Helgen har varit stressig! Second hand på lördag morgon vilket var stressigt pga allt jag ville få tag på. Hittade en underbar klänning/kavaj och en marchesterkavaj! Åh, och typ fem tyger och finfina knappar. Alltid lika nöjd efter en sväng där.
Sen så överraskade jag ju som sagt Molly hela eftermiddag/kväll så lördagen var väldigt upptagen. Men så igår, söndag, fick jag en fantastiskt skön paus! Vi (mor, far och bror) åkte ut till Sandhamn i skärgården. Det var finfint. Ut med en liten mysig båt, lunch på värdshus, promenad runt hela ön och en mysig hemtur i skymningen i en mycket trevlig båt!


Fin båtresa dit!

En promenad mot Sandhamns värdshus

Gillade att det står (kan innehålla hagel) efter andbröst...Jag tappade aptiten en smula!

Fina föräldrar som firade 30 års förlovningsdag ;)

Vacker skärgård!


Saknar havet mycket!


Älskar min nya jacka!

och en mysig båt hem!

En lugn och trevlig dag, då även mobilen dog under förmiddagen så jag var mobilfri också! Man borde ägna sig en sådan dag i veckan!

Akta dig för att säga någon önskan till mig nån gång för vanligtvis tar jag in de direkt. Som med Agnes. Hon sa att hon ville ha en stickad poncho och tre månader senare lång den där! Sen så sa ju molly för nån månad sen att hennes perfekta födelsedagsfirande vore att hon och hennes vänner skulle äta tillsammans och sedan gå på musikal! Så igår fick hon det av oss! oss(jag, issa, emelie och martina) det var prima! Vi åt picknik och gick på djungelboken! Det bästa var att överraska henne, först med picknik och sen att kidnappa henne på tunnelbanan. har aldrig sett någon så rädd som hon var då! Och jag var inte den bästa tjejen att leda henne då vi stötte i rulltrappsräcket hela tiden! Men mysigt var det och Djungelboken varunderbar!


En överraskad tjej!

eh, en smulad överraskad när ögonbindeln dök upp också.

Mysmys picknik! i solen!

Förlåtelsee är nog något av det finaste som finns. Jag tror verkligen det. Men många har så svårt för förlåtelse, och det är märkligt. Både att det kan vara så svårt att förlåta andra men även att det kan vara så fruktansvärt svårt att bli förlåten eftersom man ibland inte känner att man är värd förlåtelsen.

Att förlåta är fint. Jag har relativt lätt att förlåta andra, men svårare att förlora mig själv. Men det lättaste är nog att säga att den gyllene regeln passar precis in här! Ni vet den där som man hela tiden fick skriva när man var liten och satte upp på väggen. Jag kan förlåta andra för småsaker ganska lätt. Det är de större sakerna som kan göra det svårare. Men det borde ju vara antingen eller, att antingen är det svårt eller lätt, egentligen borde inte frågan spela så stor roll.
Ibland förlåter man nog människor bara för att få ha dem kvar. Man vågar inte fortsätta vara arg på en person, för då kanske den går ifrån en. Jag förlåter människor ibland av denna orsak, men oftast förlåter jag människor för att det är så fruktansvärt jobbigt att hålla kvar i att vara arg. Det går en på nerverna. Och då mår man bara dåligt. Istället kan det vara så att genom att förlåta en person så behöver det hela inte göra lika ont. Du kan få välja om du vill låta hatet ta över i ditt liv, eller låta kärleken ta över, ditt val!

Att få förlåtelse kanske du inte tycker att du är i behov av? Jag vet inte, men så kan jag känna. Jag är ofta i behov av att få förlåtelse av andra människor men ibland kan jag tycka att jag inte behöver någon förlåtelse från Gud. Jag kan liksom tycka att jag är felfri inför honom. Men det är jag ju inte. Det vet jag. Men ibland känns det som så. Men det är fint att veta att jag när som helst kan be om förlåtelse till Gud och bli förlåten. Jag vet ingen av mina vänner som kan garantera mig det.

