Våga hoppas!

Vart ska jag? Ska jag någonstans? Eller ska jag stanna precis här?

När jag var yngre visste jag oftare vad jag ville. Nu vet jag inte lika väl. Förut visste jag att jag skulle bli musiker. jag vill fortfarande men jag vet inte om jag tar mig dit. Likadant som jag också knappt tvivlade, tvivlar jag desto mer nu. är det vad man lär sig av att bli stor? Att tvivla på det man tror på? I sådana fall vill jag inte bli stor. är det vad som innebär att man blir stor, att börja ställa frågor? Kanske är det så.

Men måste vi börja ställa frågor? Jag tror det. Men vi behöver inte ha som mål att aldrig ha något mål och något säkert heller. I Svergie ska vi vara medelmåttiga, alltså inte ha så starka åsikter. Men dit måste man inte gå. Men för att vara säker på sin sak kan det vara bra att ha prövat det en tid. Prövat och studerat så du verkligen vet vad det är du tror på!

ungefär som källkritik. Det är bara till för granskning så att du vet vad du litar på.

men ändå är det någonting fint med barnatro och barnasinne. Det är ju det vi alla säger. Och det tycker jag också. Jag tycker att det är någonting att värdera. och jag tror att det är vad granskningen är till för. Att återgå till den barnatro där du sätter allt ditt hopp till olika saker och då du vågar hoppas på omöjligheten!


Gud är ljus.

Han finns där. Varenda dag. Han väntar, varenda sekund. han knackar på din dörr, hela hela tiden. Han hoppas på dig. Det finns ingen i hela världen som hoppas så mycket som honom! Han tror på dig! Han tror att du kan göra allt, med hans hjälp! Han ser dig! vart du än är så ser han dig. De stunder som du sitter och inte tror att det finns någon där finns han där. Han älskar dig! Det finns ingen som älskat som honom. Och han älskar dig oavsett. Helt villkorslöskärlek. Men han önskar att du skulle älska honom tillbaka.

Gud ger ljus i min tillvaro. För han lyser upp mitt mörker.


Vilken grej!

Åh det är så häftigt! Det är verkligen cool och jag förundras över det om och om igen. För ni förstår: Gud består alltid. Han består verkligen alltid! och han är så himmelskt bra! Ibland så går jag vilse och känner att jag inte har fokus på något men sen kommer jag ihåg vad jag glömt. Jag har mitt fokus. Långt in i mitt hjärta. Det fokuset har jag haft så länge men jag glömmer det ibland.

För om jag går fel...Gud består

Om jag blir slagen...Gud består

Om jag blir sårad, spottad på, nertrampad...Gud består

Om jag dör...Gud består!

vissa kallar det naivitet, jag kallar det hopp! Ett hopp som jag inte KAN leva utan.


Ibland skuggar problemen bara över men det går ändå att se ljuset!

Frågor en tisdagkväll.

Jag var nog smartare förr i tiden. Trots allt. För då skrev jag smarta saker, pluggade lagom, träffade vänner, hade lagom klädbehov och så vidare. Nu så gör jag allting överdrivet eller alldeles för lite. Fast kanske är det så att jag bara har en illusion över hur det var förut. Och så har jag en vision av hur det ska bli framöver. Tror att många tänker så här. Fantiserar antingen om en tid tillbaka eller om en tid framöver. Hur många kan påstå att de till hundra procent lever i nuet? Jag gör inte det, men jag lär mig. Sakta men säkert lär jag mig att leva i dagen idag. För det är ju så! "låt dagen idag fyllas av glädje" "Lev denna dag som den vore din sista". Det där senaste citatet är i och för sig lite svårt. för om det vore min sista dag skulle jag sitta och krama om mina nära och kära varenda sekund av den dagen och det kommer jag ju inte göra varje dag. men jag tror ändå att det innehåller någonting det där citatet. Att du inte ska försumma en dag för längtan till en annan. Att kanske inte leva på längtan till det kommande, utan faktiskt också njuta av tiden idag. Stund efter stund, dag efter dag, månad efter månad, år efter år. Så går tiden och då kanske man kan känna att man levt sitt liv till fullo när det en dag tar slut. men det är klart...Kommer vi någonsin känna att vi fått nog?

ord på min väg



I have a dream, a song to sing
To help me cope with anything
If you see the wonder of a fairy tale
You can take the future even if you fail
I believe in angels
Something good in everything I see
I believe in angels
When I know the time is right for me
I'll cross the stream, I have a dream

de enklaste orden inneåller något så mycket mer än bara enkla ord. De innehåller ett helt liv. "I have a dream, a song to sing, to help me cope with anything."


