So this is christmas.
Jag känner det och ändå är jag uttråkad.
Jag har fått fina grejor. Varenda en är noga, noga genomtänkt.
Man blir ju glad liksom.
Men jag tror min bästa julklapp var att hela familjen var hemma.
Usch, vad mysigt det har varit.
mmmm.
och vi äter massa godis
Så jag ska faktiskt inte klaga alls.
Lite filosofi!
"Platon, denna man som i vår tid räknas som nästan den allra största filosofen. Lärling hos sokrates, förebild till Aristoteles.
Platons lärare hade en idé om det sköna, och hur vi kan säga att något är vackert. Ett föremål som vi kallar vackert, var en strävan efter de skönas idé. Detta bygger Platon vidare på och han bygger upp en tanke om en idé värld, en bättre värld. Allting omkring oss refererar till någon idé. Tillexempel en häst som heter Olle, Olle refererar vi till "hästens idé". Ideérna är det perfekta. Enligt sokrates kunde ingenting nå så långt som till det skönas idé utan du kan alltid hitta någonting som avviker från idealet. Platon fann ett fel med sin idé i att det inte riktigt gick att tänka i "smutsens idé" och i "gyttjans idé" eftersom idévärlden skulle vara en bättre värld. Men Platon använde ändå sin teori. I frågan om staten och makten använde han grottliknelsen. De fnns de som kan ta sig upp ur grottan och se ideén för hur ett samhälle ska se ut. Vi andra ser bara skuggan av detta, en strävan efter att nå det perfekta. Filosoferna förstod "statens idé" och "samhällets idé" och skulle därför styra samhället.
Empirister och Rationalister har nästan alltid varit uppdelade mellan världens filosofer(åtminstonde de västerländska) Vissa påstår ju att vi helt enkelt bara vet saker utifrån det som är synligt, i den synliga världen, baserat på vår egna erfarenhet. Det är allt vi kan veta. Medan Platon och Descartes trodde på det osynliga. Descartes hade sin Gud och Platon sin idévärld. Det finns något som existerar oberoende av oss var deras åsikt. Det var där Aristoteles tog avstånd från Platon, eftersom han inte trodde att ideérna kunde existera av sig själva.
Jag tror på en idévärld. Jag tror att vi alla från början faktiskt har ett logiskt tänkande, ett förnuft. Inte att allt baseras på erfarenhet. Alltså kan jag kalla mig rationallist. Jag tror till och med att empiristerna lätt övar bort lite av sitt logiska tänkande genom att bara använda sig av erfarenhet. tämnk om vi föds mycket mer kunniga än vad vi blir pågrund av att vi lär oss att vi måste basera allt på erfarenhet, och alltså prova allt? jag tror att jag till vissa delar liknar Descartes men jag vill lägga till att jag tror att man har ett samvete när man föds. Att man har en idé av vad som är rätt och fel, men som sedan förstörs för att vi blir tillsagd att du måste bygga upp din kunskap på erfarenhet och då glömmer du bort ditt samvete. Jag är ingen fantastisk filosof men jag säger lite som Sokrates: "Jag påstår mig inte veta någonting som jag inte vet, alltså är jag visare än de som påstår sig veta men ändå inte vet". Jag kan gissa och ha mig om min verklighet men jag vet att jag inte vet. En teori jag har stämmer väl överens med Platons, det är att jag tror det finns en idévärld och att Gud har skapat alla ideérna. Det är därför jag kallar mig kristen. Jag tror att vi ständigt försöker efterlikna "människans idé" eller Guds skapelse Människan. Och i min bild så går det ihop med det dåliga också. Det dåligas idé är inte Guds idé, utan det ondas.
Men detta är något jag reflekterade över nu och ville skriva ner. Du skulle kunna säga att jag flyr, som många sa till Descartes. Jag är ofullkomlig och därför behöver jag något fullkomligt. Eller som Platon, världen förändras och ingenting är perfekt, därför behöver jag en perfekt idévärld. Du kan säga att jag flyr eller kan man säga att jag vågar. Jag vågar hoppas!"
Mitt svar på ett prov i höstas
Ja jag borde gå, men...
Denna fredag, för ett år sedan, brast allt. Jag minns den dagen så väl. Tror nästan jag kan säga att det var den värsta dagen i hela mitt liv.