Det är fint med förlåtelse. Nästan det finaste som finns.
För finns det någon större kärlek än den som förlåter?

Du är förlåten, du är förlåten, du är förlåten
Du kan gå fri!

Kan nån förklara hur det känns
för jag har inga ord
jag kan inte säga hur jag mår
vet att några faktiskt förstod

Att sitta på bussen varenda dag och åka den där irriterande resan fram och tillbaka. Jag kan så ofta bli galen på att åka förbi så vackra miljöer och fråga mig, varför jag sitter på bussen? Men idag så tog jag saken i egna händer och tog med kameran. Så hoppade jag helt enkelt av vid Drottningholm på vägen hemåt och vandrade omkring där en stund. Det var väldigt fint att få göra. Samla tankarna och samla foton. Jag är fruktansvärt dålig på att fotografera men när det är någonting vacker man fotar så blir det ju vackert trots fotografens prestation!

As I went down in the river to pray
Studying about that good old way
And who shall wear the starry crown
Good Lord, show me the way !

O sisters let's go down,
Let's go down, come on down,
O sisters let's go down,
Down in the river to pray.


Good Lord, show me the way

Frys












Tack! För att jag bara fick en liten liten paus i min vardag. Om än bara några få sekunder så känns ändå allting så mycket bättre när man fått den där lilla stunden. Jag ska baka kanelbullar med mamma nu. Och plugga. Massvis. Men det känns väldigt bra just nu. Samtidigt som vissa saker känns dåligt. Men jag har sådana fantastiska vänner. Älskar dem. Kanske behöver jag de stunderna då jag sitter framför bloggen också. Eftersom det får mig att ta en paus från vardagen. Kanske är det just därför jag bloggar. Jag vet inte. Min sing and song writer lärare säger att det är hans vanligaste svar: Jag vet inte. Och jag önskar att jag skulle kunna svara det oftare. Men jag känner alltid att jag vill ha svar! Jag vill aldrig säga: Jag vet inte.


Anna; Frys!

-kan du sluta tjata om din förändring
jag vet redan allt du vill
ingenting kommer förändras
som du håller på

-Kan du sluta tala om vad jag gör
jag kämpar för vår värld
du sitter på din stol, skriver låtar om ingenting
se dig omkring!

-Kan du sluta babbla om världen
och dess problem
jag orkar verkligen verkligen inte höra på
och våga inte säga till mig
vart jag ska gå

-kan du sluta tänka på dig själv
och se alla andra som lider här
allt handlar faktiskt inte om dig
och om dit liv och allt det där

-nej men förlåt då men jag trodde alla skulle må bra
-ja, precis så sa jag det skulle va
-men räknas inte jag in i din ekvation
-ge mig bara en revolution

Jag förstår mig inte riktigt på programmen som försöker få fram sveriges bästa röst! För hur ska det gå ihop? Dessutom så finns det en väldigt stor skillnad på bästa röst, intresssantast röst, orginellast röst osv. Därför tycker jag att alla de här programmen är lite b pågrund av det.
Men om man skulle säga vem svergies bästa röst är, vem skulle det bli? Nej, jag tycker inte att jag har svergies bästa röst! Jag tycker att jag sjunger helt okej men det spelar inte riktigt någon större roll. Iallafall så funderar jag ofta över sådana saker. Det finns åtminstonde några röster i svergie som slår lite högre än alla de andra enligt mig! Och nu tänker jag prata om de som lever eftersom annars radas hela listan upp med evert taube och alice babs och ni vet. Men iallafall här är de namn som jag själv skulle sätta på topp tio: Tommy Körberg, Helen sjöholm, Sissel Kyrkjebo, Ola Salo, Peter Jöback, osv. Nu säger jag inte att dessa röster är de jag lyssnar mest på, som är intressantast eller någonting sådant. Men jag vet att dessa personer har en sådan röstkapacitet som slår väldigt mycket annat.
Jag har alltid facinerats av Ola Salos röst. För han kan ta varenda ton känns det som. När jag hör honom vet jag att jag aldrig kommer få höra en falsk ton från honom, för han sjunger aldrig falskt. Och han kan gå jättelångt ner och låta som en ritkig bas samtidigt som han sjunger en av de högsta falsetterna jag vet. egentligen påminner Ola och Peter Jöbacks röstkapacitet mycket om varandra, bara det att Peter låter väldiggt mycket mer feminin än Ola och han wailar bort en hel del också. Därför får både Ola Salo och peter jöback finnas med i min kategori på svergies bästa röst.
Men sveriges bästa röst är nog sällan sveriges mest intressanta röst! Jag tycker Håkan har en intressant röst, Salem al Fakir har defititivt en intressant röst, Anna Järvinen, Annika Norlin, osv. Men dessa är ju de som jag faktiskt lyssnar på mycket mer till vardags än de andra. Vilket kanske visar just att det är de intressanta rösterna som spelar roll. Så jag tror inte riktigt på programmen för jag tror att de intressanta rösterna måste få hitta sin väg själv och inte bli puttad ut i rampljuset.

