En bra början

Vad är det som gör att vissa människor placeras i fack. Egentligen alla människor placeras in i fack. Vad har vi gjort för att det ska vara så? Var det något barnprogram när vi var små som var anledningen?
Idag är första dagen i skolan för många! Andra började igår och vissa en annan dag. Men runt dessa dagar så händer något. Vissa placeras in i fack och vissa är de som placerar. Vi fick nya ettor till vår skola och jag fick akta mig ordentligt för att inte döma ut någon av dem redan. För det är så lätt att göra. Döma på utseende, deras linje, de första meningar de säger till mig. Men jag skulle säga att den rollen som jag har personen kanske har 1% sannolikhet att vara sann.
En vis person sa en gång till mig att människan är som ett isberg. Du ser bara en liten liten del av personen, det som är ovan vattenytan. Ytan säger så lite om en person så att det är näst intill omöjligt att kunna döma omkring det.
Men vad gör då att några blir nördar, några blir coola, några konstiga? Hur kan de coola betraktas som häftigast på skolbalen trots att nördarna lagt ner minst lika lång tid på sin klänning och utseende? Jag förstår inte det här.
Ibland tror jag att fackplaceringen sker för att alla vi är osäkra. Om vi bildar grupper av människor kan vi lättare smälta in och inte riktigt behöva visa vilka vi verkligen är.

Men allt det där är så dumt! För det häftigaste som finns är nästan att vara sig själv. Och blir du accepterad för den du är, ger det en glädje som du aldrig kunnat tänka dig.

"människor ser till de yttre men Gud ser till hjärtat"
Låt oss alla se till hjärtat!


Att vara lillasyster.


"...som den lillasyster jag är i min familj. Hela min familj håller till exempel fortfarande instinktivt tillbaka mig när vi ska gå över ett övergångsställe, de tror att jag bara ska springa rakt ut på gatan."

Annika Norlin

Så är det. På något sätt är du alltid en lillasyster även om du växer upp. I dina vänners ögon kan du vara en av de mognaste de känner men i familjen är du alltid minst, yngst, tänker inte efter osv. Det bara är så. Men jag klagar inte egentligen. Det är speciellt att vara lillasyster. Både jobbigt och fantastiskt.


Komiskt men tragiskt.

Tänk vad ofta vi säger att livet aldrig är enkelt. Vi säger att åh, jag har så många problem och allt sånt där. Men ofta när vi inte har några större problem så ska vi ändå belysa dem. Ni vet som när någon frågar: är det bra? Och du säger: ja, fast jag glömde hårtorken på imorse.

Vad är det vi frågar efter? Vad är det vi förväntar oss egentligen? Ett fullständigt problemfritt liv? Finns det ens? Och då kommer ju också frågan, vad är problem och hur ser livet ut utan dem.

Lösningen till att få ett problemfritt liv har jag ingen aning om. Säg t i så fall om du vet! Nej, men jag tror att det finns en som kan hjälpa en genom livet. Gud. Han tar inte bort problemen men han tar dig igenom dem.


Utkast: Jun. 28, 2012

Jag fyllde arton igår. Det är inte klokt. Då menar jag verkligen att det inte är klokt! Jag ska inte vara arton. jag är ungefär fjorton. Samtidigt tycker jag ibland att jag är tjugo år eller äldre. Kanske är det så att åldern är svår att riktigt känna.

Jag vaknade i år morse med den där känslan av att något alldeles speciellt snart skulle hända. Och då är det fysiskt omöjligt att somna om. Så kom dom. Med sång, tårta och paket. Jag fick allt jag önskat mig. Framför allt en fiol. Det är ett av de vackraste instrumenten som finns tycker jag. Låter fint och otroligt vackert att titta på. På kvällen kom nära och kära till mig och uppvakta mig lite till. Under dagen förundrades jag över hur många som bryr sig om en. Inte för att jag tänker att ingen tycker om en utan snarare för att jag tänker att det borde inte vara så många. Det var hur som helst väldigt fint!

Nu är jag arton år. Vuxen som man säger. Fast nej. Jag är långt ifrån vuxen. Men visst är det ett steg på vuxentrappan mot vuxenvärlden. På många sätt längtar jag men på många sätt vill jag tillbaka. Men jag tror att det här är ett av få tillfällen i livet då jag känner att livet är bäst precis här. Där jag är. Inte i dåtiden eller i framtiden. Jag tänker inte så mycket på något av dem just nu och dt är skönt. Ibland måste man bara leva i nuet.

