Tänk om jag kunde fått vara med då. Hängt med Alice och alla andra. Strövat omkring i femtiotals klänningar och vackra frisyrer. Sjungit swing på swingklubbar och dansat lindyhop med någon trevlig pojk i hängslen och hatt. Gått på kullerstensgatorna till sen midnatt och sedan vandrar hemåt under soluppgången. Tänk vilket härligt årtionde det måste varit.

Pratade precis med en vän om hur konstigt det är när man säger att en person man ser på stan är snygg. Alltså, vad menar man då??

Och är det inte lite märkligt att man faktiskt sållar ut vilka man tycker är vackra? Jag tycker det är lite tråkigt att det ska vara så. Varför gör vi människor vi stöter på till objekt när de egentligen är subjekt? Jag kan ibland välja att prata med dem som jag tycker ser snygga ut och så glömmer jag de andra. Varför?

På något sett det vi så otroligt mycket till ytan. Självklart säger en del av ytan lite on personligheten. Jag kan tycka att ögon säger väldigt mycket. Bara det att ofta ser man på någon och glömmer bort insidan. Man ser bara utan helt enkelt.

Vad man kan göra åt detta är att försöka tänka på detta. Tänk på när du själv gör det! Jag brukar sitta för mig själv och tänka att jag ska hitta tre saker på varje person omkring mig som är vackert. Och det fungerar alltid vilket är ett bevis på att alla är vackra!!

"människan ser till det yttre men Gud ser till hjärtat" Bibeln

Jag har slutat säga att jag är ful på lort, för de flesta utstrålar den jag är, och jag tror att personen i mig är otroligt vacker!

Spelar ingen roll vilken känsla jag har. Han sätter ord på den.

Jag bryr mig inte om att hägg och syren får mig att nysa. Jag älskar det ändå. Älskar känslan av bara ben som bara några dagar är lite bleka. Sen får de en sån där ny brun färg som jag gillar!! Dessutom har jag rensat ogräs bland blommorna och så har jag tagit mitt första saltvatten dopp. Det kan inte betyda annat än att sommaren är här. Och hur fantastisk är den inte?! Jag känner frid ända ner i tårna fast att jag vet att jag inte borde.

Vi gjorde andningsövningar idag i skolan. Om man andas mindre än åtta andetag per minut slutar kroppen producera stresshormoner. Värt.

Jag är helt röd på mina armar för jag satt och läste i solen. Nu ser jag ut som en kräfta!

Jag älskar att läsa. I en vår av lite stress men framför allt mycket att göra har jag glömt bort hur underbart det är. Det öppnas upp en helt ny värld där du välkomnas in.

Jag läser Jane eyre, en av de bästa böcker som jag någonsin läst. Den är alldeles fantastisk och så levande så att sidorna bläddras allt för fort. På två dagar har snart halva boken gått och jag vill ha kvar känslan mycket längre.

För är inte det något jobbigt, när ens bok tar slut och världen i den sluts igen. Då finns inte längre karaktärerna dig varmt om hjärtat och du målar inte längre upp en bild av landskapet i ditt huvud.

Tips: läs en bok, gärna jane eyre!!

Äntligen här. Platsen på jorden.

Tänk vilken skatt. Vilken skatt att få vara sig själv. De gånger då ingenting håller en tillbaka utan du kan vara precis som du vill. Det är fantastiskt.

Jag uppskattar det så. Jag uppskattar otroligt att få vara precis den jag är med människor. Blir så lycklig då jag tänker på de fina stunder jag haft med mina vänner då jag bara varit mig. Då jag skrattat eller gråtit, varit knäpp eller fullständigt normal men jag har varit Anna. Den Anna som jag tror jag är i allafall.

Leta efter de som du kan vara dig skälv med och försök vara dig själv i alla situationer. Det finns ingen som ska säga till dig att du inte duger då utan du är fantastisk på alla vis. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du alltid kan vara dig själv när du är med mig.

Tack för alla fina kommentarer, de gör min dag :) nej men blir mycket glad över att veta att framför allt min text går fram!! Ren och skär lycka!

Jag vill vara bäst. På allt. Alltså inte på allting samtidigt men jag måste ha en grej som jag är bäst på. Helt super konstigt men så är det. Jag blir sp avundsjuk annars.

Jag gillar inte min avundsjuka. Har aldrig gjort och kommer nog aldrig göra. Ändå är den min ständiga kompanjon genom livet och den lämnar mig nästan aldrig. Det är lite tråkigt att jag har svårt för att se andra människor vara bra på saker. Nej, det är mycket tråkigt!