Ta dig tid.

allt handlar om vad du ger din tid till. Om du väljer att ge din tid till att vara glad, eller att vara ledsen. Om du väljer att umgås med vänner eller familj. Om du går gymnasiet eller börjar jobba på direkten. allting handlar om din prioritering av just precis, din tid.

Jag har aldrig förstått mig på tid. Jag kunde aldrig klura ut som barn vad vuxna menade med "jag har inte tid". För visst hade de tid, de hade bara inte de prioriteringarna. Och är det inte alltid precis så för oss hela tiden. "jag har inte tid" betyder inte att personen inte HAR TID, utan att den prioriterar skola, jobb, kamrater, familj framför någonting annat.

Om jag har lärt mig någonting om Gud så är det just det här. Han vill att vi ska ta oss tid. Ta oss tid till att vara med honom. Prioritera Gud först. Jag gör det sällan men det är en bra grej! Bara stanna upp och fundera en stund. Om du inte tror på Gud så stanna upp ändå. Vad har du att förlora? du får iallafall en lugn stund. stanna upp och fråga dig vart du är någonstans? Vart är du påväg? Kan det finnas en gud? och i sådana fall, vad vill han med dig?

Sen när var det så svårt att säga jag älskar dig?

Hej du det var ju ett tag sen, sexhundradagar men vem räknar precis?
och jag tänkte jag skulle höra av mig och säga att allt är fint.
jag har träffat en annan nu, han behandlar mig bra, jag går och nynnar hela tiden
och jag har färgat håret, och fått pollen allergi och..är du fortfarande arg?

Det vackraste i världen.

Kärlek. Jag kan inte komma på ett enda ting i hela världen som motsvarar kärlek. Kärlek får oss att göra allt, att låta bli allt, att krossa floder, berg, hav. Alla mål vi strävar mot går alltid att koppla ihop med kärlek. Kärlek är en gåva. Den allra största gåvan från Gud. Han gav oss kärleken.

Kärlek är vacker. Vacker så som snö gnistrar i solen. Vacker så som de ljusgröna fälten på en solig sommardag. Kärlek. Kärlek. Kärlek.

Kärlek är underligt. Varenda dag så funderar jag över hur otroligt häftigt det är med de som gifter sig. Att lova att älska den andra för resten av livet. Det är något av det vackraste som jag kan tänka mig. Därför gråter jag på bröllop, mer än på begravningar. Jag gråter då jag tänker på vilken gåva de två som gifter sig ger till varandra.

Kärlek är häftig! Tänk att känna så mycket för en person att du vill vara med den för resten av livet? Eller bara kärleken till en vän. Vänner som du gör allt för. Tänk va, du gör allt för kärleken!

Kärlek är bestående: Sann kärlek. Alltså verkligen sann kärlek, består.

Kärlek.


Skulle du titta förbi?



Jag önskar varje gång jag bakar, att jag skulle ha mitt eget fik där jag bara kunde baka hela dagen. Och då och då plocka upp gitarren, gå upp på den lilla scenen i vänstra hörnet och spela några låtar. Jag kunde bjuda dit mina musikvänner att spela, vilka några säkert kommer vara ökända redan. Jag skulle baka drömmar, citronkaka, morotskaka, fransk chokladtårta, chokladbröd, maränger, citronmaräger och en massa mer. Matpajer också tror jag allt.

Men när jag drömmer om detta dyker den där tanken upp längst bak i huvudet: Men Anna, det är inte vad du vill allra allra helst. Och jag vill det verkligen innert inne. Men jag har en person i mig som säger att det inte kommer att gå.