Så rusar en helg ifrån en, utan att man riktigt har hunnit med att märka det. Jag har njutit av lugnet under helgen och försökt att pressa ut det till max!

I fredags var jag på en grej som aldrig kommer upplevas igen. The Arks sista spelnning, på Gröna Lund. Mötte upp bästa vännen och så for vi. Stod i kö en stund eftersom hon inte varit smart nog att köpa grönan kortet men så kom vi slutligen in. Efter många om och men stod vi slutligen en meter från scenen!!! Helt fantastiskt med tanke på att vi ställde oss där halv sju! Så var det bara att vänta. Jag var mest spänd eftersom jag tycker att Ola Salo har en sådan alldeles fantastisk röst! Agnes var mest spänd eftersom de är några av hennes allra största idoler! Och alltså när skynket framför scenen åkte upp så började känslorna flöda. För de är så otroligt bra! Jag har aldrig hört dem live förr, men har lyssnat på dem några år nu.


Denna talangfulla människa!

De lekte verkligen på scenen!

mmmm...

Fantastiska gitarrister!

Agnes älskar deras scenkläder!

En mycket vacker kväll!

Men tillslut var det dags att släppa taget. Med Calleth you, cometh I avslutades konserten med väldigt många hulkningar i publiken. Men jag måste säga att jag nästan tyckte det var väldigt bra att de lade av nu. De har inte blivit överflödiga utan man kan komma ihåg dem helt och hållet positivt!

När mitt hjärta är fullt av bekymmer
gör din tröst mig glad.

Ps 94:19

En vacker höst verkar vara i antågande. Vilket gör mi glad när solen ligger på under kvällstimmarna. Nu har solen gått ner men det gör ingenting just nu. Jag vill bara stå i solskenet en stund!

Det är fint; att få leva
att få andas och att få le
det är vackert att få titta
att kunna känna; att kunna ge
och det är underbart att få vara
som man är och som man vill
det är nog värt att finnas till

En vacker dikt som inget säger
mer än gammal vardagsmat
men när fick du inte längre säga
sådant som redan sagts
och som inte är nytt
de orden kan vara vackrare
är nytt och kort
båda ger nog något gott

Jag vill ha en tidsmaskin som kan frysa alla till is för en stund. Så att jag kan få ta mig tid och bara ta det lugnt. För när jag är sjuk så blir jag bara stressad av att inte vara i skolan vilket gör att jag aldrig blir frisk.

Varför lever varenda en här omkring med massa stress? Och ingen ändrar någonting även fast än alla lider. Det finns nästan ingen som kan påstå sig leva utan stress, men det är ingenting som förändras ändå. Pågrund av ett kravfyllt samhälle. jag blir galen av det. Jag klarar knappt av att ständigt vara stressad. Så dags att ta det lugnt istället.

Jag orkar inte.

