detta är nog det mest vanliga blogginlägget i världen!
In your lifes, you'll meet sunshine, rain, clouds and sometimes lightning. But though you think you'll never get out of it. You will! I promise!
Så ytterligare en såkallad "dag" förbi. Eller ja, i stort sett iallafall. Ska visserligen åka till tjejgruppen senare idag men är för trött för att bry mig. Ärligt talat så dör jag av trötthet. Troligen pågrund av att jag kombinerat värme+musikal+pollen! Inte den smidigaste combon. Så nu sitter jag i mitt vardagsrum, ser solen som verkligen verkar gå frma och tillbaka mellan molnen, och jag känner hur mitt huvud försöker gå på högvarv men hjärnan klarar inte av det...Nåväl, jag ska fika strax med familjen, och har precis kört ett halvtimmes pass på Wii fit. Jag kan ju bara meddela alla som är osäkra på om det fungerar med wii fit, att jag har fått magrutor av att använda det. Eller, ja nästan, de är påväg :P
Nu ska jag sova, en liten stund bara, och ikväll kommer...MUSIKALBILDER!!!
Puss & Kram
Ni kanske har sett den nya desigenen? Jag ville helt enkelt ha en simpel och ren desgin. Tycker den blev ganska fin!!!
Utkast: Maj 30, 2010
I don't want to be anything other than what I've been tryin to be lately
All I have to do is think of me and have peace of mind
I'm tired of looking 'round rooms wonder what I gotta do
Or who I'm supposed to be
I don't want to be anything other than me
Så, är det här någon som förstår vad jag menar med att lägga ut den här texten??
Ser ni det som jag ser i texten? Jag ser så otroligt mycket i den att jag inte riktigt vet om jag orkar förklara. Iallafall, så ska jag försöka. Jag känner igen mig så väl. Är så trött på att leta efter "Anna", att leta efter mig själv! det är riktigt surt! Och ärligt talat så är jag alltid väldigt trött när jag ska leta efter mig själv!!! Så därför måste jag hålla med om hans ord om "All I have to think of me and have a peace of mind". Så iallafall så kanske jag skriver vidare senare. Är trött...
Picknik i drottningholmen
Har haft en underbar dag med picknik i drottningholm!!! Älskar den parken och allt som finns i den! SÅ vi satt där i två timmar tillsammans och vi hade riktigt mysigt! Nu ska jag och mamma strax kila iväg till köket och laga lite mat men jag längtar mycket efter den där grillade steken som pappa utlovat till kvällen! Ha det nu bra idag och njut av det underbara vädret! "Here comes the sun, dodododo, here comes the sun, and I say, It's alright, dododo!"
Mamma och Pappa
Och min bästaste storebror Carl
Ett fint halsband!
Anna, världens bästa lillasyster xD
*Host*
Anna solar???
Carl solar!!!
Haha, föräldrar solar :P
Det är så extremt vackert
EN fin dag!!!
Min mamma
Här är jag och min mamma,
min underbara mamma, som gjort så mycket för mig!
Hon är min allra största beundrare och jag är hennes
hon är den som uppmuntrat mig så mycket till att sjunga(men det är ju hennes jobb :P)
Jag älskar henne (något ord som är som mycket fast x 1000)
Även fastän jag inte alltid visar det
Den som alltid har tid för mig
när jag behöver
den som funnits där hela mitt liv
och som betyder så mycket
det är min mamma
Den som alltid har tid
när jag behöver
den som funnits där hela mitt liv
och som betyder så mycket
det är min mamma
Den som säger godnatt varje kväll
den som välkomnar mig hem
den som alltid var orolig när jag gunga
den som lärde mig sjunga
Den som har sagt: jag ska aldrig sluta älska dig
det är min mamma
P.s Jag vet att jag är lik min mamma!det är min mamma
HOST!
Den drömmen
den ska fångas
Den drömmen
den ska levas
Den drömmen
ska inte försvinna som aska
Den drömmen
ska inte få förgöras av andra
Den drömmen
ska bli fri
Den drömmen
ska förgylla mitt liv!
Jag vet om att jag är EGO!!! Tro, mig
Som en vind når stranden, vem har sagt var den skall gå?
Jag älskar den känslan. Den känslan jag har i magen när jag står bakom kulisserna bakom scenen och bara väntar. Känslan jag har när jag hör ljudet av människor som väller in. Den känslan som bubblar upp när jag alltid lutar mig fram och tjuvkikar på folkmassorna. Den känslan skulle jag önska att jag upplevde oftare. Sen, sen så kommer den där stunden. När jag gör mig redo för att gå ut på scenen och få leva en annans liv. Ett liv som är mycket lättare att leva eftersom jag bara spenderar cirka en timme som den, och i fall att det gäller en sång, så lever jag en annans liv ca 3 min. Men det är så fantastiskt den lilla stunden. I går fick jag uppleva Rebeccas liv. Hon som inte visste vad hon ville bli, men som hade allt i livet som hon kunde önska sig. Den tjejens liv skulle troligen vara riktigt svårt för mig om jag hade varit henne hela hennes liv. Men däremot så fungerar 1 h av hennes liv riktigt bra! Då trivs jag. Och att jag kan stå där framme framför cirka 200 sjuor, åttor och nior ifrån tappen. Vilka jag några av dem säkert aldrig skulle ha sagt ett ljud till. Men när jag står på scenen får jag något slags självförtroende. Ett självförtroende som bär mig högt och tydligt. På scenen vet jag att jag hör hemma. Jag vet hur mycket kapacitet jag har i det hela och liknande. Därför så vet jag ju så väl att jag kan stå där uppe utan att skämmas. Jag vet att det inte finns någon som kommer säga att hon är ju sämst. Utan de kommer faktiskt dit för att titta på oss. De gör verkligen det! Och det är det som gör mig självsäker tror jag.
Iallafall så är den känslan det bästa som finns. Och jag vill uppleva den så ofta som det går!
Sometimes the truth dosen't help, only some kind words do!
*HOST*
Hade faktiskt på mig bröllopssmink!!!
Nåväl. åh, vad jag trivs på scenen, allt känns bara så rätt när jag står där!
