, längtat, levt och andats. Jag har försökt lära mig norska, och kan hitills en låt på det iallafall. Jag har haft en powerpointpresentation om mig själv. Jag har umgåtts med fina människor.

Dagens topp tre på resan:

1. På hela tunnelbane resan, satt jag och lekte med en ettåring. Han var ett av de sötaste barnen jag sett, och verkligen jätteglad. Vi satt och räckte ut tungan till varandra och lekte tittut, hans mamma började fota honom och stod och log åt mig.

2. Två tjejer satt bakom mig på bussen, och medan jag stickade och verkade helt oskyldig så hade de en hel dialog om hur svårt det var att åka på resa, för vilka skulle få följa med, och vilkas vänner skulle få följa med, och vem skulle bli utanför osv. Extremt underhållande.

3. En liten pojke satt mittemot mig och var helt förundrad över hur det såg ut där utanför. Han satt hela resan med näsan mot rutan och sa till sin mamma om allt och alla som vi åkte förbi.

Fint va?

SNÖ. SNÖ. SNÖ

Februari, visst då kan det få snöa. Men just nu orkar jag det inte. Men ändå så känner jag att snön här ute på Ekerö är fin att se på. Det lysser upp på något sätt. Jag orkar inte skriva invecklat. Eller okej, jo, det gör jag.

Jag älskar att skriva. Mitt sätt att kunna uttrycka mig. När jag vill säga saker till mina vänner, och liknande. Har jag svårt att få ut dem i verkligheten. Fast inte riktigt så ändå, utan jag säger bara fel saker då. Men däremot när jag får skriva så får jag plötsligt ner tankarna på rätt sätt. Så om ni bråkar med mig någon gång, bli inte förvånade om ni får ett brev av mig där jag förklarar mina känslor. Det kan vara svårt att uttrycka känslor. Jag har låtskrivandet som en stor välsignelse, för det hjälper mig så mycket att kunna lämna tankar och känslor bakom mig. Dessutom är det ett sätt att säga någonting till en person. Det kan vara något bra, det kan vara något dåligt. Jag tror trots allt att det är ganska bra. Jag har en mobiltelefon, med en hel del foton på, men jag orkar inte gå och hämta den...Imorgon, kanske. Men jag är så trött. Hela dagen idag har varit som att gå omkring i dvala. Har inte varit speciellt social varken igår eller idag. Vet inte varför men så är det bara. Jag ska sluta nu, och sammanfatta. Mitt liv ligger på medium just nu. Varken small, eller large. Helt enkelt, som jag en gång sagt:

Life is bad or good, or just reagullar...

Kunde inte sagt det bättre själv.

But I miss you most of all
when autumn leaves starts to fall

Kyrka idag, och strax sjunga...Snart, snart ska jag sjunga mina låtar. Kom dit vetja

Smala gränd vid hötorget: 18.00

KOM!!!
DU vet aldrig när det händer igen!

But I miss you most of all
when autumn leaves starts to fall

Kyrka idag, och strax sjunga...Snart, snart ska jag sjunga mina låtar. Kom dit vetja

Smala gränd vid hötorget: 18.00

KOM!!!
DU vet aldrig när det händer igen!

I höstens mörker blir solens ljus som ljusast


"Som en vind når stranden, vem har sagt var den skall gå"

Alla syskonen hemma, står i längdordning.

"Ett litet solsken som tittar in, igenom fönstret på stugan min"


"The sun rises, like happines in your face"

En vacker höstdag den 6 november, Carl Michaels födelsedag dessutom

Second hand är det bästa stället att handla på. För då så får man fina grejor till billiga priser. Idag så var jag på kyrkornas second hand, med hela syskonskaran och Amanda. Det var fint att göra något bara vi. Det borde hända oftare men det gör det inte. Nu ska ni allt få se mina fynd!

En finfin stickad tröja 40 kr

Två LP, Sound of music och Simon and Garfunkel 15 kr
Ukulele i trä 35 kr

Sen så har jag en sak. Som ger mig mycket glädje här i livet. Nämligen...Mp3!!!


+ Den är rosa

Syster och jag som lyfter varandra.

solens nedgång släcker drömmar
vindens tystnad startar bränder
när vi stod på vår stig
och du höll mina händer

Livrädd för att fråga, livrädd för svar
dina ögons glans mot mina tårar
En dröm slocknar, och en ny född
någon ger, och någon sårar

Sommarens sol gick ner
och sommarens vind tystnade
Vi skulle aldrig klarat oss
tack för att du lyssnade

Det var vad du sa mig, den kvällen
när du och jag stod på vår stig
och du höll mina händer

Av: Anna

.Once in a lifetime, means there's no second chance, so I belivie that you and me, should grab it wile we can.