Har ju som några av er kanske märkt, sytt en hel del under de senaste  dagarna. Framför allt när jag varit sjuk. Gillar att ägna mig åt någonting som jag använder händerna åt när jag är trött och febrig. Iallafall så har jag haft några tyger tillhand efter lite secondhand köp och en tygrea i somras. Dessa två tyger resulterade i två nya klänningar. En med min klassiska femtiotals modell, men med fyrkantig urringning. Dessutom en så otroligt fin ny modell och jag älskar! Den är dessutom fodrar med sidenliknande foder. Så bekväm så att det inte är sant!


Den rutiga femtiotals klänningen!

Och så den blåa ganska gammeldags modellen!

Bakifrån!

Igen...

Vackra vackra klänningar. Förlåt för min egoism men jag känner att jag är väldans nöjd med dessa två!

Tänkte på en sak igår. En kärlekslåt som jag alltid tyckt mycket om som jag helt enkelt fann en annan mening till i mitt huvud. Fint att kunna få se lite skillnad på låtars mening då och då för att de ska kunna få nytt liv. Men jag har verkligen aldrig kunna ändrat mig så här om någon låts mening. Men igår gjorde jag det.

Du är det finaste jag vet
när allt annat känns falskt och fel
...
och det är så jag säger det
du är det finaste jag vet!

En kärlekssång, men ingen säger till vem. För mig så kunde jag rikta refrängen till Gud. Vilket var väldigt fint. Jag undrar om någon annan i den där stora publiken tänkte som jag. Men det skulle jag väl ändå inte tro! Nåja, jag tyckte iallafall att det kändes bra att inte alltid behöva förknippa varenda kärlekslåt med någon avdankad förälskelse!

Håkan Hellström alltså. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig men allt vad jag tänkt slog han! Han var så fantastisk så att jag knappt kan beskriva det. han sjöng exakt så som jag ville han skulle sjunga, han hade exakt den energin som jag ville att han skulle ha och jag var där med mina fina vänner, som framför allt emelie, kunde varenda text! Oj, vad jag skrek. Lite dumt kanske. Igår så trotsade jag ganska så rejält en förkylning men det verkar inte som om det blev någon så där jättestor kollaps. Första dagen idag som jag inte är gränsfall till feber. Så nu är jag mest hes. Men han var värd det. Jag kan bli så sjuk att jag är sängliggande. Men det gör liksom ingenting. I vissa stunder rann nästan tårarna. För hans texter går in i mig helt och hållet! Oj. Oj. Oj. Nåväl, nu ska jag sluta. Men tack för igår!


I början stod vi ca fem meter från scenen. Fantastiskt nog!

Jag är en smula förälskad i Håkan Hellström! Han är alldeles fantastisk. Hans röst. Hans texter. Ingenting är så bra som han på det han gör. Usch för att inte se honom. Men jag ska se honom. Trotsa förkylningen och bara åka in. Jag ska för sjutton inte missa den mannen ikväll. Om jag dock blir sjukt sjuk på kupen så ska jag se honom. Åh, jag ska se Håkan hellström ikväll. Det blir galet nice jue!

Tack för mig!

Mitt lilla tips: ÅK TILL GRÖNAN OCH SE VÄRLDENS BÄSTE MAN!

I thoght you said summers gonna take the pain away?

Have you ever had the feeling that no one really knows, what you're all about
and when you try to tell them they all got things to do, tonight.




I miss my summer.

(men bara tre och en halv månad kvar till jul, vilket betyder bara två och en halvmånad tills pynttime!)

Fin syster som bor tillgängligt.
Förra måndagen hade jag cirkus en timme över innan jag skule iväg till min vän. Iallafall ¨så bor min syster därför så lägligt eftersom jag bara behöver åka typ tjugo min från stan för att komma till henne och är ju därför fortfarande nära stan! Väldans bra!


Gillar dig också Jossan, men du bor i linköping...Lite långt ifrån!