MUSICAL
IT often makes me wonder
You know how love works,
and you knew it before us,
you had already gone through it all
and you know how love works
but yet you wanted me
you wanted me to love you
and you loved me back
But you knew it
you knew how it would work out
and you didn't stop it
Way? And how?
For your sake or me?
V.V.V
Vi Värnar om Varandra
Det sägs ju att vi ska ta hand om våra medmänniskor. Enligt den gyllene regeln som vi lärde oss när vi var små så ska vi göra det iallafall. "Behandla dina medmänniskor som du själv vill bli behandlad". Jag vet inte med er, men jag har en känsla att du själv inte vill bli behandlad med skitsnack, mobbning och nedtryckningar. Men varför gör vi det då? Varför snackar vi skit om personer, varför säger vi till en person hur ful vi tycker den är, varför fryser vi ut någon bara för att vi inte känner för att prata med personen? Vågar vi inte säga ifrån? Eller mår vi bara bättre av att trycka ner andra när vi själva har något att ta itu med i sitt liv. Jag vill skriva kort om hur jag ser på det hela och hur jag hoppas att det ska kunna stoppas, för även om jag vet att jag själv är minst lika dålig som alla andra. Men jag mår inte bra av det och jag hoppas att ingen av er gör det heller. Om ni känner likadant som mig så kan ni gärna läsa min text.
Först och främst till detta med skitsnack. Är det någon av er som aldrig någonsin pratat om en person bakom ryggen på den? Nu så pratar jag om det tillfället då du säger något som är elakt om en annan person. Därför om man säger "Den tjejen sjunger riktigt bra", då så får man ju självklart göra det. Men när det gäller de andra grejerna. Som när du kan klaga på en vän när den inte är där. Varför ska du då säga det? Hjälper det dig? Kommer det få din vän att ändras till det bättre? Eller kommer det bara få din vän att bli ledsen när den inser att du pratat om den bakom ens rygg. Åtminstone så blir jag inte jätteglad över att mina vänner pratat illa om mig bakom min rygg. Däremot kan jag hålla med om att det kan kännas bra att prata om någon annan bakom dens rygg. Men man måste försöka sätta sig in i situationen, verkligen tänka igenom noggrant. Skulle jag verkligen vilja att någon gjorde det här mot mig. Skulle jag bry mig om den personen mådde bättre eller inte av att prata illa om mig? Det skulle inte jämna ut speciellt mycket i min värld iallafall. Så det återkommer till den gyllene regeln:
-Behandla dina medmänniskor, såsom du själv vill bli behandlad.
Mobbning, seriöst, vad lågt det är. Att frysa ut en person ur vissa kretsar. Jag har varit med om att bli utfryst och frysa ut. Det är jättesvårt att vara med om båda två, så var det iallafall för mig. När jag själv blev det var alla som frös ut mig riktigt dryga, och total dissade mig. Däremot när jag frös ute människor så försökte jag bara ignorera dem en stund. Så att dem slutade hänga efter mig efter ett slag. Men allvarligt, varför har göra man dessa grejer? Framför allt, varför gör man det första, att bara vara dryg mot en person som man faktiskt umgåtts med innan. Jag känner så att om jag inte varit vän med en person finns det kanske en orsak, som tillexempel att vi inte fungerar ihop när vi pratar eller liknande. Men om jag umgåtts med en person och gillat den så borde det ju inte bara gå att jag plötsligt ogillar denna starkt. Och om jag gör det så kan jag ju lika gärna bara prata med den, eller försöka umgås lite mindre med den. Men inte bara frysa ut den. Det är svårt, framför allt om alla ens vänner beslutar att just den personen ska bli utfryst av oss, men du behöver inte följa det, tro mig! Jag har testat att följa efter, men det fungerade inte jättebra för min del. Jag mådde bara sämre och sämre av att se den person som vi frös ut må dåligt. Vill du bli utfryst?
-Behandla människor så som du själv vill bli behandlad!
nedtryckningar, hör egentligen bara till båda de ämnena som jag tagit upp ovan. De båda hör ju ihop med varandra också. Men iallafall så är nedtryckningar en sak som jag försöker göra mig förstådd på, men som jag misslyckas med om och om igen. Jag försöker, jag försöker verkligen att förstå men det stannar. Även fast än jag själv vet om att jag gör det också så förstår jag inte varför. Det går inte att komma fram till en vettig anledning. Men iallafall, varför säger vi till människor att de är fula, att de gjorde en sak riktigt dåligt(om det inte riktigt kommer ut rätt) eller om de bara kanske inte hänger med i modet och liknande. För människor som har på sig vissa saker, behöver nog inte höra att du inte tycker om deras kläder eftersom de troligen gillar dem. Varför i hela världen skulle de annars sätta på sig dem? Och om en person har gjort något dåligt, så tänk efter ifall att du skulle vilja höra det ifrån dig, insatt i den relation mellan er. Eftersom att det självklart kan vara bra att höra lite kritik mot en själv, men det måste komma ifrån rätt person och i rätt tidpunkt och på rätt sätt. Annars kan det skada mycket! Om en person är ful(enligt dig då) varför då säga det till den personen? Vad i hela världen skulle den personen kunna göra åt det? Finns det någo lösning om en person har ett för långt ansikte eller för stora fötter. Nej, de kan inte göra någonting åt det så varför ska du berätta det. För att de ska kunna gå och traggla det länge. Skulle du vilja höra det?
-Behandla människor såsom du själv vill bli behandlad!
bara en liten sidstickare, jag vet att de flesta som gör dessa grejer, gör det för att bli säkrare på sig själva och för att peppa upp sig själva. Tänk på det nästa gången du blir utsatt för något av dessa.
En liten sak till:
-Älska din nästa som dig själv!
P.s Det står att du ska behandla andra som du själv vill bli behandlad, inte som du blir behandlad!
Jag försöker att följa detta och jag har många fina vänner som gör det samma!
I've always known you're mind
Ser på "tjugosju klänningar". Den är den bästa filmen som existerar här i världen, eftersom att den innehåller min allra bästa favorit manliga skådespelare. Han...:
James Marsden
Han är bara den snyggaste människan på jorden!