Men om jag skulle starta ett café, skulle du då komma förbi?

har du något svar på min fråga?

tio människor gick förbi mig
nio av dem log
åtta tittade åt mitt håll
sju såg in i mina ögon
sex stannade till
fem började prata med någon annan intill
fyra glömde alltså bort mig
tre såg mig aldrig igen
två sa hej
men bara en, endast en, frågade om jag var okej.

medan mina tårar nästan dränkte mig.

Det här är ett märkligt mysterium. Något som jag inte alls förstår. För det är så ofta vi ser någon och bara går förbi. Det är mindre ofta som vi ler när vi går förbi. ibland tittar vi åt en annans håll. vissa tillfällen ser vi in i dens ögon. då och då stannar vi till. men vi börjar lätt prata med någon annan intill. vi glömmer bort personer. personer som vi aldrig ser igen. Sällan säger vi ens hej. Och alldeles för sällan frågar vi om personen i fråga faktiskt är okej. Även om den sitter där och gråter.

Fighting for something I don't know

Det sägs tydligen att mintgrön är innefärgen just nu. Synd, för jag gillar inte att ha på mig mintgrönt.

Denna vecka har flygit förbi som någonting jag inte riktigt förstått. Nog en av de veckor jag alltid kommer komma ihåg mest. Men nu är den snart förbi och jag är så sugen på att ha helg. Kanske åka skridskor, leva lite. Jag älskar att gå i skolan. Jag lever för att få gå och träffa mina vänner där. Det är verkligen därför jag åker. De där tunga mornarna så tänker jag bara på vilka jag snart ska träffa och så blir allt så mycket bättre.

Har skrivit klart min Eu-uppsats nu...Den är fyra sidor lång. Det irriterande är ju just det att den bara ska vara tre sidor vilket kommer betyda att jag måste klippa ur saker. Det tycker jag inte alls om att göra. Ibland älskar jag att vi ska ha 1,5 som radavstånd och ibland inte.



Det är något med dig som gör att jag är mig. Jag vet inte vad men du känner mig så väl så du vet säkert. Uppskattar så mycket de vänner jag har. Som man säger, när du inte är som vanligt är det de de som står kvar som är dina vänner. Så sant.

Vart jag mig i världen vänder



Jag kanske åker till Paris. Kanske strövar jag omkring runt triumphbågen i regn och sol och lever mitt liv där.

Eller kanske jag åker till London. Går teach musicschool och spelar musik dagarna i ända. och sedan avslutar jag med en musikal varje kväll.

Kanske åker jag ner till Göteborg. Går på Musikalhögskolan och lär mig allt jag behöver lära mig. Då kan jag träffa mina göteborgvänner varenda dag.

Kanske stannar jag i stockholm. Jobbar på ett café och går på kvällskurser på universitetet. Då kan jag läsa en kvällskurs om blommor och en om teater. Vilken grej.

Kanske börjar jag på folkhögskola. Hänger med härliga människor varenda dag, tjugofyra timmar om dygnet.

Det finns tusen möjligheter. Och jag älskar det. Men på ett sätt är jag glad att jag slipper välja på ett tag. Men tänk va? Vad jag än väljer kommer det ju att äga!


en mildare variant.

Jag intalar mig att jag inte var mig själv
eller är jag precis den som jag var ikväll

Ibland så är jag inte mig. Ibland så går det bara inte. Fast det värsta är att den personen jag är då är precis lika mycket mig som den person som jag tycker om. Tror jag iallafall. Men det är så konstigt att jag blir så. Har alla så, att de blir någon annan ibland?

För mig kommer vändningen så otroligt drastiskt så att det inte är klokt åt det. Jag kan sitta och prata och ha hur roligt som helst tills någon som jag inte känner sätter sig ner vid bordet. Då blir jag knäppttyst, sitter kanske och ler och ser trevlig ut men säger inte ett ljud. Varför? Har ingen aning.

Men jag tror det är för att jag inte förväntar mig att personen som går och sätter sig ska förstå vem jag är. jag tror någonstans att jag är för konstig för att förstås på första intrycket. Mycket mycket märkligt faktiskt. Men det är nog så. Jag vill ge personer som träffar mig första gången en mild start på den personen som sen kommer komma. Men egentligen är det ju så konstigt för antingen tycker personen om mig för den jag är, helt och hållet. Eller så gör den inte det.