Jag kom hem, otroligt trött. Så sa min bror bara åt mig att tömma disken. Jag sa att jag var trött. Och så sa han att om jag tyckte så mycket om min skola så fick jag väl stå ut med att jag är trött. Då brast det. Jag började skrika, gråta, var helt enkelt förstörd. Jag orkade inte mera. Efter en hel höst då jag hållt masken. jag hade försökt att få alla att tro att jag hade det toppen, men det hade jag inte haft.
Jag hade 30% frånvaro förra höstterminen...30%!!! Det är helt galet mycket! Och jag orkade helt enkelt inte gå i min klass, orkade inte gå i min skola.
Men jag vet inte om jag kan säga till alla som inte trivs i sin skola eller klass att sluta. För även om det var rätt för mig så tror jag inte att det stämmer för alla. Alla har sin egen väg helt enkelt.
Men det jag tänker är att lyssna. Jag lyssnade, jag tänkte och tog in vad han där uppe sa. Och så gjorde jag som han sa, och det blev bra. Jag tror att jag skulle stanna kvar på Rytmus så länge som jag gjorde, för att verkligen käna att jag behövde lämna skolan. Känns hur bra som helst idag att jag bytte. 
För ett år sedan.
Hahahahaha. jag älskar att fotografera mig själv med webcam!
Jag orkar inte att inte orka.
Fina dagar vi har framför oss nu. Det börjar inte riktigt förrän på torsdag men jag fuskar lite nu med julpynt och julmat och allting.
Jag är jätteduktig på att inte stressa nu! Ni förstår jag kom fram till att jag inte orkar att inte orka. Om ni förstår vad jag menar. Jag tröttnade på att vara för trött så helt plötsligt bestämde jag mig att jag inte riktigt behövde stressa sönder mig för ärligt talat. Kan inte tro att jag säger detta men, ärligt talat, spelar skolan inte så stor roll. så nu ska jag försöka göra så här istället!
Lycka!
Lycka.
Att känna sig behövd.
Att få vara närvarande.
Att älska andra i sin omgivning.
Att bli älskad.
I grund och botten är det här vad vi alla letar efter. Ständigt tror jag. Men ibland letar vi på fel ställen. Men ibland på alldeles precis rätt ställen!
Jag åkte till Transtrand sökandes lycka...
Till Kulturama för att hitta den...
Och det märkliga är att det finns bara en som ledde mig till de där platserna där jag funnit riktig lycka...
Något att tänka på!
Jag har inte sagt nått än, men jag väntar, väntar.
Gillar du din vardag? Känner du någonsin att du önskar att du vore någon aannan? att du har någon slags utopi av dig själv som faktiskt är bättre än själva personen som du är?
Så har jag det iallafall. Jag tänker ibland att "det här är inte jag", "det här är inte den person som jag egnetligen är.". Och ibland är det nog inte så heller. Ibland är det nog så att man spelar någon annan. Men ibland tror jag att jag får acceptera att jag inte är den där perfekta personen som jag ibland vill vara.
Så idag ska jag plugga. Tentar av ett ämne imorgon och har många prov framför mig. Så nu ska jag kila iväg.
Ett mysterium
Och jag frågade mig hur sådant här kan hända. Hur den Gud som jag tror på skulle kunna låta sådant här ske. Men så kom jag ihåg. Gud gav oss en fri vilja så att vi skulle kunna välja själva. Vilket ibland gör att misstag görs. Jag har svårt att förstå men det går ändå.
Det var så fint att vara på en begravning för honom. Det kändes så rätt att få minnas honom tillsammans med alla som var där. Det kändes så bra. Han var en otroligt fin kille! Vi spelade tillsammans några månader och det var något av det roligaste som jag gjort. Så jag kommer minnas honom med glädje!
Filosoferande sent en måndagskväll
Hur är livet? Brukar ni någonsin ställa den frågan? Jag frågar mig själv det ibland och ärligt talat känns mitt liv strålande! Jag lever. Jag andas. Och jag trivs. Visst, idag var en lite sämre dag, och kanske blir morgondagen en lite bättre dag men balansen finns. Jag undrar om Gud har något med det att göra eller ej. Men ja, kurvan går inte rakt upp och rakt ner hela tiden utan lite guppigt bara.
Tack Gud för mitt liv! Tack för att jag faktiskt får känna att jag lever. Tack för att du placerat alla dessa människor i min närhet som finns där för mig. Som mina vänner som skickar brev och de som ringer klockan halv nio på kvällen bara för att prata och pratar i en timme. Sånt gillar jag.
Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder, står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer. Lyckan går. Men du förbliver Fader vår.
I frid vill jag lägga mig ner, och i frid ska jag somna in. För du, Herre, låter mig bo, i trygghet och i ro!