I dag så gick det riktigt bra med repitionerna av musikalen, något som jag trodde var absolut omöjligt.
Ska ha sångpedagog och sen bygga scen :)
NOG!
....
ärligt talat så undrar jag över varför vi ens anstränger oss ibland...
Jag och mina vänner Erika och Agnes spenderade bra mycket tid i slöjden idag. Jag var där sex timmar och Agnes och erika var där fem. Det blev lite resultat tillslut och här är då snövits klänning :)
Vi(jag) blev riktigt nöjd, men en del ändringar ska ändå genomföras.
Stolt sömmerska
En suddig bild på två sömmerskor :)
"Kunde jag gömma mig, i en dröm, glömma mig"
Ibland går livet åt ett helt fel håll. Ungefär som när man var líten, då kunde man verkligen göra idiotiska saker eftersom att man inte varit med om dem innan och inte vet hur de fungerar. Som t.ex att ta på den varma plattan på spisen, inte riktigt det smartaste, men efteråt så hade man lärt sig att det var dumt att ta på spisen. Sen så hade man ju också föräldrar. De sa åt en att man inte skulle gå ut på vägen, inte ta på den varma plattan osv. Men nu då, nu när jag är femton år, vem ska då säga åt mig att jag inte ska göra si och så, vem ska rätta till de där små misstagen och visa vilken väg som är rätt att gå? För jag ser det inte! Dessutom är det ju svårt att vara sin egen förälder, att vara till någon annan är ganska lätt men att vara sin egen, då blir det ett litet problem.
Så nu ska jag avgöra vad jag vill bli om ca fem, tio år. Och om jag nu väljer sång, och inte lyckas, vad händer då? Kommer någon komma till min räddning och ordna upp allting och se till att jag får en utbildning ändå? Eller kommer någon ha uppfunnit en tidsmaskin vid tillfället så att det går att resa tillbaka i tiden för mig? Nja, troligen inte. Det är lite det där ordspråket: "Som man bäddar, får man ligga". Jahapp, så ska jag bara acceptera att jag just nu beslutar hur jag ska få ha det för resten av mitt liv. Nja, det känns ju inte riktigt rätt. Men vad ska jag göra? Vad ska vi göra? vi kan inte rå på att tiden susar fram, trots att vi inte hinner med den. Allt vi kan göra är att stå och se den susa förbi och sedan göra våra val så mogna som det går. För det är ju trots allt det de hela går ut på. Att vara mogen, att veta vad man vill och hur man ska få det...och att sedan våga chansa, lita på sitt omdöme. Men vad händer om man inte vet?
"Kunde jag gömma mig, i en dröm, glömma mig?"
SNÄLLA!!!!!! Berätta bara för mig...
Men det där kommer jag säkert skriva om mer under juni, då det faktiskt sker. Har svårt att se saker i förväg. Kommer troligen gråta dock, vet inte om jag kommer klara av att sjunga "himmlen är oskyldigt blå". Jag och Agnes kanske ska göra den på slutet av skolavslutningen och då kanske jag kommer ha gråtit, eller så börjar jag gråta mitt i sången...Eh, det kanske inte skulle passa jättebra kan jag tänka mig. Iallafall så är det inte riktigt skolavslutingen som skrämmer mig. Jag är rädd för att byta. Byta till människor som inte känner mig, inte vet hur jag fungerar, framförallt, människor som är tjugo gånger bättre än mig på att sjunga. Så ska jag komma där och vara grym...Nej, det känns ju inte precis jättelockande. Men har jag något val? Nej... Åh, jag blir så frustrerad när jag tänker på vad jag vill göra med mitt liv...Jag vet ju verkligen! Åh, vad jag brinner för det! Det finns ingenting som jag önskar mer än att något männsika bara kunde komma fram och säga: Ja, Anna, du kommer att lyckas med musiken så sätt igång och jobba med det". För det finns andra drömmar som vill förverkligas om inte denna gör det. Drömmar av det lite mer realistiska sorten. Som att bli professor i något ämne, eller bli läkare, eller arkitekt, eller starta mitt egna cafe...Ja, jag vet. Jag har inte valt den lättaste drömmen att sikta emot precis. Men vad har jag haft för val. Jag har aldrig kunnat styra över mina egna drömmar och vet inte om ni har lyckats göra det men inte jag...
SÅ vart ska jag då?
H&M ni gör fortfarande så galet snygga kläder!
EN ny klänning :) Vilket känns bäst! 
Den är svart...och rosa, och grön, och blå, och lila och massvis med färger :)
Och den är den bästa modellen som existerar!
Och trots att den är svart, så är den riktigt färglad ;)
Gillar den mycket! Och den är fin! Önskar att jag sytt den men det är den tyvärr inte :(
Men, men det får man stå ut med!
självförtroende, bära eller brista...:()
Ni vet känslan när någon säger något till er och även fast det egentligen inte är
något elakt så får det en att känna sig som den minsta människan på jorden?
Jag vet så hur det känns att vara minst, fulast, töntigast, osmartast osv...Det gör självklart
att jag ofta fortfarande känner mig som den som är minst, eller den som är fulast och
liknande. Jag vet inte riktigt när det hände men när jag gick i sexan så fick jag börja om
ifrån noll när det gällde självförtroende, och att tro på att vara sig själv. Eftersom min bästa vän,
som jag verkligen litade på helt hatade mig helt plötsligt. För er som har varit med om samma sak
så blir det lätt så att man börjar fundera: vad är det för fel på mig. Vad har jag gjort för
att förtjäna det. så jag började tänka så och genom att göra det kommer tankarna:
Jag är inte tillräckligt snygg, inte tillräckligt cool, inte tillräckligt smart, inte tillräckligt bra för att vara den personens bästa vän. Så då så föll liksom alla bitar samtidigt i mitt självförtroende.
Jag hade redan kämpat mycket med finnar, men det blev liksom droppen, så jag
började spackla på lager av smink, vilket för er som kanske har sett det, är RIKTIGT äckligt,
både för de som man umgås med och för en själv. Iallafall så tänkte jag att jag var
tvungen att bygga upp grejerna. Men om man har dåligt självförtroende i sitt utseende, då hjälper
det inte att ändra klädstil och smink för att passa in, utan då blir självförtroendet sämre.