Min bror spelar Mumford and sons just nu och det är något av det bästa jag hört. Så sjukt bra.


Jag bara är sån.


regnet faller bara för den som tillåter det.

Söndagar är min bakdag. Då så bakar jag både det ena och det andra. Idag blev det shackrutor och mockarutor. Mycket rutor insåg jag nu när jag skrev.

Jag skriver mycket mycket musik just nu. Det känns bra, att jag faktiskt kan få till att skriva musik när jag verkligen lägger manken till. Här om dagen skrev jag textrader "solen går bara upp för den som tror på den". Jag gillar konceptet. På ett sätt tror jag att det är så. Bestämmer du dig för att livet suger kommer nog livet suga. så tänker jag iallafall.

Senaste nytt: Juholts avgång. Jag tycker det är bra! Jag känner att han inte riktigt passade som ledare för partit och han gjorde att iallafall att jag inte ville rösta på socialdemokraterna, för jag vill inte ha honom som stadsminister. Överhuvudtaget har jag ingen större koll på politik vilket skrämmer mig lite att jag kommer rösta i nästa val. Har ingen aning om vad jag kommer rösta på.

Påtal om detta 18års år så fyllde min vän Agnes 18 i torsdags och jag var på en mycket trevlig middag för henne i går kväll. Det var mycket trevligt, och väldigt väldigt god mat!

Livet tycks leva, trots att jag inte riktigt gör någonting för att få det att gå. Det känns ganska så bra.

Jag önskar att jag kunde förklara allt för dig. Men det kan jag inte ens göra för mig.

Vacker söndag. Solen skiner och jag vill inte låta dagen gå till spillo. Jag gillar mitt liv. Åh, ni vet den där känslan då det bara är varmt kring hela hjärtat för du vet att du är på rätt plats i rätt tid. Du vet att allting ordnar sig och att allting blir bra. Och oavsett lever du ju nu. Den lyckliga känslan är en lycka som inte försvinner med solen, utan det är lyckan som blir som grund för denna vår. För det är inget lyckorus utan mer en försäkring. Jag hamnar inte på botten, för jag har min lycka. Jag har min Gud. Åhhh, så cool grej.

You've got to dig a little deeper!

Vill skaffa mig relationer, ni vet verkligen LÄRA KÄNNA PERSONER!

Det är så ofta som vi lär känna personer för att vi behöver en plats utfylld i vårt liv! Typ som att tänka "okej, detta kan bli min omjaginteharnågonattträffavän" Jättemärkligt att vi gör så! eller den klassiska som många av mina vänninor och jag gör, att placera in killarna i "kandidatfacket". Alltså de som är möjliga till att kanske bli något mer i ens liv än bara en vän. Men om du alltid gör så, slutar det lätt med att du står där med ett liv som ser ganska bra ut på utsidan, men inte är något vidare om man går djupare in i relationerna.

Jag vill verkligen lära känna personer. Ni vet när personer intresserar en så mycket att du bara frågar och frågar för att lära känna den! Och de personerna som du faktiskt blir lite sårad över om de inte vill lära känna dig, för att du verkligen vill lära känna dem!

Dessutom tror jag att alla vill vara sådana som är intressanta att lära känna. Sånna som man bara ska hinna ta en titt på och säga "oj, den där vore intressant att känna, veta mer om".

Vi vet så mycket anser vi själva. En bra liknelse på oss människor är ett isberg. Du ser cirka 10% av isberget medan 90% är under ytan. För att se det måste du dyka ner. Ungefär som oss personer. Du ser 10% och du kan alltså inte döma en person på de 10% för då kan man ju gissa att du kommer döma fel ett antal gånger. Utan du måste gräva lite djupare, lite längre ner, för att förstå personen.

Intressant fenomen det där med relationer. Svåra att ha, vi är beroende av dem och de tar upp de mesta av vår tid. Och ändå kan ingenting förbereda dig på relationen du får imorgon eller om ett år, för alla är olika!

(ps. tack helena för ett sjukt intressant samtal idag!)

Trygga grunden.