Vi har bara ett liv. Ett tag. En stund att leva på jorden. Så varför inte fånga tiden? Varför inte ta till vara på den. Vi sover bort en tredje del...och sömn behöver vi. Men sen då. Catch life. Jag ska börja försöka. Att ta tag i livet som jag har. För jag har en historia av att kanske inte alltid ta till vara på det. Nu ska jag ta till vara på livet och lämna bloggen. Men bara för stunden. För jag gillar att blogga, och utvecklas av det. Att blogga är faktiskt något jag vill göra här i mitt liv.

Jag tycker mycket om stjärnklara kvällar. När jag och pappa går upp för backen mot husen på kvällen, kommenterar vi ofta de vackra stjärnorna. De inger mig lugn, och hopp. Stjärnorna, Solen och Månen står mig varmt om hjärtat.

Så anledningen till denna torka är att det i tisdags vällde in 17 goa vänner på senapsvägen 32. Så dessa har underhållit mig var dag nu de senaste två. Så jag har inte haft möjligheten att ägna tid åt bloggen. Vilket känns bra! Det var fint att ha dem här, även om det är mycket att rodda. Men jag behövde en avkoppling ifrån livet som det är just nu. Eller snarare behövde jag en återblick från det liv som var. Fast, egentligen inte olika liv, utan olika tillfällen i livet. Förr var det lätt att säga att det fanns ett liv före transtrand och ett efter. Men nu så inser jag att det inte fungerar så. Eftersom jag i så fall skulle haft ungefär 20 liv. Så istället finns det olika tillfällen. Och i de tillfällen finns det så många människor! I min värld finns alla tillfällen kvar. Minnen betyder mycket för mig, därför var det fint att få träffa de underbara människor som tillhör både mina minnen och min nutid! Farväl..

Nu kommer andra saker som ska hända.. Men imorgon kommer jag igen! Med dunder och brak

"En tid att sjunga, en tid att sörja, en tid att dansa och en tid att gråta"

Dem man älskar mest
Sårar en bäst...

Att lita på någon är det svåraste jag vet! Ändå litar jag på alla människor i min närhet hela tiden. Vilket gör att jag blir sviken ganska ofta...Kommer man aldrig till en punkt då man helt enkelt slutar lita på människor? det är konstigt att jag har svårt för något jag har lätt för. Men jag tror just det att jag litar på människor, tills de sviker mig. Sen så hämtar jag hoppet igen och litar på människorna igen. Tills de sviker en igen. Men får jag fråga en sak? Är det inte så man ska göra? Att förlåta? Men varför mår jag bara sämre och sämre av att göra det då? Åh, jag blir frustrerad...För jag vet inte svaret. Vet någon svaret kommentera då! Jag vet inte riktgit vad jag ska göra åt allt detta, jag sitter liksom still där jag är. Benen står och stampar igen. För jag vet inte hur jag ska göra, eller hur jag ska bete mig. Sviker jag också människor som litar på mig? Eller är det bara jag som blir sviken. Det är något av det finaste som finns att någon litar på en. Det är lika fint, som det är hemskt att bli sviken av någon som man litade på. Eller snarare litar på. För när försvinner förtroendet? Och går det alltid att få tillbaka?

Vänner ska behöva varandra, och finnas där för varandra...Inte tas i andra hand.

Kom på att jag inte alls recenserat någonting på väldigt länge, och det är ju faktiskt ett av syftena till att jag har min blogg. Så här kommer det:

Robin Hood
Med Russel crowe och Cate blanchet i huvudrollen, så visades den klassiska sagan Robid hood upp på videoduken 2010. Filmen gav en ganska klassiskt känsla, en klassisk hjältefilm. Alla kan ju historien om Robin Hood, men tyvärr innehöll filmen inte så mycket av när Robin hood blivit robin hood, utan mest om hur han blev det. Man fick känslan av en ganska klassisk story, och länge visste man hur filmen skulle sluta. Det var häftiga slagsmåls scener, och filmen var bra gjord. Det som skillde sig mellan den, och tillexempel kingdom of heaven, var att för en gång skull fick den kvinnliga huvudrollen vara med och fightas, och inte bara vänta hemma på att henens krigshjälte ska komma hem. Filmen tillät en inte att gå därifrån, utan man var fast i stort sett hela tiden! Som sagt, filmen var bra, men kunde ha varit mindre klassisk.

Betyg:****/*****


Russel crowe in action