Så min lilla lösning på det hela gjorde att jag mådde sämre. När jag gick i sexan på våren
och i sjuan på hösten, då fanns knappt någonting av den Anna jag var innan och den anna jag är nu.
Då var det bara en utvecklad fasad som jag la över mig. Det var då jag började plugga ordentligt.
Jag hade ju varit för osmart så jag var tvungen att vara smart. Så jag började mäta mig själv med
de resutlat jag fick på mina prov, och på mina uppsatser. Så om det gick bra, visst då så mådde jag ju bra.
men om det gick dåligt...USCh vad dåligt jag mådde då!!! Jag la mycket press på mig själv
under den tiden och hade många annorlunda prioriteringar. Började lära mig att snacka skit
(för det var ju vad man gjorde när man var cool) och att prata helt enkelt illa om andra.
Jag avskyr egentligen att snacka skit men om man snackar skit så blir man mycket lättare en i gänget.
Då blir man lättare accepterad. Iallafall så höll jag på så där, och det var sådan jag var när jag för första
gången träffade Agnes. Men under det första året med agnes som vän började jag förändras.
Jag blev lite mer mig själv för var dag som gick. I slutet av sjuan så hade jag blivit
en annan person. Förändringen fortsatte och i slutet av åttan var jag nästan helt och hållet Anna
. Men sen åkte jag på konfaläger och förändringen blev fulltaglig. Då så fick jag vara den Anna
som så länge velat spricka fram och skina igenom fasaden. Så när jag kom tillbaka
till skolan så behövde jag inte sminka mig, jag behövde inte vara såå cool
(för enligt vilkas omdöme är man då cool???) och liknande. Jag behövde bara vara Anna.
Agnes och mina andra vänner accepterade mig för den jag var och inte för den jag försökte vara!
Men iallafall, så tillbaka till grundämnet så kan jag fortfarande känna mig så ful. Ni vet så
fort någon säger att er hy ser hemsk ut. Då så tar jag det så otroligt hemskt!!
Det är den hemskaste förolämpningen någon person kan ge mig! likadant så håller det där
med betygen i sig. Får jag G i ett ämne så känner jag mig som en värdelös människa.
Jag känner mig inte värd någonting alls! Och ärligt talat så låter det ju så dumt!
Men det är riktigt svårt att komma ur, lätt att komma in i, svårt att komma ut ur.
Jag har försökt att komma tillbaka, men när alla säger att "Anna, du är ju MVG barn"
så känns det som om alla förväntar sig att jag ska få högsta betyg, vilket jag inte alltid får!
Och då läggs en press, både ifrån mig och ifrån andra, att jag måste få MVG på grejen. J
ag mår också dåligt när jag har en dålig hy dag. Jag blir jätte arg på mig själv och känner mig som
den fulaste människan på jorden. Likadant känner jag alltid att jag inte får säga något för
tänk om jag skulle säga helt fel sak. Då skulle jag bli utmobbad igen...Men självförtroenden stärks!
Så påminn era vänner om att de är bra som de är, att de ALDIRG behöver anstränga sig.
Men kom framför allt ihåg att det finns en person som älskar dig no mather what!
Gud ser dig alltid perfekt!
"Han jublar i glädje över dig"
You know my feelings deep inside now.
Some say I would'nt dare to try
it's to hard to success
some say I should take it slow
it's hard with all the press
and some say I could always try
to see I'm to bad
but I say I have to go for it
to see what I have to give
so I'm gonna sing, sing out load
and sing out clear
I'm gonna sing, sing out load
for all too hear
fin dag igår, en dag idag
Igår var det en fin dag, idag en inte riktigt lika bra dag. Men med 11 h sömn i bagaget så hade jag trott att den skulle bli bra! Men samtidigt så är det alltid så när jag sover mycket så blir jag bara ännu tröttare. Men kroppen behövde det... Aja, jag har egentligen inte så stor ork att skriva något mycket men jag ville lägga ut lite bilder. Vet att det är oseriöst som bloggare att inte skriva seriösa grejer, men jag måste verkligen plugga matte så jag orkar inte riktigt skriva om något. 
Vi hade ju kör övning så vi skulle äta lunch, det roligaste är att Ellie är den enda som är medveten om fotot :P
Ännu fler människor :D
Ellie posar hela tiden!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jesusmanifestationen
Titanic...
Victoria
och så annas ögon, tycker de är lite vackra faktikst...
jesusmanifestationen
25000 människor
samlas för ett och samma syfte
att ära en och samma gud!
Det är så otroligt häftigt tycker jag
att höra så många människor
stämma in i samma sång
en av predikanterna sa
att när någon frågar vem han jobbar för
svarar han: I work for the bíggest company in the world
and the boss is good!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
I carry your heart, I'm caring it in my heart!
Saknar er
Men allt underbart har sitt slut
men vi ses igen!!!
En vecka på två minuter
hej underbara fina!
Har ni möjligen sett hur fint väder det har varit de senaste dagarna. Det är just därför som jag har varit så pass osocial mot bloggen. Jag avskyr att sitta inne när det är sol ute! Jag har verkligen njutit av det fina vädret och blivit en gnutta brun på köpet också. Som gengälld för detta blogguppehåll kommer nu både bilder och berättelser ifrån veckan.
I måndags så har jag ju redan berättat om hur jag mådde och hur jag uppskattade tjejgruppen! Det var så underbart att se hur underbara vänner som jag faktiskt har här hemma också. Er lämnar jag ALDRIG!!! Sen så var det trevligt att prata en stund med Agnes wessman också! Vi blir tajtare och tajtare för var dag.
I tisdags så var det en "Ta det lugnt dag", hade jag tänkt, men istället skrev jag en teknikrapport innehöll en massa fakta och som jag skrev på 4 H. Det var ganska ansträngande! men, blev ganska nöjd så!
Onsdags så var det kör övning och NP i skolan. kemi, vilket kan ha gått bra, kan ha gått dåligt. Jag brydde mig inte så mycket om reslutatet ville bara få det gjort!!!!!