Nu mår jag bra.
Anna som läkare?
Men åter till läkare. Jag tycker nämligen att det är så häftigt att kunna hjälpa människor. Jag har fått min dos av läkarbesök under mitt liv, så jag är ganska van vid sjukhus miljön och hur många läkare arbetar. Men då tycker jag det är så häftigt att de, med bara några frågor, kan komma fram till exakt vad jag är för sjuk! Och sen kan de hjälpa mig att bli frisk. Det är inte så illa!
Men sen så är det just det att jag går estet. Vilket innebär ingen kemi, fysik eller biologi. Men vet vet, kanske att jag pluggar upp allt det där en dag. Kanske, kanske inte. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag vill, men jag vill inte låsa mig ännu till något yrke. Det var nog egentligen därför jag inte gick på en naturlinje. Då hade jag känt mig tvungen til att bli läkare eller forskare eller något liknande. Nej, just nu går jag på gymnasiet och det är det enda jag vet!
Du är bättre än jag.
Avundsjuk. Nej Anna, inte avundsjuk. Avundsjuk. Nej, men sluta nu, du är inte avundsjuk. AVUNDSJUK! Usch. Avskyr ordet. Avskyr känslan, avskyr allt med hela grejen. Ändå kommer jag hålla på så här resten av mitt liv. Usch. Något tips? På att bota avundsjuka?
Varför ständigt jämföra sig? Jag undrar bara?
Sluta se ner, se upp!
Du vet den där känslan av att vilja sjunka genom jorden...Den känslan avskyr jag, men samtidigt är jag expert på den. Jag är expert på att göra bort mig och expert på att vara avundsjuk. jag kan inte räkna gångerna jag säger att jag vill vara den, den den. Eller att jag säger saker som jag själv inte vill vara. Det är inge vidare att hålla på så så jag försöker verkligen sluta med det. Men ibland så går det bara inte.
Men jag tänker lite så här: Att jag är ju den jag är. Och hur myclet jag önskar att jag ska kunna vara någon annan så går det inte. För om jag försöker vara någon annan så blir det bara konstigt och kontrollerat och då känns allting jättemärkligt. Så det är lika bra att acceptera faktum. Sen kan man lära sig vad som är bra med en själv! För visst, alla har nackdelar, men fördelarna väger så otroligt mycket högre!
Jag tycker alltid att alla omkring mig är så himla vackra och underbara! Men trots det känner jag inte samma sak med mig själv stänidgt. Det är ju konstigt! För det kanske inte är så stor skillnad mellan mig och mina vänner trots allt. Alltså vi är alla individer men lika fina!
Så det jag vill säga är att du inte ska se ner på dig själv. Och att jag inte ska se ner på mig själv. Det är så otroligt mycket bättre att se upp på dig själv! Och du mår mycket bättre då!
När du vill sjunka ner genom jorden, så res dig själv istället. Sträck på dig!
You sang about me, and you sang about the stars
Jag saknar er faktiskt ibland.
He used to play an un-tuned guitar
While he sang about me and he sung about the stars
I used to dream about another time
And now it's all clear that's the only time I wish would come back
How am I supposed to do something for you!?
Jag låter mig fångas bara för någon minut. Bara för att få känna det ett tag. Jag ser tillbaka och tänker på hur härligt jag tyckte det var.
Jag sjöng Du Måste Finnas från Kristina från duvemåla ikväll. En av mina favoritlåtar!
Jag älskade det! Jag sjöng inte alls rent varenda ton och det sprack några gånger men usch vad bra det kändes!
varenda gång som jag gör det där så drabbas jag både av en nervositet som inte är normal och samtiidgt en adrenalin kick som gör att jag bara vill stå kvar och köra tio låtar till. Det är en salig blandning mellan dessa men i kombo så blir de realtivt bra ändå!
Alla var så duktiga, alla, alla, alla var så otroligt bra! Min kära mormor var så söt och satt efteråt och var helt överväldigad över hur duktiga alla hade varit. Jag själv var ganska överväldigad över mina duktiga vänner. Oj, tänker jag ibland.
Tack för ikväll!
You're not the grades you've got.
Som om betygen avgör en hel del i ens liv. Som om de nästan är det enda som bestämmer hur mycket man är värd under de åren man får dem. Jag förstår det inte riktigt.