Sommarlovet.

Har förberett under dagen för en riktigt mysig skolavslutning med min klass. Förra året fick vi ingen tårta, inget "glad sommar" kort eller några ballonger. Trots att vi alla är över femton vårar så vill man ju fortfarande ha det så som det var förut. När man var mindre.

Är den där längtan efter sommarlov och att ha en mysig skolavslutning bara en tripp längs nostalgivägen?? Ett hopp om sommaren och en bild av vad fantastiskt det kan vara. Sommaren är magisk. Det finns ingenting som inte kan hända och otroligt mycket händer varenda gång. Jag undrar om sommaren är så för alla. Om alla ser det som en möjlighet. För de som njuter av skolans rutiner är det väl snarare en plåga att inte ha något som styr ens liv. Kanske är de dessa som har sommarjobb heela sommaren. Jag vet att många skaffar sommarjobb i behovet av pengar men själv undviker jag att jobba på sommaren så mycket dom det bara går. Jag försöker att få ib pengar på snabb tid, som i sommar. Jag jobbar tio dagar och tjänar precis så att jag kommer kunna ha så roligt som jag vill under resten av sommaren. Ibland tror jag inte det är värt att jobba under sommaren. Inga pengar betalar värdet av den ledigheten.

Sommar alltså. Den har kommit nu, utan att jag visste om det. Jag och en vän pratade för ett tag sedan att man lätt uppskattar någots "första" men att vi sen slutar visa uppskattning. Som med den första sommardagen. Då är alla överlyckliga och njuter till tusen. Men den femtonde sommardagen hör man inte alls lika mycket av hur underbart det är. Försök att njuta av varje dag som om det var den allra första sommardagen.


Segling

Det finns ingenting som mäter sig mot känslan ute på vattnet. Idag har jag seglat. I en liten segelbåt men med en härlig vind och en strålande sol. Jag kan inte säga annat än att det är helt underbart. I vissa stunder kan man gå nästan helt upp mot vind och då går det så ruskigt fort och du kan luta dig ut från båten så långt som du bara vågar.

En filosof har en gång skrivit om segling. Och att livet är sådant. En vind blåser och du sitter i segelbåten. Antingen kan du ta hjälp av vinden och följa vinden, eller så sätter du dig emot den. Det blir väldigt mycket svårare att segla men det är du som bestämmer då. I min tanke är vinden Gud och att du då väljer om du vill styra efter honom eller inte.

Du känner dig så fri när du är ute på havet. Det är som om ingenting kan stoppa dig! Du är fri som en fågel. Men egentligen så är det ju ganska farligt att vara på havet men det tänker man inte på där i båten. Då bryr man sig om friheten. Frihet är fantastiskt. Lite skrämmande och farligt, men fantastiskt!


Jag vill att han..


Ack att levt då.

Tänk om jag kunde fått vara med då. Hängt med Alice och alla andra. Strövat omkring i femtiotals klänningar och vackra frisyrer. Sjungit swing på swingklubbar och dansat lindyhop med någon trevlig pojk i hängslen och hatt. Gått på kullerstensgatorna till sen midnatt och sedan vandrar hemåt under soluppgången. Tänk vilket härligt årtionde det måste varit.


Vara bäst

Jag vill vara bäst. På allt. Alltså inte på allting samtidigt men jag måste ha en grej som jag är bäst på. Helt super konstigt men så är det. Jag blir sp avundsjuk annars.

Jag gillar inte min avundsjuka. Har aldrig gjort och kommer nog aldrig göra. Ändå är den min ständiga kompanjon genom livet och den lämnar mig nästan aldrig. Det är lite tråkigt att jag har svårt för att se andra människor vara bra på saker. Nej, det är mycket tråkigt!

För jag vill ju vara glad för andra. Och ärligt talat så finns det bara en sak som jag kan göra bättre än alla andra och det är att vara mig. Att vara Anna helt ut i fingertopparna, det klarar ingen annan bättre än mig. Så varför vara avundsjuk på någon annan. Jag är ju jag och jag gör som jag gör.


Den verkliga frågan?

"-hur mår du?
-Jag mår okej.
-Okej är inte riktigt en känsla dock."