Torsdag, då, det var en fin dag. Hela dagen började positivt med ett MVG på NP i matte :) Det var verkligen grymt bra att få det!! Sen så var det en chill lektion på engelskan och sen slutade lilla jag. Så gick jag hem och pratade med min syster(som föresten kom hem en dag tidigare ifrån England och överraskade oss alla, vilket var bäst!). Sen åkte jag och Agnes ner till Eriksten tillsammans med en piknikkorg med rån, smör, kakor, banan och en kexchoklad. Det var riktigt mysigt. Vi låg och solade och pratade i två timmar, vi ville få tid att nå varandra igen. Sen så tog vi oss ett dopp. ett dopp som var riktigt kallt kan jag lova!!!
Idag, började som en bra dag trodde jag. Fick MVG i svenska och min lärare berömde mig. Men sen så kände jag hur huvudet började dunka och jag insåg att jag glömt min allergimedecin. Så jag bad om att få gå hem och hämta den och det fick jag. Men sen så fick jag bara mer ont i huvudet och började må illa. Jag gick hem från skolan föjd av mamma som var helt säker på att jag skulle svimma. Så låg jag i en timme med dunkande huvudvärk och riktigt illamående. MEN det gick över :) Underbart, fast tydligen är illamåendet en biverkning av min medecin som jag ska ta varje dag hela sommaren, tjoho vilken toppen sommar jag kommer att ha... Iallafall så har jag solat lite idag med men blev inte så mycket mer brun.
Nu ska jag ta en lugn hemma kväll och ta det mys med mamma, vi har hyrt FAME och köpt lite godis, ibland får man unna sig en riktigt hemma kväll!
Måste bara skriva detta citat:
"Var sak har sin tid, en tid att gråta, en tid att skratta, en tid att sörja, och en tid att dansa!"
Predikaren 3:3-6
Jag och min allra bästa vän och en av mina bästa vänner, i SOLEN!!!
jag och Agnes hade med oss varsin handduk...Det var lite komiskt att se skillnaden mellan storleken, min är den där lilla gröna!
Mina och systerns fötter, fina va?? Dessutom så var det väldigt fint med solen som reflekterades i vattnet!
Nu ska jag gå och ta det lugnt.
HM.
Varför ser ingen?
happ, så nu har man håltimme medan man väntar på detta NP som kan förstöra hela mitt liv. Nej, men seriöst så är det ganska viktigt. Jag orkar inte riktigt tänka på vad som kommer hända senare. Aja, satt och skrev min teknikrapport tills klockan tio igår, alltså cirka fyra timmar. Jag trodde aldrig att jag skulle orka det. Men skrev den igår och det gick bra!
Jag är här
men ändå inte
jag lyssnar
men hör er ändå inte
jag försöker kämpa
men jag tröttnar fort
för förstår någon
nej
ser någon hur jag känner
nej
så varför kämpa
om ingen bryr sig
och om ingen frågar
varför ska jag antränga mig?
Varför ser ingen?
you've seen me but not my feelings!
TACK FÖR ATT NI FINNS!!! Älskar er mer än jag förstår!
ibland ogillar jag livet...men inte speciellt mycket ;)
Förlåt. Förlåt för min icke närvaro vid min blogg. Det är bara det att jag varit riktigt deppig, och att jag kom hem för exakt två dygn sedan. Det känns ioförsig som om det var lika lång tid sedan som konfalägret, men samtidigt så nära. Det är svårt. När man är där uppe förloras tidsperspektivet...Iallafall så känner jag mig inte riktigt hel för tillfället. Ni förstår, som jag sagt tidigare så äger varedna person av de som jag älskar en bit av mitt hjärta, mer eller mindre. Så nu när jag åkte ifrån mina vänner kändes det verkligen som något drog i mitt hjärta, någon drog i det och slet sönder det! så att jag åkteiväg med ett trasigt hjärta och var och en av mina vänner åkte iväg med en del av mitt hjärta.
Det var värre denna gången, att lämna alla! Senaste gången var det också förskräckligt men det var ändå överkomligt. vi visste att vi hade många återträffar framför oss och sedan så hade vi den stora återträffen vilket oftast var vårt stora samtalsämne!!! Men nu, så sa min ledare på gudtjänsten, att detta var sista gången vi var med varandra allesammans, här på jorden, och att det var sista gången för oss att få vara konfirmander. Då brast det för mig kan jag säga. jag vet inte hur länge jag gick runt och grät, minns bara att vi hade kram runda och tårarna ökade för varje person. Slutligen kom det till simon, och det var gött att bara få bli omfamnad och gråta ut. Dock har jag märkt att jag har riktigt svårt att förklara mina känslor som jag hade då utan att börja gråta...ja, livet är svårt ibland.
bara få av många underbara!
men ALDRIG att jag skulle byta ut det!
vet inte riktigt var jag ska just nu
Jag är fortfarande inte riktigt på humör för att blogga. Lovar att det typ kommer vara tillbaka i morgon, men har massvis med plugg och är galet trött. Ska bort ikväll också så då kommer jag inte ha tid att skriva!
Har ett litet tilllägg till återträffen 2020
"Jag undrade knappt var malin höll hus eftersom jag mycket väl visste att hon var iväg på ett arbete någonstans i ett annat land. hade läst många av hennes senaste artiklar och var inte förvånad över att hon inte var där. Men däremot hade hon skickat en hälsning till alla vilket var väldigt fint!"
Iallafall så vet jag inte riktigt vad jag orkar göra eftersom jag är så pass trött men här kommer en dikt som jag säker skrivit tusen gånger men den betyder galet mycket!!!
Jag är i min egna värld
ser inte er andra
är där i kropp men inte i sinne
för mitt sinne är kvar hos er
det upplever varje minne
om och om igen
jag ber om hjälp
begär den mest
för jag mår sämst när jag är splittrad
mellan två världar
suck
I'm Glad to Go I cannot tell a LIE!!!
So I'm glad to go I cannot tell a lie
So long Farwell!
Så nu åker jag och säger farväl till er alla, på återseende runt måndagen, eftersom TRANSTRAND kallar!!!