(om jag skriver kosntigt; har feber så orkar inte tänka)

Så nu har en förkylning brutit ut i mitt fina liv. Jag orkar inte rikitgt med det för denna helg är min mest uppbokade någonsin. Framför allt så spelar Håkan imorgon. Vilket inte riktigt är okej att missa. Men jag är hemma idag för att kurera mig tills imorgon. Inatt sov jag inte mycket pga feber och halsont. tror iallafall jag hade feber, hade lite feber nu på morgonen. Men, men nu sitter jag här framför tv:n och funderar på om jag ska sova igenom hela dagen, eller göra någonting vettigt. En riktigt svår fråga att ta itu med när man samtidigt ölnskar att ens hals inte skulle existera. Utan min kamera så känner jag inte att jag har någonting vettigt att skriva riktigt. Mina skolfoton ska komma när som helst och idag ska jag hämta mina fina pippitröjor på posten. Ser fram emot det otroligt mkt!

Jag är inte perfekt för dig
och du är inte perfekt för mig
och jag kan nog fungera utan dig
och jag vet du fungerar utan mig

och jag gör dig galen när jag
måste höra varför du gillar mig
och du gör mig galen när du
aldrig någonsin säger hur du känner dig

men vi är undantaget som bekräftar regeln
Vi är inte som de andra
men vi är undantaget som bekräftar regeln
man ska inte vara som vi
men det struntar vi i.

Efter några år eller så
är det dags att bryta upp
hitta någon ny att förstå att dela allt med
att kunna klara sig utan varandra

och jag gör ju dig galen när jag
måste höra varför du gillar mig
och du gör mig ju galen när du
aldrig någonsin säger hur du känner dig

men vi är undantaget som bekräftar regeln
vi är inte som de andra
vi är undantaget som bekräftar regeln
man ska inte vara som vi
men det struntar vi i.

Slutligen skringras alla, ingen blir kvar
och med tiden glömmer man det som var

men grejen är ju den att
vi är undantaget som bekräftar regeln
vi är inte som de andra.

Bara en månad kvar tills fyra år sedan vi åt lunch ;)

Jag vet att Gud finns när jag ser blommorna. Jag vet att gud finns när jag får regndroppar på min kind. Jag vet att Gud finns när jag umgås med min vän som jag bett om så länge. Jag vet att Gud finns när jag har fantastiska dagar på kulturama. I mitt liv existerar inte frågorna "om gud finns". Utan snarare "Vem är denna gud?". Vem är den här Guden som jag har blivit så beroende av. Vem är han, varför ville han ha mig...Det är det jag inte förstår. Men jag vill så gärna, så, så gärna förstå det bättre! Så om någon har en förklaring. Förklara det för mig.

when I see the sunshine, when I see the sunshine, when I see the sunshine, I know that there is god.
When I see the grass grow, when I see the grass grow, when I see the grass grow, I know that there is god.
When I see you and me, when I see you and me, when I see you and me, I know that there is god.

Jag har lite av en bloggtorka. När det inte känns som om jag riktigt har någonting att skriva om. Samtiidgt som jag har värsta flytet när jag skriver musik. Måste det vara det ena eller andra? Inte vet jag. Men jag hoppas att jag kommer igång snart igen. Tråkigt det måste vara att läsa min blogg dessa dagar!

Kanske om jag någon gång fick veta att jag dög
kanske om jag förstod att allt inte handlar om mig
kanske om jag kunde sluta vara så där elak ibland
kanske om jag struntade i fixeringar lite grann.

Kanske om jag skulle sluta leta överallt
Kanske om jag lämnar platser där jag inte trivs
kanske om jag kunde vara snäll mot dem som vill
kanske om jag bara log och bara stannade till

Kanske om jag inte var en sådan egosit
kanske om jag inte ville något med mitt liv
kanske om jag kunde leva för nån annan

Skulle jag då vara perfekt?


Om någon har ett svar?

I söndags ringde en vän. Hon frågade om vi inte skulle gå ut och gå och jag sa ja. Så gick vi. Och ni vet när man bara pratar och tiden liksom bara rinner förbi och man inser att vi har visst gått i en timme och vi befinner oss visst på toppen av skidbacken. Vilket gjorde att vi såg ut över hela stockholm. Så vackert så! Vi såg globen, och kaknästornet och allt annat som är stort i stockholms området. Det var väldans fint att stå där uppe.




omedveten vän.