Varför svarar vi alltid okej då vi egentligen har en mängd känslor bakom sig? Alltid när jag svara okej ligger tusen känslor i bakgrunden. Så som trött, ledsen, stressad, osäker och allt annat. Men ofta tror jag inte att människorna menar något riktigt med sin fråga. Ibland tror jag att de bara vill ha ett svar. Och ibland är det så. Ibland bryr sig kanske personen som frågat inte riktigt om ditt svar. Men tänk hur mycket man uppskattar då någon frågar en extra gång: "men du, hur mår du på riktigt?". Då får personen äntligen ett ärligt svar. Men tänk va, att vi ska behöva använda frågan "på riktigt" för att få ett ärligt och sanningsfullt svar. Det är inte bra.

Frågar jag dig någonsin hur du mår så vill jag höra hur du mår. Jag vill höra exakt hur du mår. Bara så att du vet.


En otrolig sanning

Peter
-du har haft tur
Lucy
-vad menar du?
-du har fått se honom...jag önskar att han gett mig något bevis.
- vi kanske måste bevisa något för honom.

Ibland är Gud så otroligt nära utan att du vet det. Allt du behöver göra är att visa att du vill se honom.


Drömmar

Så går dagar då mitt liv fylls av att snörvla och hosta. Det är så där lagom kul men äsch, jag överlever.

Jag tänker ofta på drömmar. Kanske är det för att jag ofta drömmer mig bort till olika saker. Ibland tror jag att det man hoppas och drömmer om inte kommer bli sant just för att man tror på det. Som om man föreställer sig hur det ska vara att träffa någon och så blir det aldrig så. Jag vet inte men hittills har mitt lov varit så i stort sett. Jag har blivit väldigt överraskad över vad som hänt eftersom det inte varit alls vad jag tänkt men det har ändå varit helt grymt!! Ibland kanske vi inte vet vad vi vill innerst inne och vad vi behöver. Kanske??

Förr drömde jag om att bli musikalartist. Det gör jag inte längre, bara i hemlighet...för om jag inte berättar det för någon kanske det slår in.


Berätta om dig för alla!

Det är ganska lätt att låta ens tro gå på. alltså att ha det där svaret inmatat och säga "ja, jag är kristen". Men så säger man inte mycket mer. Det är som att du har börjat gå på ett rullband, och du går inte av, men alltför sällan tänker du på varför du går just där!

Det kan vara lätt att glömma ibland. Att glömma bort varför du står för det du står för! Därför tror jag det är bra att prata om sin tro ibland. Att berätta för personer varför du tror som man gör och framför allt, vad det betyder för dig! För du inspirerar dels andra men även dig själv. Du påminner dig om vilken fantastisk grej som du hittat!

Jag fick känna på det här för bara någon dag sedan. Vi pratade om frid. Jag insåg att jag har en frid som jag varderar otroligt högt. En frid som håller mig lugn väldigt ofta, men framför allt en frid som aldrig låter mig falla till botten. Jag tror att Gud ger dig en frid, en trygghet i att vara hans. Den tryggheten bildar en grund som aldrig låter dig falla ner i mörkret. Du kan gråta, skratta, vara lycklig, olycklig men du är ändå i guds beskydd! Det är så häftigt!

Säg den som aldrig gråtit
säg den som aldrig varit vilse nån gång
säg den som aldrig har väntat
säg den som aldrig har längtat?

Jag vill berätta om dig för alla
vill visa vägen till dig
vill berätta om dig för alla
vill visa vägen till dig.


Fantastiska dag














Det luktar blommor överallt utomhus. Jag nyser hela tiden. Allting är grönt nu. Så pågrund av allt det här så har jag insett att det är vår på riktigt. Jag vandrade omkring i bara jeansjacka i drottningholms parker idag och det var väldigt härligt!


Still staying true

Nu för tiden...
Nu för tiden...
NU för tiden.

Ja nu för tiden ska det vara lätt att leva
fast ändå svårt
nu för tiden ska man ta allt man vill ha
och inte lämna nått kvar
nu för tiden ska man sticka ut, kliva utanför
får inte stanna i.
Ja nu för tiden ska man lära sig att gå
innan man kan stå

Nu för tiden flyr livet förbi
för vi alltid talar om stress
nu för tiden ska man må så bra
att ingen är perfekt
Ja nu för tiden kan man vara bra
men alla är samma sak
Ja nu för tiden ska man veta vad man vill
och måste räcka till

Förlåt mig om jag låter bister men sann
men jag förstår mig inte på min egen värld

Nu för tiden ska man vara stark
och inte gråta
Nu för tiden ska man upp till toppen
även om det leder till botten
Och nu för tiden ska man vara ung
när man är gammal, och gammal när man är ung
Ja nu för tiden är livet svårt att klara
och att veta vem man är och vem man vill vara

Det här är en av de allra bästa texter jag skrivit tycker jag. Men ändå är det den som är absolut svårast att komma på en melodi till. Jag har försökt i ett år nu men det går inte. Någonstans tycket jag ändå att den talar sanning. Varenda påstående stämmer in.