Återträffen 2020
Så nu sitter jag här, i min Audi och funderar. Funderar på vad det har blivit av alla som jag undrat över så mycket. Jag kommer ihåg att vi ofta satt och disskuterade om denna dagen när vi gick i nian. Inte trodde jag att jag skulle vara ointresserad av att åka, Men nu när det närmade sig kändes det ändå ganska bra att vara påväg. Jag passerade konsum i träkvista och smålog åt tanken att tiden verkligen stått still på ön. Det verkade knappt som om befolkningen märkt att det var 2020 inte 2010 längre. Nu närmade jag mig skolan. Det kändes som en evighet när jag såg den gamla gulgråa byggnaden torna upp där framme. Plötsligt fick jag så många minnes bilder. Av hur vi suttit på skolgården och solat. Hur vi spelat King i Kingrutorna som strax höll på att suddas bort. Hur vi rusat mellan stora huset och matsalen bara för att slippa bli träffade av snöbollar under vintertid. Alla dessa minnen, som jag alltid har haft lagrade i mitt minne.
Så stod man där igen. Påväg in genom den bruna dörren till "Trekanten". Jag kunde tyda människor där inne svagt. Tog ett djupt andetag och gick in, vilket kändes som om det behövdes.
Där stod de alla, där stod Martin, som jag ju självklart sett på TV de senaste åren. Tänk vad jag hejat på honom, tjutit och alltid skrutit med att "honom känner jag". Nu kändes det som om vi bara var vagt bekanta. Men ändå gick jag fram och hälsade. Brevid honom stod Nichlas, han berättade att han hade startat ett center för ungdommar med problem, jag visste väl att det skulle bli något riktigt bra av honom en dag. Jag stod där och minglade en stund. Det kändes bra att stå vid några och inte känna sig som en utböling. De båda killarna, eller herrarna, frågade vad jag hade för mig nu. Jag kände att jag rodnade en smula medan jag berättade om min platta som snart skulle släppas via min mans bolag. De nickade intresserade och gratulerade mig. Jag vände mig om och tänkte gå men innan jag hann gå så ropade Martin att han tycke jag skulle sjunga någon truddelutt ikväll. Jag log för mig själv igen och fortsatte gå.
Så gick jag in i vår gamla skåphall igen. Toalettdörrarna hade fortfarande samma färg, den där rödorange. Plötsligt kände jag någon som kittlade mig bakifrån och jag hoppade lite framåt. Ja, där stod de igen, mina Jesper och Linus. Jag skrattade och kramade om de båda med en jättekram. Jesper hade jag ju också sett på Tv i alla hans NHL matcher och Linus, ja, eftersom han jobbat mycket med min man visste jag ju vad han gjorde. Jag frågade honom hur det var med Ellinor och han svarade att hon var hemma med trulls, deras ettåriga dotter. Så stod vi där en stund. Många av våra gamla minnen dök upp och vi hade alla varsin variation av dem alla. Erika sällade sig till vår grupp efter en stund och jag gav henne en lång kram. Tänk att vi inte hållt kontakten så bra som jag trott. Men det kändes verkligen som om vi knöt an banden på direkten. Hon berättade att hon just nu jobbade med ett nytt projekt på den bank hon var chef över. Jag lyssnade intresserat och Linus drev med oss om att vi tydligen fortfarande var "klassens mattenördar". Men det gjorde ingenting. Det kändes så bra att få diskutera med Erika igen!
Efter en stund så hördes ett rop ifrån cafeet om att alla skulle samlas. Så vi fyra gick in och jag fick syn på Agnes. Hon vinkade och log. Vi kände inte riktigt någon stress till varandra eftersom vi spenderat sex veckor i en studio tillsammans precis. Däremot fick jag syn på Annie och vi mötes på halva vägen. Hon, företagschefen för HM i stockholm hade som vanligt underbara kläder. Det var mycket smickrande att hon faktiskt kommenterade min klädsel denna kväll! Det var Frida och Ronja som gått ihop och ordnat återträffen så de samlade alla framför själva cafeet och så berättade de lite om vilka som inte kunnat komma och varför. Linus K hade tydligen ett viktigt möte i kina. Men alla visste ju redan mycket om honom. han hade nämligen släppt ett nytt dataprogram för två år sedan och var nu den fjärde mest rika svensken. Jag fick en kram bakifrån och kände genast igen värmen! Ida Andersson, den flickan jag inte sett på åratal. Jag vände mig om och slog armarna om henne, tänk vad jag saknat henne! Hon visade bild på det senaste barnet och jag gjorde det samma, vi kunde inte ge nog med komplimanger till varandra. Så kom Alex och Bix fram på scenen. De höll ett tal till Julia och de gapskrattade bara om vartannat. De hade visserligen båda varsitt jobb på SEB banken, men de var samma gamla skojare, de hade tydligen redan tagit lite för mycket av bålen. Jag skymtade Matilda och kilade fram till henne. Gav henne en kram, och hon såg förvånad ut! Jag skrattade till och sa att jag läst hennes senaste artikel. Hon blev glad och log mot mig. Jag kände mig så glad för hennes skull!
Så var vi där igen, jag satt på direkten i mitt lilla "gäng" och vi pratade, pratade om allt som hade med livet att göra, vad vi hade gjort i våra liv. Jag pratade även en hel del med juristen Oscar som stolt berättade om sin fru som också var jurist. Jag skrattade åt honom, han var minsann samma Oscar.
Så var det dags att gå hem igen...Jag som funderat på att inte åka hade svårt för det. Jag hade väckt upp alla dessa minnen och känslor för dessa människor igen så det blev plösligt jobbigt. Tog allas mobilnummer och lovade mig själv att inte låta dem slippa ut handen igen. Nu skulle vi ses och umgås med varandra!