För jag vill ju vara glad för andra. Och ärligt talat så finns det bara en sak som jag kan göra bättre än alla andra och det är att vara mig. Att vara Anna helt ut i fingertopparna, det klarar ingen annan bättre än mig. Så varför vara avundsjuk på någon annan. Jag är ju jag och jag gör som jag gör.

vad är det med oss två, det har bara gått nån minut
utanför café 60 där har orden tagit slut
jag letar efter nått att säga men du ser åt ett annat håll
vad mer kan vi säga än hej och vad spelar det för roll

för mmmmm, jag nynnar för att bryta tystnaden
aaaaaaa, för att ingen ska förstå sanningen

ser du nått intressant där brevid din sko?
för du har stirrat dit på tok för länge nu
jag ska inte säga nått är inte mycket bättre själv
jag har räknat alla som gått förbi, det har varit tjugofem

för mmmmmmmv jag nynnar för att bryta tystnaden
aaaaaaa, för att ingen ska förstå sanningen

du vill gå nu, för jag ser du drar dig bort
jag ska göra det lättare för dig
ger en enarms kram och ler lite lätt
sen släntrar du iväg och jag inser vad som skett

för mmmmmmm, jag nynnar för att bryta tystnaden
aaaaaa, för att ingen ska förstå sanningen

för sanningen är den, det här händer dig och mig

om och om igen, om och om igen, om och om igen

kommer tystnaden.

"Would you freak out if I said I liked you?"

Samma fråga, samma svar, fortsätts att ställas, utan svar.

"-hur mår du?
-Jag mår okej.
-Okej är inte riktigt en känsla dock."

Varför svarar vi alltid okej då vi egentligen har en mängd känslor bakom sig? Alltid när jag svara okej ligger tusen känslor i bakgrunden. Så som trött, ledsen, stressad, osäker och allt annat. Men ofta tror jag inte att människorna menar något riktigt med sin fråga. Ibland tror jag att de bara vill ha ett svar. Och ibland är det så. Ibland bryr sig kanske personen som frågat inte riktigt om ditt svar. Men tänk hur mycket man uppskattar då någon frågar en extra gång: "men du, hur mår du på riktigt?". Då får personen äntligen ett ärligt svar. Men tänk va, att vi ska behöva använda frågan "på riktigt" för att få ett ärligt och sanningsfullt svar. Det är inte bra.

Frågar jag dig någonsin hur du mår så vill jag höra hur du mår. Jag vill höra exakt hur du mår. Bara så att du vet.

Ikväll ska jag dansa!! Jag ska dansa fult och konstigt och ha helt fantastiskt kul! Jag ska lyssna på min låt medan den spelas och försöka förmedla den där känslan som jag kände när jag skrev den. Gör du inget ikväll så kom t Kulturama kl sex och se oss!

Peter
-du har haft tur
Lucy
-vad menar du?
-du har fått se honom...jag önskar att han gett mig något bevis.
- vi kanske måste bevisa något för honom.

Ibland är Gud så otroligt nära utan att du vet det. Allt du behöver göra är att visa att du vill se honom.

Så går dagar då mitt liv fylls av att snörvla och hosta. Det är så där lagom kul men äsch, jag överlever.

Jag tänker ofta på drömmar. Kanske är det för att jag ofta drömmer mig bort till olika saker. Ibland tror jag att det man hoppas och drömmer om inte kommer bli sant just för att man tror på det. Som om man föreställer sig hur det ska vara att träffa någon och så blir det aldrig så. Jag vet inte men hittills har mitt lov varit så i stort sett. Jag har blivit väldigt överraskad över vad som hänt eftersom det inte varit alls vad jag tänkt men det har ändå varit helt grymt!! Ibland kanske vi inte vet vad vi vill innerst inne och vad vi behöver. Kanske??

Förr drömde jag om att bli musikalartist. Det gör jag inte längre, bara i hemlighet...för om jag inte berättar det för någon kanske det slår in.

Watching life trough glas, seeing My dreams lived from another eyes, the ripped feeling from My soul, staying trying to keep control

Äntligen är min iPhone landad på senapsvägen. Dock kom den med en ordentlig förkylning och feber och hosta. Inte alls roligt men det hjälper lite att jag bara kan sitta och leka med massvis med appar osv.

Känslan är oberskivbar. Allt jag har med mig till ett rep är en kompskiss. en enda enkel kompskiss. Sen ungefär fem minuter senare låter det helt underbart! Precis som jag tänkt i mitt huvud. Den 11 maj kommer jag och mina vänner stå på scenen i kulturama och framträda med våra låtar. Kom!

Det är så vackert när allt blommar och därför är det så tråkigt att jag inte kan vara ute och njuta av det.