Ett annat fint tillfälle var när jag (ganska så frivilligt) följde med Molly på bio. Jag ville verkligen se bridesmaids men det ville inte hon. Definitivt inte. Så först tjafsade vi en stund om det tills vi kom fram till att vi kunde gå på Harry Potter. Vilken molly inte hade sett ännu....Skamligt. Iallafall blev jag bjuden på bion då så det blev ju bra tillslut. Men resan dit var helt sannslös. Först så satte vi oss på T-banan vid gullmars. Åkte ett tag. Upptäcker att vi är vid slussen(skulle av vid medis). SÅ vi går av vid slussen och hoppar på den mittemot. Vilken självklart leder oss till Gamla stan. Så vi går ner och går upp på rätt uppgång och går på igen. Så åker vi en station, hoppar av vid slussen. Tack och lov insåg jag detta innan tunnelbanan hade åkt så vi kom på den igen och kom slutligen fram till medis. Under bion var det jag molly och en farbror som kollade. Jag spillde vatten över hela mig, molly behövde kissa i finaste tillfället och ja, det var en spännande upplevelse!


Gillar dig!

(Förlåt för de dåliga bilderna, men kameran är på lagning!)

Igår. Det var fint. Jag och fyra av mina närmsta vänner åkte till Gröna lund och gick och såg Oskar Linnros. Han var fin. Men framför allt var det fantastiskt fint att få umgås med mina vänner. Har saknat Isabell så otroligt mycket och Elin också! Det känns så konstigt att inte vara alla i korridoren. vi ska träffas på söndag igen. Äta lite middag tillsammans och så där. Det blir fint. riktigt fint.


Vi är ganska så knäppa vi. Eller ja, väldigt knäppa.

Fina flickor.

Vi är nog värst av oss alla fem. Iallafall när vi har varit riktigt trötta och fått varsin sockerkick.

Konserten var bra, men det allra bästa och det mest fantastiska var när de spelade "Från och med du". Åh, det var alldeles fantastiskt fint!

Jag var på en gudtjänts i söndags och det var en riktigt bra predikan. Det är oftast bra. Men ibland kan det vara den där känslan av att man mycket hellre skulle vara någon annastans. Så var det inte.

Pastorn pratade om girighet. Efter gudtjänsten kände jag det som om jag ville skänka allt jag någonsin ägde till barnen i afrika. Men det som egetnligen fångade mig mest var att han pratade om ordet "förnöjdsamhet". I vårt samhälle så har det ordet nästan blivit ett dåligt ord. Det är nästan fult att säga att man är förnöjdsam. Man ska alltid vlja ha mer, bli bättre på saker och ja hela tiden sträcka sig till nya gränser. Ganska konstigt egentligen. En dam som satt bakom mig den söndagen sa att "förnöjdsamhet" var det vackraste ord hon visste. Jag hade aldrig någonsin tänkt på det ordet. Kanske för att jag nästan aldrig hört ordet nämnas. Men jag förstod vad hon menade. T'änk vad vackert det egentligen är. Att få vara nöjd. Med sig själv, med det man har, med allt! Jag tror att ganska få når denna förnöjdsamhet. dessutom tror jag att fler mindre rika når det än de rikaste. För om du tjänar pengar, vill du bara ha mer och mer och mer. Du blir aldrig nöjd.

Jag måste verkligen lära mig att bli förnöjdsam. Jag vill alltid ha mer och mer. Men så beslöt jag mig i söndags för att jag inte ska jobba någonting i höst. jag har lagom med pengar, så att jag klarar mig. Så varför utmana ödet och utmana att jag kanske kollapsar i år igen, mot att få massa mer pengar. nej, så ska jag verkligen inte göra i år. I vår kanske jag jobbar men jobb känns på något märkligt sätt inte längre lika viktigt. Jag orkar inte bry mig om att ständigt ha rätt kläder och förnya garderoben. Utan det får bli som det blir.