Vänner med olika åsikter
Men i denna text ska jag skriva om den andra kretsen. Den där kretsen som jag trivs så mycket i, men där jag ibland inte riktigt förstår hur jag trivs. Jag älskar människorna i den krestsen. För det är en hejvild blandning av långa korta, smala, tjocka, små och stora, ja alla möjliga människor! Men iallafall så är det så att de flesta har helt andra bakgrunder än mig. Vilket även leder till att jag har helt skilda åsikter än dem. Vi har inte exakt samma intressen vi heller men allt jag kan säga är att det tog en stund att fästa mig vid dem. Inte för att de var hemska på något sätt men man blir på något sätt mer försiktig av sig. Så att personer inte dömmer en själv på ens åsikter. För det finns så mycker er i en person än bara dessa åsikter. Iallafall så har jag en hel bunt av människor som verkligen har tvärtemot åsikter om vissa, ganska viktiga, frågor. Det är självklart att ämnet kan bli extra känsligt, men det fungerar ändå! Och nu ska jag förklara varför:
Det första jag tänker på med en person är vad den utstrålar! Alla mina vänner som jag har nu kommer jag så väl ihåg mitt första möte med dem. Visst har många av dem förändrats men samtidigt så finns alltid den där första bilden lite granna kvar. Den går liksom i sida med den bild som jag har nu. På vissa så kan skillnaden vara drastisk men på andra så kan skillnaden vara knapp. Det beror helt på hur personen är i en "första mötet" situation. Som Ellinor, henne såg jag direkt hur hon var och jag fastnade direkt. Hon var så glad, och log mot mig på direkten. Samma sak gällde min fina vän Sofia och Cecilia, vilka jag också fastnade för på direkten. Dessa bilder jag fick av dem har nog inte förändrats så mycket. Men sen finns det dom som förändras helt. Som exempel min bästa vän Agnes, vi ogillade varandra starkt, eftersom jag alltid tyckt hon var en lantis, och hon tyckte jag var naiv. Sen så första gången vi verkligen pratade tyckte jag väl att hon såg helt okej ut och verkade trevlig. Nu är hon min allra bästa vän och inte har hon förändrats mycket under de åren. Jag gav henne bara inte chansen att visa vem hon var! sedan till Helena och Victoria. De ogillade jag också först. de var självgoda enligt mig. Men tänk vad fel jag hade! De var ju bara blyga just då och visade inte vilka de var. Nu är de några av mina allra bästa vänner.
Så efter det där första intrycket lär man känna en person. Men vad är det som man lär känna? Jo, det är många olika saker. En persons sätt, en persons tankar, en persons utseende, en persons åsikter, en persons värderingar och liknande. Iallafall så kan det vara många som tycker att "Jag och mina vänner måste vara helt lika"! Nej, det behöver man verkligen inte vara. Eftersom att jag och min bästa vän är olika på flera olika sätt så vet jag! Iallafall så kan det vara många som därför säger att man måste ha samma åsikter som sina vänner. men, nej, det behöver man inte! Du klarar dig fint med vänner som inte har samma åsikter. Om det inte är så att ni skiljer er åt på allt så fungerar det helt bra! Dessutom om man är helt olika kan man komplitera varandra. Om en person är framåt och en tillbakadragen, blir det en bra kombination ect.
Så det är därför det inte gör något för mig med vänner med andra åsikter. Det rör mig ju inte eftersom jag tycker så mycket om dem!
kort sammanfattning av dagen min
Haha, såååå oseriös So lektion xD
Valet och kvalet
Just nu är det meningen att jag ska göra det största beslutet hitills i mitt liv, att välja gymnaisum...Men jag vet varken ut eller in. Så jag försöker samla mig genom att skriva något i bloggen vilket kanske är lite dumt. Vad ska bloggen säga som jag inte redan vet. Det är ju här jag skriver allt jag tänker och de tankarna finns ju redan i mitt huvud. Ber till Gud just nu. Att jag ska veta vart jag ska. Men det känns just nu som om han är lååånnnggt borta. Så jag sitter här, och funderar. Tänker inte fråga er vad ni tycker för vad spelar det för roll. Det är ju inte ni som ska gå på mitt gymnasium eller hur?
Det är dags att följa ditt hjärta nu,
det är dags att ta rätt väg nu
hela tiden har du haft det inom dig
alla tror att de måste veta så mycket om sig
men du vet ju redan allt
och allt har du allltid vetat
så varför undra?
Du vet vart du ska
och du vet hur du ska vara
så sluta fundera
och gå bara
jag väntar ju där framme
och det vet du, och har alltid vetat
så kom ihåg
att jag bär dig i min famn
med varje steg går jag bredvid
och ser till att du hamnar rätt!
Du finns inte högt upp bland molnen, utan bredvid mig, hela mitt liv, eller hur?
En halvt vårig vårdag
Idag har jag varit riktigt trött igen. Men troligen beror det på min hemska allergi som återkommer runt maj varje år. Om jag bara vore björkallergiker kanske jag inte skulle klaga så mycket men eftersom jag vet att jag måste stå ut med detta tills i augusti så är jag lagom glad. Allergin gör att jag blir trött och arg och har riktigt svårt att fokusera. Det är lite lagom kul. Men, men, om exakt tre dagar så ska lilla jag upp till transtrand. Jag håller på att dö av lycka. Dock saknar jag mina transtrandare mer än möjligt bara för att det är så pass nära tills vi ses. Det känns som en annan värld som jag bara vill ta nästa bästa flyg till!
Men jag får vänta ett slag. Jag kan ju inte bara se till min egen fördel. Livet måste gå på här hemma vare sig jag vill det eller inte! Idag var jag i kyrkan. Jag älskar att vara där för där hör jag faktiskt hemma! Där så hittar jag mitt djupaste jag och där kan jag verkligen vara mig själv. Det har blivit så. Jag kan inte riktigt vara mig själv med alla människor jag känner men med alla som är kristna klarar jag av det. Ja, jag undrar också över varför det är så! Önskar självklart att det inte skulle vara så men vad ska jag göra mot det…
Var ute på en promenad med mamma. Vi blev lite fotosugna, framförallt jag så vi fotade lite! Har för det mesta varit hemma idag. Pluggar just nu lite ekosofi, och scientologi, vilket jag skulle gjort för flera år sedan, men bättre sent än aldrig säger man väl?
Mina fötter, gillar mina olika skor, men dessa måste jag nog säga är de mest bekväma, ingådda av en nära vän vid namn: Erik.
Ja, där är lilla jag då...