Förberedelser inför Nationellt prov.

"som en vind når stranden, vem har sagt vart den fick gå?"

Jag sitter och funderar på ämnet "dit vinden blåser". det är årets ämne för Svenska B nationella prov. Det är ett ganska svårt ämne tycker jag. Det är lite svårt att sätta fingret på vad som går att placera in i ämnet. Dock ska jag inte klaga för jag tycker det är oerhört intressant.

jag tror jag kommer skriva om "vikten av vikt". alltså helt enkelt om utseendefixering. fixeringen som vuxna försöker förklara för oss att den är dålig medan de ändå sysslar med att försöka gå ner ständigt själva. ett märkligt faktum tycker jag!


jag har gått upp kanske 20 kg sedan sjuan men jag bryr mig inte ett skvatt. För jag tycker jag är vacker!

Paris,

Jag har inte svårt att föreställa mig den lilla sneda gatan med hus i alla färger och av alla former. Gatan har blommande träd och solen lyser alltid in. Jag har inte svårt att föreställa mig den lilla proten i trä med ett stort handtag. På en av ringknapparna står namnet "Martinson/Hansson". Jag har inte svårt att föreställa mig den vita dörren du skulle möta om du gick tre trappor upp. Dörren med ett litet hjärta av trä hängandes där det står "Bonjour" Går man in genom dörren möts man av en liten trång lägenhet bubblandes av färger. Det luktar alltid kakor eftersom jag använder ugnen konstant. Victoria sitter i ett hörn och håller på med en tavla. Hon målar av våran utsikt som dekoreras av både notredame och la tour eiffel. jag har inte svårt att föreställa mig alla de människor som skulle komma och hälsa på oss där.

Men jag har svårt att föreställa mig att jag någonsin kommer kunna slita mig därifrån. Åker jag till Paris, kommer jag någonsin komma tillbaka då?


Stockholm och paris, där har jag mina egna paradis. I stockholm lever jag och till paris ska jag en dag.

As time goes by

Jag både avskyr och älskar tiden. Ibland går tiden för långsamt då jag vill att den ska gå snabbt. Då avskyr jag den. Jag avskyr den också då den går alldeles för snabbt och jag inte hinner med. Men ibland under fina stunder då jag vill att tiden ska gå långsamt, gör den faktiskt det. Då älskar jag tiden. Och ibland rusar tiden förbi och jag springer brevid och älskar hastigheten.

Tiden kommer nog alltid vara ett sådant där fenomen som jag aldrig riktigt förstår mig på. Jag tror på något sätt att jag inte riktigt förstår vad som menas med tid. Det är ju vi själva som kommit på ordet. Tiden finns, fast ändå inte. Om man ska tro på lite skojig fakta så går ju tiden snabbare ju högre upp man kommer. Så om jag bor i en skyskrapa lever jag då kortare än en på marken? Jag vet inte alls.

Jag tror nog aldrig att tiden kommer räcka tll. Jag tror aldrig att du sluter dina ögon en dag och tänker: åh, nu har jag gjort exakt allt som jag ville. Fast kanske ändå? kanske inser man att man gjort allt som man egentligen behövde göra.

Men innerst inne gillar jag tid. För den förändrar saker, tar saker och ting framåt. allt blir bättre med tiden. Helt sant.


Den vackraste gåvan i världen

Han gav mig liv.

Han gav sitt liv. För att ge mig liv.

Han kunde ha gett mig guld. kunde ha gett ädelstenar, silver, vad som helst!

men han gav mig den finaste gåvan.

Den gåvan som betyder allt och gör allt det andra till ingenting.

För han gav mig livet!

Han gav mig liv!!!


Someday

Jag SKA starta ett café någon dag. Om än bara för en sommaren men det ska ske! Jag ska baka allt det där som jag älskar att baka. Jag ska ha stammiskunder som kommer t mitt fik på eftermiddagen. Det ska vara skön musik och allmänt, ett trevligt ställe.





Mina senaste specialare.


Tidigare inlägg
RSS 2.0