I vissa stunder når det en att det finns starka stoplar i ditt liv. Vissa tror du är starka, men när det verkligen gäller rasar de gärna ihop. Vissa står starka under de tillfällen som de vill stå starka, och vissa står kvar men håller knappt upp dig.

Men så finns det en stolpe. En enda stolpe som aldrig någonsin brister. En berggrund som aldrig någonsin blir rubbad av stormen! Sjukt häftig grej!

En smart tanke som jag tagit från en smart vän:

Det finns fyra olika variationer.

1. gud finns inte, Anna tror inte att han finns.
jag lever mitt liv utan att tror på gud och jag dör och sen är det slut.

2. gud finns inte, Anna tror att han finns.
jag lever mitt liv och tror på gud och jag dör och sen är det slut.

3. gud finns, Anna tror inte att han finns.
jag lever mitt liv utan att tror på gud och jag dör och går miste om en schysst evighet.

4. gud finns, Anna tror att han finns.
jag lever mitt liv och tror på gud och jag dör och får hänga på en plats så fantastisk att jag inte ens kan föreställa mig hur hörnet ser ut.

För mig blir ett av alternativen sjuukt mycket bättre än alla andra.

Framför allt så har jag insett att Gud finns, och då finns det inget annat alternativ att tro på honom!


Enkla tankar under en onsdagkväll

Förlorar man någon i sitt liv, sitter det alltid kvar.
Det tror jag iallafall, saknaden försvinner helt enkelt inte. Jag kan ibland börja gråta över min farfar nu, när det är sex år sedan han dog. Det är som om en person har varit i ens hjärta en gång och när personen försvinner så finns platsen förevigt kvar. Ingenting fyller ut den. Ditt hjärta kan växa men aldrig minska. Platsen tar aldrig slut. Därför så gör det alltid ont när du tänker på personen för du känner tomrummet i ditt hjärta.

Minnen försvinner inte. De som präglade dig glömmer du aldrig, de finns förevigt kvar. Därför finns personer kvar i dig för alltid. Detta gäler även en förlorad vän. Även om personen förändras så finns minnena kvar av hur personen var en gång, och saknaden efter just den personen finns också kvar.

Tiden läker INTE alla sår. Men med tiden lär du dig leva med dem. Med tiden tar ofta de vackra minnena över de dåliga. Och det är det fina, vi får alltid ha kvar det vackra!



Är så glad att jag har hela min familj och alla mina vänner hos mig!

These are a few of my favorite things

Han knackar. Han letar ständigt. Hela ditt liv har han väntat. Han har sökt dig! Han har älskat dig hela ditt liv. Följt varje steg. Gråtit med dina tårar, skrattat i din glädje. Han har haft änglar omkring dig för att skydda dig så mycket som det går. Och allt han vill, är att du ska säga hej!

Något som jag inte ens själv förstår ibland. men jag gillar framför allt detta faktum: "Han skrattar tillsammans med dig"



Han gråter med dig, och han skrattar med dig. Högt.

LIVSKRAFT!

Möten, lovsång, livet, vänner, lek, samtal...

Allt som jag inte trodde jag skulle ha lust för att göra, var precis det som jag behövde. Jag trodde inte att jag skulle orka fokusera, inte orka umgås med vänner. Men Gud visste bättre! Han visste att jag behövde träffa mina vänner och vara på en helt trygg plats några dagar. Det är var Livskraft är för mig. En trygg plats.

Gud var nära hela lägret. För den som inte förstår sig på Gud så önskar jag att den personen kunde få vara på precis ett sådant läger som jag varit på. Det har varit helt omtumlande och just nu känner jag mig helt full men samtidigt helt tom. Full på undervisning, fina stunder osv men tom efter saknaden av vännerna som jag alltid vänjer mig så snabbt vid att ha tillhands. Det är så märkligt med den typen av vänner. Vi träffas ungefär fyra gånger per år, annars inte alls. Konstigt värre.

Gud vill ha med just DIG att göra! Hela tiden, det lovar jag! Därför om du på något sätt letar efter någonting i ditt liv, kanske Gud är grejen för dig?

Nåväl, jag är trött, snurrig så det finns inte massvis att säga.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0