Men jag tror att vi kanske bara borde släppa taget. kanske borde vi bara låta någonting flyta förbi...tillexempel som ett g. Kanske ska man kunna acceptera sådana saker. Jag tror det. Jag tror faktiskt det. Jag tror att betyg inte säger någonting om en person. Trots att jag trott att det säger allt om en. Men det gör det inte.
Mina tankar under och över löv. Med ett äpple i handen, ljumma vindar och fin familj så trivdes jag riktigt rikgit bra igår!
Vackert!
Filosofi under kvällstimmarna!
Jag är ganska nöjd med min tillvaro just nu. Eller ja. Jo men det känns ganska bra. Men det är just det att jag inte riktigt kan sätta ord på det. Men nu ska jag läsa. Istället för att bara plugga ska jag läsa. Jag ska sova. Jag ska äta gott. Jag måste verkligen bli bättre på det här. Men det är en livslång läxa känns det som. Men jag trivs ändå! Ska läsa "Helvetets brevskola" och "den stora skilsmässan". För jag behöver påfyllnad. Jag känner det. jag har nästan ebbat ut lite för mycket. Och nu behöver jag bli påfylld av det där som jag vet lyfter upp mig.
Det finns verkligen något som ger mer kraft än mat, sömn, belöningar allting! Jag vet. För jag vet att den kraft jag får av mat, den försvinner snabbt, den kraft jag får av sömn, försvinner snabbt. Den jag får av belöning, försvinner nästan innan den ens kom. Det är som om man behöve någonting större! Någonting mer bestående! Någonting som inte försvinner! Och jag tror att jag vet varifrån!
Åh, livet blir bra! Jag vet det. Livet är bra! Och allting blir bra till slut Jag vet att det kanske inte hjälper när man är nere men det kommer bli så himla bra! Åh!
Fundersam
Det är inte logiskt
att du inte finns kvar
det är inte logiskt
att allting ska bli som det var...
Låt tiden ha sitt eget flyt!
Anna år 2009...En liten, liten tjej som går i nian och som precis konfats!
Endast 165 cm lång ungefär...
Anna år 2011, en person som jag inte riktigt kan sätta fingret på ännu. Eftersom det är den jag är.
Jag är en sådan där som kan få total panik över att mitt liv går. Jag kan verkligen bli helt förstörd när jag funderar över faktumet att jag blir äldre. Ibland tycker jag om det, och ibland avskyr jag det. Men vad jag än gör så går ju livet. Och det finns en endaste läxa som jag verkligen verkligen vet att jag lärt mig om och om igen av att tiden går. det är att det allra mesta löser sig med hjälp av tiden. Jag vet att det är ett uttjatat uttryck och det är inte alltid sant men "tiden läker alla sår" stämmer till en del. Den kanske inte läker men det gör såren lättare att leva med. och att säga "Ge det lite tid" stämmer så bra ibland! Vissa saker måste man bara vänta ut! Och inte behöva känna att man MÅSTE ta tag i det just precis då!
Bara några tankar!
All those other dreams
Jag kanske inte måste skriva låtar, jag kanske inte måste sjunga, jag kanske inte måste stå på scenen. Bara jag får göra någonting där jag känner att jag gör nytta, kan hjälpa andra och förmedla någonting. Jag tror verkligen att man måste försöka hitta den djupare meningen till varför man vill göra någonting. jag har definitivt inte hittat den helt och hållet men kanske hittar man lite lite mer för varje gång som man utsätter sig för olika saker. jag har märkt att varje gång jag utsätter mig för någonting som pressar på mina nerver, så vet jag bättre vad jag vill!
Ett tips är alltså, ställ dig frågorna snabbt, snabbt, snabbt, sådana som kan säga någonting om dina tankar och drömmar. Så svara nu på dessa frågor snabbt!
-Var ser du dig själv om tio år?
-Klarar du av konkurransen?
-Är du beredd att ge allt?
-Varför?
Önskedrömmar!
Jag vill skriva en riktigt bra låt!
En sån där låt då alla sitter efteråt och bara: Oj, hon kan verkligen skriva!
Och jag vill ha ett band!
Ett band som jag bara kan säga: Gör så här, gör så där och voila vi har en grym låt!
Och jag vill spela in en skiva
Så att jag kan...ja, jag vet inte ritkigt varför fast jo för att komma ihåg alla grymma arrangemang!
åhhh
Tankar efter bullbak...
Jag har kommit på en grej!
Livet kommer alltid pendla mellan att vara bra och att vara dåligt
så varför inte bara leva det oavsett om det är bra eller dåligt
för let's face it
Livet är till för att leva det (sett från vilken filosofisk synpunkt som helst)