Igen...med en björkstam faktiskt!
Fint va?
Glömde att vända denna, men vad gör det!
En av våra många vitsippsängar! Älskar det så mycket!!!
Så nu hoppas jag att jag spridit lite vårstämning till er! Kan ni inte ge mig tillbaka med lite uppmuntan??
Föresten så har jag brutit mitt godisförbud! Det går inte att ha när man är pollen allergiker!!! Tro mig!
Mums!!!
Åh vilket härligt vår regn!
I dag så hade jag inte varit ute alls! Utan jag har suttit inomhus. Men då blev jag så otroligt trött på det så jag gick ut på en promenad! Vilket behövdes. Vet ni hur skönt det är att kunna komma ut och kunna andas utan att nysa på direkten!
Ser just nu på Rent, en dröm roll : Mimi!
Gick ensam
tystnaden ljöd i mitt huvud
luften runt om kring stod still
jag fick en stund
av en tystnad
och en stillhet
som jag inte ofta hittar
Jag såg
och jag vet
exakt vad jag väntar
och jag känner det med säkerhet
Vet du om
vad som kommer?
och vem som försvinner
Och vems drömmar som krossas
Men du
vi släpper det nu
för ingen av oss orkar
att bära nu!
Sommar klänning klar!
Skolavsltunings klänning klar !!!
Blev riktigt nöjd!
Den är blå och vit rutig, vilket ni kanske inte ser!
Hehe, och så tycker jag att jag är liteee söt i den!
Den har till och med ett skärp !!
Blev lite väl ego kanske...
Lite bättre färg
Ska kanske bli sömerska en dag!
Vad tycks?????
Here comes the sun, dododo, here comes the sun and I say it's alright!
I feel it in my fingers, I feel it in my toes, that love is all around me, and so the feeling grows!
Annas kärlek
Men nu till den lilla parantes som jag måste lägga in och som jag tror att de flesta känner igen sig i. Om man varit förälskad i någon har man förevigt ett band till den personen. Du har förevigt en relation till personen. Jag känner verkligen det med människor jag varit förälskad i, de betyder faktiskt väldigt mycket. eftersom att det känns som om jag gett något som tillhört mig till dem. De behöver inte veta om det men jag vet om det. Och det betyder ganska mycket faktiskt.
Jag har varit kär en enda gång...En sak som jag inte kommer dela med bloggen. Jag var kär...i en person jag redan varit tillsammans med. Han var kär i mig när jag inte var kär i honom, jag var kär i honom när han inte var kär i mig. Jag är inte kär i honom längre men jag har fortfarande ett band till honom. Eftersom vi är nära vänner är vi nästan som syskon nu. Så på ett sätt kan det vara bra att vara kär i en person och sen komma över den. Då kan personen få större värde i dina ögon.
människor som betyder så mycket!
för att jag inte räcker till
jag är så ledsen
för att jag inte är som du vill
jag försöker dag in och dag ut
men snart tar mina krafter slut
förlåt för att jag haft motvind
jag var inte mig själv
jag behövde en varm sommarfläkt
mot min kind
Jag har fått den nu
och med nya krafter tar jag tag
och kommer finnas där dag efter dag
älskar dig fina vän
förevigt är jag här
lämnar aldrig
inte ens när stormen är där!
Du vet det IDA!!!
Jag har längtat
det insåg jag idag
mycket
efter dig
du är en liten del av mig
som sakta försvunnit bort
men nu är du tillbaka
längtar tills vi ses
till jag hör din röst
och kan se in i dina ögon
längtar tills vi möts
och kan prata om allt mellan himmel och jord
så som vi brukade göra
saknar dig simon, längtar tills vi ses igen!
Mäsinge i vårsol
En enkel valborg i linköping men det var mysigt att få umgås med Cococups ett tag!
ett ställe som kallas Båstad, vid mitt landställe
Torekov, en hamn, åh, vad det är fint. Här hittar du de finaste solnedgångar som existerar!
Anna
Torekov igen
Hovshallar
Två bröder, en karl och en jonatan
Samma sak
En storebror karl
Min kappa och jag
Ogillar alltid att åka härifrån, men snart så har jag en hel sommar att se fram emot :)
Transtrand om en vecka, med mina transtrandare...Saliga är de som får vara med om något sådant! Längtar som en ko!(Ni måste seriöst läsa en uppsats som min kompis läste för mig xD)
Ett problem i eget perspektiv, ett problem i andras perspektiv
Jag var på mäsinge i helgen. Mitt älskande mäsinge. Jag älskar tre platser över allt annat på jorden. Mäsinge, transtrand och stockholm. Utan dem skulle jag inte känna mig hemma någonstans...Vi fick en riktigt interessant uppgift idag i skolan. Vi fick nio lappar, tre gula, tre gröna och tre orangea. Sen skulle vi på de gula skriva tre saker som vi inte kunde vara utan, eller som betydde mycket. På de gröna skulle vi skriva tre platser som betydde mycket och som vi inte kunde leva utan heller. På de orangea...de allra svåraste lapparna...då fick man skriva tre personer som betydde mycket. Egentligen skulle man ju skriva de som betydde mest men jag kunde inte välja så jag skrev helt enkelt bara några som betyder mycket...
Grönt:
*Transtrand
*Mäsinge
*Stockholm
Gult:
*mobiltelefon
*Blyertspenna
*Min sjal
Orange:
*Caroline
*victoria
*Agnes
Sen så skulle vi dra tre av dessa lappar, alltså en av varje färg. Det var bara det att innan vi drog sa läraren att vi skulle tänka oss att platsen vi drog sönder bombades, att saken vi drog förbjöds och att personen vi drog dog... Jag drog transtrand, min sjal och Caroline...Jag mådde sämst av att bara föreställa mig de här grejerna. Då insåg jag hur tufft det måste vara för alla de som faktiskt varit med om detta...Det är omöjlgt för oss att förstå. I allafall så hade vår lärare innan vi började bett oss berätta om något som oroade oss, efter uppgiften påminnde hon oss om det och vilken kontrast blev inte det. Plötsligt var mina problem inte alls lika viktiga...
Tv kändis nu då :P
Vad tycks?
